När jag får tid ska jag kolla upp det där.

Fan att det ska regna hela tiden.
Hel virrigt väder nuförtiden.
Redan mitten av november, och detta kallar jag inte vinter!
Skulle ju faktiskt föredra vintern.

Är så grinig nuförtiden.
Retar upp mig på vad som helst.
Varit rökfri de senaste två dagarna.
Knaprat på nikotintugummin, fy fan.
De hjälper inte alls!
Jo, de hjälper en halvtimme, sedan måste man ta ett nytt på en gång.
Nej, men det är ju känslan av att ha nåt i handen och själva smaken och så självklart röken av en cigg som stillar ens sinne.
Likadant som för en snusare.
Det hjälper väl inte dem att sluta bara för att de har nåt substitut under läppen.
De vill ju ha den där äckliga smörjan med den snuskiga smaken i käften.

Har hört av en god vän att det finns jobb på sjukhuset.
När jag får tid ska jag kolla upp det där.
Detta är även ett direkt råd till en annan god vän till mig.
Jag ger mer info när jag kan.

Måndagar är lika hatade de med

Var ute i mörkret på promenad.
Självklart fortsatte det regna som det har gjort hela dan, just nu är det ganska så stilla.
På promenaden så satte inte mitt mörkerseende in förrän det var försent.
Jag hade hunnit sätta ena foten i den största pölen jag kunde hitta.
Olycksdan kom två dar försent.
Hundarna uppskattade den sega promenaden.
(Kunde inte gå så fort, var tvungen att fokusera på marken.)
De tyckte det var spännande att gå i mörkret ute i skogen.

Förutom det så har det varit rena slö dan. Typiskt söndagar! Hatar dem.
Lat blev man också.
Frasse skämde bort mig.
Han hade hunnit tagit ut hästarna och mockat innan jag hann blinka ens.
Kanske var en betalning eftersom jag har gjort hans plikter hela veckan han och mamma var bortresta.

Ja, det var den dan.
Går väl en likadan till mötes imorrn.
Måndagar är lika hatade de med.

I alla fall

Jösses, kylan har äntrat världen nu.
Kallt som fan med svenskare ord...

Tror att Azza har fått diabetes, misstänker ju det eftersom hon dricker vatten så ofta hon kommer åt och vägrar äta torrfoder.
Så jag blöter upp hennes mat, går faktiskt bättre för henne att äta då. Den lilla sötisen.

Idag kommer mor och Frasse hem från sin lilla Sverige tour.
Ska på sätt och vis bli skönt med lite mer folk här i huset.
Blir ju lite tomt när pappa har varit borta under dagarna och sen så ser man han knappt ändå eftersom han börjar jobba på gårn så fort han kommer hem från jobbet.

Dock så har jag haft besök nästan hela tiden - vareviga dag.
Lilla Märta springer omkring på gårn, lös, eftersom hon ingen mamma har och är utstött av flocken.
Så hon får ingen mat, knappt, och då är det faktiskt en bra ide att hon kan ströva fritt och äta varsomhelst.
Men då är ju det att folk kommer inkörande på gården och knackar på och utbrister alltid i stil med att vi har en kalv lös och den kan springa ut på vägen och bli överkörd.
Jag försöker alltid förklara men ibland är det lönlöst.
Dumma stadsfolk förstår inte mkt ibland....

Nja, jag är en halv stadsbo själv, men jag är riktigt intelligent ändå. ha ha
"Jag är glad ändå, för jag är smartare än get."

Iallafall.
Poängen är att jag har folk att snacka med trots isoleringen.
De ska alltid stanna och prata ett par ord, de är pratsjuka. . .
Människorna där ute i världen.
Blir riktigt less ibland och önskar dem att dra åt....

Det kan vara åldern som spökar

Alla verkar bli dåliga nuförtiden.

Azza har slutat äta.
Ibland kan hon inte ha rört matskålen på en hel dag.
Men om jag gosar med henne riktigt mycket så kan hon nappa åt sig ett par kulor som hon då tuggar på.

Jag misstänker att hon är deprimerad.
Jag har ju inte tid att gulla med henne hela tiden denna vecka eftersom jag har så mycket att göra när pappa är utanför stan och jobbar i skogen hela dagarna, och då har jag tillagda uppgifter.
Mamma och Frasse är även bortresta så det kan vara det också. Dock så ser jag aldrig mamma klappa hennes så ofta ändå. Nåja.

Men det kan vara åldern som spökar. Hon är ju snart 12 år den lilla hunden.

Gjorde en header till hennes ära, hon är ju en sådan vacker hund.

Äldre skall han bli

Dålig nyhet på dålig nyhet på otrevliga händelser...

Min farfar ligger på sjukhus.
Han blev inlagd igår. Tydligen är han pigg för stunden.
Men han har problem med njurarna, plus att en olycka hände för ett par dar sen som nu ställer till problem.
Han råkade falla och skada eller sträcka ryggen på något otrevligt vis.
När man är gammal så är det lätt hänt. Även så berodde det på att farfar är halvt blind.
Det enda han har kvar är bra hörsel och klarhet i huvudet som många 70 åringar inte ens äger.
Ja, han är ju ingen ungdom, karln är ju 92 år, och äldre skall han bli har jag bestämt!
Vill inte förlora han nu, det orkar jag inte.
Det räcker med förlorade familjemedlemmar nu...

Timo Tolkki

"Why do we have to be so selfish, we've got to change our attitude.
I know that I'm not the only one that's worried.
Why don't we all wake up and realize."

Lyssnar igenom en hel samling av Stratovarius album och demos.
Första skivan jag hörde nånsin, The Chosen Ones, är fortfarande min favorit.

Lyssnar just nu på Forever.
Tyvärr så skrattar jag när jag hör den.
Det finns en rolig historia bakom det.

I högstadiet så fick vi i uppdrag på musik lektionen att göra ja, musik.
Vi fick välja att sjunga, spela instrument och uppträda eller spela in. Vad vi själva önskade.
Jag och en kompis fick en snilleblixt.
Hon hade just installerat ett ljud program på datorn och vi diskuterade länge och kom fram till att vi skulle komponera ihop en låt och jag skulle sjunga in texten.
Läraren tyckte att det var en rolig ide men att det kanske var bättre om vi bara gjorde som alla andra, spelade in sina musik verk.
Nej, vi stod fast vid vårat beslut.

Vi hade bara två veckor på oss med denna uppgift. Första veckan försökte vi göra en egen låt på datorn.
På den tiden fanns det inte särskilt avancerade och tillräckligt bra ljud och musik program som det finns idag.
Våran låt gick i stöpet. Det var omöjligt.
Nehej, då gjorde vi så att vi blev lite tjuvaktiga och valde ut en låt som vi bara tog själva ljud stammen ifrån och komponerade ihop.
Vi hade just valt Forever med Stratovarius.
Vi tänkte ju att ingen jävel vet vilken låt det är så ingen skulle känna igen den.

I en vecka bodde vi nere i min kompis källare där hon hade sitt rum. Hon satt och klickade på tangenter och jag skrålade i en gammal mikrofon.
Till slut var vi klara.
Låten lät förjävlig.
Själva ljudet var egentligen skrattretande när jag tänker tillbaka på det.
Och min sångröst på den tiden var otränad och ej perfekt överhuvudtaget.
Låten är ju otroligt svår att sjunga. Det inser jag idag, det förstod jag inte då.
Vi var riktigt naiva och dumma.
Vi brände ut låten och spelade upp den på musiklektionen efter att andra hade framfört sina låt bidrag.
Kommer fortfarande ihåg det som igår, hur jag sjönk längre och längre ner i stolen.
Ansiktet på min kompis förblev pionrött hela dagen.

Det var roliga tider det!

Har fortfarande skivan någonstans.
Men jag tror inte jag någonsin kommer att hitta den.

Sommaren var inte ens här i år.

Fick ledigt i helgen så jag fick fara hän till stan ett litet tag.
Var skönt att få slappa och bara skratta bort helgen för en gångs skull.
Uppskattas alltid, tack vare mina små låtsas systrar.

Fars dag var det idag ja.
Varför finns det ingen Nathalie dag? Eller jo det gör det, men ingen verkar bry sig.
Skall försöka få folk att tänka mer på min dag, tror det är den 28 december.
Ganska snart gott folk, börja planera redan nu!

Snart jul också.
Julkänslan kommer knappast förrän det är försent, men jag börjar längta nu.
Kan inte vintern bara komma, och sen försvinna efter nyår, och sedan kunde sommaren få komma tillbaka.
Sommaren var ju inte ens här i år.

Haltande på väg

VODKA VODKA VODKA! ! !
Ehum, ja jag lyssnar på Korpiklaanis nya album,(Karkelo) hehe.

Wee, strax ska jag och min med-handikappade dra till stan.
Måste hjälpa mor och handla innan hon släpper av mig hos klanen.
Äntligen skall jag få slappna av och bara vara ledig en helg.

Måste komma ihåg att köpa present till lille far. Är ju en stor dag på söndag kom jag just på.
Pappa uppskattar ju alltid godis så det är ju ett lätt val.

Nu ska jag fortsätta skriva på min fortsättning.

*Out

Musik frossa

Sken upp mitt liv med att skaffa lite ny musik.
Äntligen! Var på tiden Nut!
Har varit så in i helvete less på musiken jag har lyssnat på dag ut och dag in.

Däribland hittades...

Bon Jovis nya The Circle, var ju bara tvungen att lyssna på den.
Ehum, ja... Medel är väl det enkla ordet.
Fanns ingen låt jag fastnade för. Alls.
Nja kanske Work For The Working Men. Var nån slinga i den som jag gillade.



Children of Bodoms nya, Skeletons In The Closet.
Det är ett samlings album av alla covers som bandet har gjort.
Men alla Bodoms coverversioner är ju helhärliga.
Första spåret är ju till exempel alldeles underbar.
CCRs Looking at my backdoor - fullständigt 5 *
Vidare så är det covers på t.ex Ramones, Poison, Billy Idol, Slayer, Iron Maiden, Britney Spears, Alice Cooper. osv osv.

Yes.


Sen fick jag tag i Muses nya också, The Resistance.
Uprising är väl helt klart en av de bästa låtarna på albumet, den låt som är mest känd just nu.
Men jag måste säga att varenda låt är speciell på sitt vis, och jäkligt bra är de också.
Helt enkelt en stor Muse känsla av alltihopa.



Vidare så gav jag ett öra till Sick Puppies nya album, Tri-Polar.
Jag är inget fan av sådana här pojkband som jag kallar det.
Men dessa pojkar är ju lite annorlunda mot Atreyu och dylikt.
Det var några låtar man kunde fastna för, t.ex Should've Known Better, och sista spåret är helskön; White Balloons.



Så fick jag äntligen klorna i Stratovarius nya album också, Polaris
(Vad är det i år med att heta nåt med Polar på sina album?)
Låten Blind, är nog den mest åtråvärda låten i detta album.
Glad att bandet är sig likt och bara skriker Stratovarius.



Med en glädje så hittade jag Within Temptations nya live album, An Acoustic Night At The Theatre.
Albumet innehåller några av mina favoriter.
Och de är underbart spelade med stor orkester och vacker sång.
Fick till och med en klump i halsen när jag hörde detta albums version av Somewhere.
Den var så vacker.
Sharon sjöng duett med Anneke van Giersbergen från bandet The Gathering.
Sista spåret blev en glad överraskning för mig.
Det är nämligen en helt ny låt, Utopia med Chris Jones som gästsångare.
Den var helt ok. kanske mer än ok.
Den där okända brittiska Jones har ju en underbar röst!
Tydligen finns en video ute, måste kolla in den och se om mannen är nåt att titta på också.



Så, nu ska jag fortsätta frossa i musik och fortsätta skriva lite material.

Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden

Satt och grät i mammas famn vid köksbordet.
Inte gjort det sen jag var en liten flicka.
Gråter inte öppet nu på äldre dar, men idag så hände det bara - med bra skäl.
Det gör så ont, så ont att veta vad en annan människa har för onda åsikter om en.

Mamma hade bett mig att läsa ett mejl som hon fick av min syster.
Där var det skrivet en massa falska anklagelser och sjuka antydningar om min personlighet, mitt beteende och ja, allt om mig.

Nu ligger jag i en svår depression.

Pappa verkade märka det också. Han är ingen person som märker av andras känslor och så vidare. Han undrade plötsligt hur det stod till med mig.
Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden..


Till lite gladare nyheter så är min fot bättre.
Jag kan gå på den utan att behöva bandage, dock så är ankeln fortfarande uppsvullen.
Kan inte se fotknölen, knappt.


Nu ska jag gå och dö en stund och grubbla.
Situationen kommer ju inte bli bättre, men jag måste sysselsätta mina känslor och min hjärna med nånting.
Annars förgås jag fullständigt.

Livet är en fest

Updates från senast.

Vrickade foten i förregår.
Folk tror jag är konstig.
Borde väl ha gjort det i fredags.
Tjejfest och allt.
(Var inte så full som man kan tro att jag brukar vara.
Skötte mig som jag vore skötsammare än en fulltime nykterist.)
Helkul hela helgen måste jag btw tillägga.

Nej men så fort man kommer hem från fest, skratt och tårar så halkar man ute på gräsmattan med foppatofflorna på.
Jag kom, jag halkade, jag skrek.
Foten knäcktes till, framåt. Hörde tillochmed knaket.
Skrek i en kvart, svor i en dag.
Har inte lika ont just nu, men jag kan inte gå riktigt.
Mamma lägger om bandaget åt mig varje dag, det blir bättre om någon annan gör det där.
Får bättre stöd då.
Skuttar och haltar omkring.
Sjukskriven är jag ej, måste jobba ändå serru.

Livet är en fest.

Tänk om snön vore svart

Svårt att befinna sig på samma ställe i en vecka i sträck.
Jag pallar inte sånt, eller jo.
Jag gör det om man trivs på det ställe man har satt sitt arsle i.
Just nu kliar det i fingrarna och benen att bara rycka upp dörren och sticka härifrån.

Ha ha, det låter som om jag vore insatt i ett fängelse.
Mja, det är jag väl på sätt och vis.

Nej nu ska jag sluta och låta som en tonårsfjortis eller diverse.
Skrattretande alltihop.
Nej jag har dock fått inspiration till skratt den senaste tiden.
Tur att datorer existerar annars skulle jag inte ha fixat de senaste dagarna.

Är riktigt insatt att kriga som Vamp, och bygga städer i Evony just nu.
Riktigt roligt, så länge man inte förlorar attacker från alla håll.

Snöat ett bra lager nu här ute i bushen.
Vintern har kommit.
Depressionernas tid.
Den vita färgens tid.
Usch.
Tänk om snön vore svart.
Skulle vara underbart.
Visserligen kan jag ju strö sot eller liknande omkring i snön men med tiden blir det bara grått.
Trist med grått.

Angel freak är jag också just nu.
Underbart att se om alla säsonger igen. Det var ju några år sedan.
Föredrar Angel framför Buffy.
Angel har så mycket mer...
För där finns ju snyggare karaktärer.
Plus att Angel finns med, permanent.
Bara det är ju lycka.
Nu ska jag göra er en tjänst och sluta låta som en nörd.

Imorrn får jag besök.
Stadsbesök minsann. Var på tiden.

Ah, i helgen skall det bli roligt det med.
Tjejfest! Det var längesen.
Skall bli innerligt skoj.
No boys allowed.

Häh!
Försöker bygga en akademi men datorn insisterar på att hänga sig varenda gång.
För många järn i elden antar jag.

Nej nu skall jag tillåta mig själv att få lite värdighet och sluta bete mig som om jag vore en datanörd, och det är jag ej och kommer aldrig att bli.

Åka härifrån så fort som fan

Efter en veckas hårt arbete så skall det bli riktigt skönt att äntligen få vara ledig.
Då åker jag självklart så långt bort som möjligt, hela 2 mil! *asg

Klanen skall få besök, plus att det skall bli ett himla rännande på höstmarknaden i helgen.

Jag kommer som vanligt att vara snål som fan, men ändå köpa helt onödiga saker.
Såsom en lakritsrem eller liknande.
Kommer nog gå dregglandes längst filmhyllorna som vanligt.

Är riktigt trött just nu, varit vaken i flera timmar.
Hästarna ska alltid gå ut så tidigt på morgnarna.
Men ingen vila idag inte.
För det vankas ju "åka-härifrån-så-fort-som-fan!"

Ska även på arbetsförmedlingen idag.

Ja just, frukost skulle jag ju bjuda mig själv.

Hota mig inte en jävla gång till.

Detta är inte nån jävla sumpig dikt.
Utan detta är tårar direkt från hjärtat.


"Omogenhet, vad består det av egentligen...?
Tydligen är hela du en omogen klump som inte inser dina egna fel utan fortsätter med livet och tror att du kan komma undan de fel du har orsakat dina käraste.
Snart vill ingen veta av dig längre.
Jag hoppas du inser det ganska snart.

Om man en gång har bråkat så måste man ta itu med det innan ett annat börjar, annars blir det dubbelt så svårare att bli eniga.

Vi är otroligt olika nuförtiden. Jag har insett det, ja.
Jag känner dig inte längre, inte känt dig på många år.
Du känner inte mig heller.
Vi stod som närmast för några år sedan, efter det så förvandlades du mitt framför ögonen på mig.
Vem är du egentligen?!
Om detta fortsätter så kommer du bli ett monster i mina ögon.
Och inte moster som du nån gång kommer att bli.

Jag förstår mig inte på människor. Det har jag vetat länge.
Jag kan hjälpa dem och råda dem, men förstå dem?
Nej.
Du är någon som jag aldrig kommer att förstå.
Men jag förstår djur..
Och det gör verkligen inte du.
Du kan verkligen få ett djur att känna sig oälskad och ovälkommen i ditt hem och hjärta.
Men det är inte så olikt av hur du behandlar oss människor heller.

Du stöter oss ifrån dig hela tiden.
Du vill verkligen bråka med oss.
Är det bara ett rop på hjälp eller ett rop om att du är uttråkad...?
Du gör ingenting lättare om du bara skall insistera på att göra oss illa, vi som bara vill dig väl.

Nu ska jag inte låta som om jag vore ett jävla helgon.
Det är jag absolut inte.

Visst, jag sa emot dig.
Visst, jag replikerade dig.
Visst, jag kunde ha reagerat annorlunda.
Men ett är säkert, jag kastade bara sanningen i ansiktet på dig.
Men det godtog du ej.

Du tror att du står över mig.
Du tror att du kan dominera och köra med mig, eller hur?
Du respekterar mig inte ett dugg har jag förstått.

En sak är säker, jag har gjort klart för dig att mig sätter man sig inte på.
Jag tar ingen skit.
Jag är inte aggressiv, jag försvarar mig bara.
Och det har jag all rätt till mot dina krigsattacker.

Jag älskar alla mina syskon, tyvärr dig också.
Men snart har du ingen kvar på din sida.
Jag håller dig inte bakom ryggen mer, du lilla korta snorunge.

Du är i alla fall inte min storasyster mer.
Eftersom jag har nu kommit underfund med att jag är dubbelt så mogen än du är i detta skick.



Om du hotar mig en enda jävla gång till...
Ja, då får du helt enkelt ta konsekvenserna i hur jag kommer att agera... "

Din lillasyster.

Får det vara en kopp idioti...?

Galenskap finns i många former har jag fått märka.
Orkar inte berätta vad eller vad som har hänt.
Jag skriver bara, utan benämningar - lättare med namn;
Loys, bråka, J-O, dum i huvet, hotar, mamma, aggressiva, åker hem.
Punkt.

Har fortfarande inte fått ro i min själ fast det hände för ett par dar sen.

Orkar inte mer bråk nu!

Jag är helt enkelt för snäll för sånt, fast jag kan se ut som en psykotisk mördare med is ögon.