They just loves me too much

Nästan komiskt att jag inte har lagt en tanke på att skriva i min blogg på senaste tiden. Det var ju ett bra tag sedan nu.

jag som lovade mig själv att skriva så fort något nytt och viktigt hände så jag inte glömmer bort det, jag menar..
Kan ju vara bra om jag en dag i framtiden råkar ut för en olycka och tappar minnet, plus att jag tappar alla ägodelar av en mystisk och irrelevant händelse...

Allt jag har kvar, som är viktigt, är mitt namn och min bloggadress nedskrivet på en vattentät liten papperslapp som är fasttejpad under ena armhålan. Just in case liksom..

Don't call me sick, you freak!

Underbar lägenhet, oh yes. Svaret på min fråga om vad som har hänt på senaste tiden.

Min syster har fått ett sammanbrott och hatar mig som vanligt.
jag misstänkte att hon alltid har haft något emot mig. avundsjuka av något slag. Hur och varför, vem i helvete vet?
kallar Mig barnslig och att Jag ska växa upp.
Lillflickan tror att man blir vuxen om man skaffar sig 2 ungar på släp, och har så mycket ansvar över sitt liv så hon själv inte hänger med.

Inte undra på att hon lider och allt ska gå ut över mig, bara för att jag råkar vara den enda who got the balls att lägga sig i när hon gör något konstigt/dumt.

Så, därav sjunker hon lågt och drar upp urgamla och skamfulla minnen som borde finnas där hon drog upp dem ur; alltså ur ett hemlighetsstämplat, bombsäkert, rostfritt, nysvetsat litet syndfullt skrin som ligger på botten av ett evighetsdjupt hål i minneshimlen.
Precis där den hör hemma...
Nej, så som hon betedde sig gör man helt enkelt inte.
man kritiserar och slår inte fast egenskaper hos en människa som man knappt känner, hur har hon mage att göra nåt sånt.

Visst, kvinnan är min syster men tyvärr känner hon mig inte. Och jag känner inte henne heller. Det har vi själva sett till.



Men jag känner inte så mycket sorg längre över allt detta när jag vet att mina andra systrar förstår mig och har tro på mig.
Brorsan skulle aldrig i helvete göra nåt sånt där mot mig, nope. . .
he just loves me too much.

Ett måste för er alla att se med egna ögon.

Har så fruktansvärt tråkigt dessa dagar.
Ingenting att göra, känner mig så.... överflödig.
Enda jag gör är att se film, lite bok malning, klippt ett får.
Tog in hästarna fick jag göra till och med en gång.
Men brorsan gör allt annat, jag hinner inte nånting före han.
Visst, jag låter honom göra det han vill göra.
Han får ju ändå lön för mödan, jag får inget betalt överhuvudtaget...

Tråkigt väder är det med.
Molnigt hela dagen. Igår tittade solen fram ett par minuter i alla fall.

Men imorgon blir det nog roligt.
Jag, mor, Tess och Angie ska på bio i Härnösand och se En Galen Natt.
Typiskt att behöva åka ända dit, men Solle bion är stängd.

På tal om bio.
Såg en underbar film igår.



Det är en kortfilm, ca natha 40 min.
En rolig, underbar och otroligt annorlunda musikal.
Längesen jag såg något så klockrent som den.
Ett måste för er alla att se med egna ögon.

Men nu ska jag tråka vidare med favoriten Mr Cage.
Skall se

Är roligt det där, att vara gudmorsa.

Lång helg det där.
Konstigt värre så gick den egentligen fort som attan.
Dagarna passerade förbi på några sekunder.
Berodde säkerligen på att jag var så trött hela tiden.
Sov inte särskilt mycket senaste dagarna.

Åkte söder i fredags.
Morsan trampade på full gas mestadels hela vägen, så vi var nere i Naddebo i ett rafs.
Nästa morgon åkte vi till Ramsberg.
10 mil därifrån bara, inte så långt.
Syrran bor i en gigantisk lyx lägenhet.
Inte undra på att de inte har råd! Den slukar pengar...

Dopet började kl. 13.
Det gick finemang.
Oliver blev bara lite grinig mot slutet.
Därav fick jag aldrig hålla honom, lite ledsamt.
Men ingen tänkte väl över det.
Sedan grämde sig Pamela över det eftersom det inte finns något kort på dopbarnet och gudmodern.
Nåja. Inget att göra åt.



Cassandra spelade blockflöjt. Det var jättefint. Hon är musikalisk den flickan...
Prästen gnällde om gud och hans moster ett tag.
Men det var tur att han var en präst som verkligen bryr sig om barn.
Jag är oftast van vid att doppräster bara står där och predikar, och oftast ignorerar ungen genom hela ceremonin.
Men prällen stod och talade åt Oliver hela tiden, precis som om lillpojken skulle förstå vad han talade om.
Plus att prästen plockade upp Olivers favvonalle som tog själmordshopp från hans fingrar hela tiden.

Det slutade med att jag tände Olivers dopljus och höll i den medan prällen snackade om hur jag skulle vägleda och stödja honom i det kristnas namn genom pojkens liv.

Efteråt fick jag ett fadderbrev där det står om vad jag som gudmor är till för.
Killen sa att Oliver ska bli ledd i min tro och jag ska hjälpa honom när ingen annan kan eller nåt sånt.

Jaha, stackars pojk.
Så då är han dömd att bli ateist alltså. Fast han kanske är intresserad av att bli präst eller nåt liknande när han blir större.
Och så kommer jag att tvinga pojken att bli trummis och starta band när han blir äldre, och de får inte spela annan musik är rock/metal.

Föräldrarna har ingen att säga till om alltså? Heh heh heh... ya ya.
Är roligt det där, att vara gudmorsa.


Yahapp.
Imorgon flänger jag till stan en sväng.
Möte vid elva, militärer ska predika om "guds vapen och landssäkerhet".
Vid fyra - lägenhets peekaboo.

Ropa inte helvete förrän hästarna är på loftet

YES YES ! Yeees!

*jag sjunger*

" Weehoooooooooooooooooooooo!" *Da dam daradaradam dam dam da "Wehoooooooooooooooooooooooooooooo!" *Dam dam da dara dam dam da raaaa!
(2x) "I'll get my money sooooon.....
I'll get my apartment soon....
My bad luck has changed... My bad luck haaaaaaas....... changed...
Yeah. Weeeeeeeeeeeeeehooooooooooooooooooo! "

Det var dagens improviserade coverlåt för idag.


Har i alla fall fått mitt bidrag godkänt idag.
Och kan börja söka lägenhet på onsdag.

Är så lycklig att jag kan gråta.
Har kämpat så länge nu, accepterade nästan mitt öde där ett tag, men så vände allting idag.

Satt och talade med min handläggare och det såg inte ljust ut, sen frågade jag mer angående bidragen.
Och det var jävla tur det - för annars hade hon inte gått och hämtat själva lagboken för ungdomsbidrag och sett att jag har full rätt till ekonomiskt bistånd.
Stod ju klart och tydligt hur jävla fullkomligt helvetes stor rätt jag hade !
Ha haaaaaaaaa!



I'm dancing, I'm singing, I'm screming. Hey!


Ok.
Har nu tänkt länge och väl angående den där jätte stora ettan som Norell tanten pratade om.
Tror jag ska gå dit på onsdag och fråga lite mer.
Fick inte så stor info om allting när jag var där sist, jag frågade ju bara lite så där by the way.... liksom.
Jag tänkte att det inte var nån idé med tanke på att inga pengar har, men nu så är det verkligen tvärt om.
Eller ja, snart.
Ropa inte helvete förrän hästarna är på loftet....

Fan..... Det brann det.

I bloggar skriver man helt enkelt det som faller en in.
I mitt fall skriver jag för min egen skull, så att tankar och minnen - hur obetydliga de än är - inte glöms bort.

Som skribent så är det en nackdel i vissa fall att publicera vissa inlägg, man kan överdriva och drivas med i passionen så att saker och ting kommer upp till ytan - som till en början inte var meningen att överhuvudtaget komma på tal.

Nåja.
Så var det spikat på tavlan.

Varför existerar majbrasan?
Nåt av det tråkigaste att skåda är ju en majbrasa.
Speciellt när de är små.
Som igår....
Tankar från en småpyroman som jag egentligen är så vill man ju ha nåt gigantiskt brinnande att lägga ögonen på.
Hade sån lust att tutta på långhögen som farsan har längst storvägen.
Den är ungefär 20 m lång och några meter hög.
Pappa krossade drömmen och sa att vägen antagligen skulle smälta, plus att värmen skulle bli så stark att skogen intill - tillslut skulle självantändas.
Tror ingen skulle uppskatta det...

Nåja.

Annat var det på min tid.
Alltså på den tiden hela familjen fortfarande bodde hemma och vänner och bekanta alltid kom förbi i Bodvill för att se på pappas makabra majbrasor.
De var skyhöga !
Farsan brukade ta skogsmaskinen och satt en hel dag i förväg och lastade upp en 10 meters hög majbrasa.

Fan..... Det brann det.

Jag får sjuka fantasier och snabba knepighetstankar när jag tågar in i det humöret.

Lång dag idag.
Inget är väl varken värre eller bättre än vad det brukar vara.

Kom till stan vid halv åtta i morse.
Satt och läste i parken en halvtimme, gick och vandrade runt ön i en halvtimme och hittade äntligen ett avskilt och mysigt ställe där jag kunde koppla av tills klockan blev 10.

Personal möte. Inget vettigt kom på tal egentligen.
Ulf hade några nya nummer som jag kunde ringa angående jobb eller praktik.
Jag berättade om det mystiska jobb mejlet som jag fick - att jag har goda känslor angående det.
Men antagligen blir det bara skit av alltihopa. Som vanligt.

Sedan gick jag till bibblan. Hittade mina älskade böcker som jag lånade på studs. Måste ha nåt att göra under fängelsetiden.

Gick även till Guld smeden. Skulle fixa doppresent.
Graveringen skulle tyvärr ta evigheter så jag hämtar upp den lilla "Min första tand"-grejen nästa vecka istället. Dyra grejer det där... Men det var rea!

Norells fick ett besök också.
Tyvärr har de knappt några tvåor överhuvudtaget.
De har nästan bara skit-ettor kvar.
De hade iaf en stor etta men jag vet inte om den är värt priset.
Jag måste kolla vidare antar jag..

Sprang upp på Lidl.
Hade fruktansvärd huvudvärk.
Köpte smoothie till huvudvärken och lite godis, yoghurt och cigg till helgen.

Vinden bar mig till bussen. Bussen bar mig hem.




Soc möte nu på måndag.
Kommer gå skit. Jag bara känner det.


Efter dopet nästa vecka har jag bestämt mig att kasta mig nerför ett stup.
Jag kan inte göra det innan.
Skulle vara hemskt för Oliver att gudmorsan inte håller i honom där i kyrkan.
Jag skall i alla fall hitta ett stup där ingen kan hitta min kropp.
Platsen måste befinna sig en bra bit ifrån där jag bor.
Stupet bör vara djupt.
Området måste även ha mycket vilddjur strosande omkring också.
Innan jag kastar mig nerför stupet så sprider jag omkring lite stekar och kastar ner ett par råbiffar från höjden där jag står.
Måste locka på björnarna och vargarna.
Sedan hoppar jag.
Kommer antagligen skrika av skräck, eller fröjd.
Vet inte vilket, jag har alltid älskat höjder och hög fart.
Vilket jävla adrenalin.
Men jag blir antagligen skräckslagen att tänka på känslan av att slå i marken från en sådan höjd.
Nåväl.
Efter att ha avlidit där ute mitt i skogen, någonstans i ingenstans, så kommer vilddjuren lunkande.
Förutom köttet jag kastade innan så har mitt blod, som sakta rinner åt alla håll, även sprakat dem i arslet för att skynda dem till olycksplatsen.
De måste festa på mina kvarlevor innan några människor hittar mig och rapporterar.
Ingen får veta att jag har gått bort.
Ha ha, jag snarare flög bort.
Jag vill inte att folk skall veta att jag har dött av egen vilja.
Vill bara att de skall tro att jag har rymt.
Försvunnit.
Antagligen stuckit söderut.
Kanske prövat lyckan.
Skaffat jobb....? Hah, ingen har sådan tur!
De kanske tror att jag blev gravid och stack.
De kanske tror att jag hade gjort nåt dumt som jag skämdes över och stack.
De kanske tror att jag blev deprimerad sket i allt och stack.
De kanske tror att jag blev kidnappad.
Mördad.
Dödad.
Av en olyckshändelse.
De kanske drömmer om att en dag få ett brev där det står;

"Ja hej.
Ursäkta men... Jag tror att det liksom var mitt fel att eran dotter/syster/och whatever dog för nåt år sedan. Jag råkade av en underlig händelse strypa henne med vattenslangen när jag skulle vattna rosenbuskarna. Jo jag vet att det kanske var lite tidigt att ha rosenbuskar i april redan men jag har ju växthus som ni nog förstår. Och jag kan fan i mig inte rå för att den där jävla snorungen klampade in i mitt växthus och snubblade över vattenslangen. Jag försökte ju bara dra i slangen för att knuten skulle lossna, hon försökte dock skrika något men jag hörde inte så jag drog hårdare. Till slut kom hjärncellerna igång och jag kastade mig ner på marken där flickan låg alldeles tyst. Till slut blev hon kall. Kunde inte göra nåt. Men då ser du, då kom en jävla smart idé genom hjärnbalken, hon blir ju finemang blomjord ju! Ni borde vara stolta över att flickan har bidragit till att mina rosenbuskar är de vackraste i norra Sverige!
Med vänlig hälsning

Mördaren.

P.s. Förlåt att jag kallade henne en jävla snorunge... D.s."


Ja, min familj kanske inte har sådana konstiga bitankar till sina drömmar om mitt försvinnande men det var bara ett exempel.

Nåja.

Som sagt.
Saker och ting är inte vidare bra. Men jag får sjuka fantasier och snabba knepighetstankar när jag tågar in i det humöret.
Det är jävlar i mig skrattretande.
Måste härifrån.


Shes dancing, shes singing, shes screming all day long. Hey!

Så sant som grillade grodor.

He he heeee, no one knows I'm here....

Inte pjåkigt att kunna träffa två småbebisar på en och samma dag.
Först Alvin under hela dagen och snart kommer jag få träffa brorsans nya tillskott, Patricia, som föddes i förrgår.
Vackert namn.... Patricia.

Personal möte imorrn vid tio.
Har lite att göra innan jag ska tillbaka hit igen.
Låna böcker, och sedan dra omkring och hitta en doppresent till gudsonen.
Inte det lättaste.
Skall också titta in hos Norells och fråga lite diskret om tillgängliga lägenheter och hyran o.s.v.

Inte tänkt på att det är sista april på fredag.
Jag hänger inte riktigt med i svängarna märker jag.
Nåja.
Inte lätt.
Så sant, så sant
Så sant som grillade grodor.

Måste ut och rädda världen.

Hoppas på att bara kunna stanna där jag befinner mig just nu över helgen och sedan lägga benen på ryggen.
Måste ändå in till stan så fort jag kan och skicka in papprena. Viktigt viktigt!
Hittade på försäkringskassa beslutet åtminstone, så nu är det bara upp till banken.
Och sedan får vi se hur beslutet ankommer.

Möte på onsdag också.
Väntar med spänning över om min handläggare på personal har hittat en praktikplats åt mig.
Jag ska ändå söka lite själv.
Måste ringa sjukhuset angående det imorgon.
Måste komma ihåg det!

Strax skall jag uppdatera min Cv och sedan se över om det personliga brevet står rätt till.
Måste skickas in det med till ledaren.
"Master, master!"

Försökt att leta efter lgnht. Men omöjligt att hitta en tvåa under 4000.
Helvetes jävla kardborre...

Nåväl.

Lite filmer är på G.
Skall tas med in till klanen. Så har man något att se på när ledan nalkas.




Schemat fortsätter.
Måste ut och rädda världen.

Nu har jag stampat ner foten i min sista stövel

Hänt en hel del ute i stora vida lilla råtthålan...

Pam och hennes familj stack sin kos i förregår.
Lite ledsen, känner mig alltid tom när den familjen lämnar mig.
Hade i alla fall en underbar tid med dem här, fick lära känna min gudson mycket mer.
Oliver älskade när jag masserade hans rygg, han somnade nästan sittandes.

En kvinna som kommer från härifrån trakten försvann för några dagar sedan.
Polisen var förbi och frågade ut oss.
Ingen av oss kände igen namnet.
Jag misstänker att hon hade blivit plötsligt dement.
Tydligen hade hon gått förbi längst riks 90 och strosat.
Tanten hade ringt polisen, uppgett sitt namn, och sagt att hon gick på stor vägen men visste inte vart hon var.
Polisen hittade henne nästa dag, en dos nedfryst ute i skogen. Men hon var ok.

Känns hemskt att Polens president dog i flygkrash. Inte för mig personligen dock.
Men mina polackiska vänner mår uselt och känner sig vilsna.
De avundar mig som bor i ett land där det inte är några problem med regeringen och landets makt.
Ha ha, de skulle bara veta hur det står till egentligen.
Sverige har brister de med.

På tal om det, har ingen som helst jävla aning om vad jag ska rösta på i höst!
Vet knappt vad något av partierna står för.
Alla är ju ändå totalt värdelösa.
Har ingen aning om vilket parti som gagnar just mig.

Har fortfarande inte fått ett svar!
Brevet kommer säkert imorgon, men jag ska ju till klanen då ju.
Men jag kan ju i och för sig ringa brorsan och be honom öppna brevet om det har kommit.

Jag måste ha svar snarast så jag vet hur det skall bli innan jag får praktik osv.
Plus att jag har fått nog av detta helvetes jävla skit håla!
Nu har jag stampat ner foten i min sista stövel - nytt nathalienskt ordspråk

Storbesök!

Happy happy =)

Syster Pam med familjen kom igår och skall stanna nästan hela veckan ut.
Barnen har ju påsklov så det är inga problem.
Jösses vad de har blivit stora!
Cassandra såg jag ju på farfars begravning, men jag höll knappt känna igen Fanny!
Och Oliver, min lilla gudson, har vuxit lite grann i alla fall.
Inga tänder ännu, och knappt nåt hår fastän han är 8 månader...
Söt som en karamell dock.
Han liknar faktiskt Karl i Snobben.... ha ha




Beställde en Hp extern hårddisk i lördags.
1000 gb, och kostade bara 1090 kr (!)
Ett riktigt kap.
Så jag sitter och väntar på posten hela tiden, men den har inte kommit ännu.
Förstår ju visserligen varför eftersom det var röd dag igår också...



Skall inom snar framtid flytta från denna håla.
Längesen jag hade eget hem nu.
1,5 år sedan.
Kommer kännas underbart att äntligen känna sig hemma....

Vad gör man inte för att fira en gammal vän?

Försöker fortfarande vila upp mig efter en helgalen helg i Sundsvall.



Kickan fyllde ju år i fredags så jag hade lovat sedan en månad att jag skulle komma. Det var ju på tiden sa hon hela tiden.

I fredags startades det med förfest. Nästan alla som skulle komma på festen var sjuka så det blev bara tre stycken. Men det blev ju roligt ändå.

Själva festen hölls på Saloon Dalton, eller vad det hette.
Träffade loads and loads med människor som hon kände, alla skulle jag hälsa på.
Mycket snack och skratt, även roligt att kolla på när folk skulle köra karaoke.
Många toalettbesök blev det med.
Tänk er, jag går ju normalt på toa ca 10 ggr om dagen. Tänk er hur det var av att ha druckit en hel kväll.

Sedan blev det efterfest, var ju roligast på hela kvällen.
Jäkla synd att jag inte tog med mig kameran - men jag visste ju inte att det skulle bli en rolig efterfest..typiskt.
De tutade i mig whiskey - fy fan. Prova inte att blanda fanta med whiskey! Huvva!
Jag bestämde mig för att däcka tidigt.
Nån gång vid ett , eller var det två(?) sa jag att nu skall jag sova, så jag bäddade ner mig i soffan.

På morgonen startade festen igen. Allihop var fortfarande full eller så var vi bara fnittriga hela bunten, så det blev mycket kuddkrig, kittelkrig och eeeh, diskning.
Lgnhtn såg ju för jävlig ut.


När jag och Kickan skulle dra hemåt så kom baksmällan.
Vi, snarare jag, köpte pizza åt oss. Köttfärs pizza.
Väldens bästa medicin för att jaga bort Herr Bakis.
Nåja, trots det så var jag illamående halva dagen...
Men det var bara att ignorera eftersom det skulle bli mer fest samma kväll (!!)

Allt började om från början. Förfest, sminkning, buss och ut på stan igen.



Denna gång blev kvällen tråkigare, alltid lätt att bli besviken om det inte är exakt lika roligt som man hade bara en dag innan.
Visst, nu var det annat folk.
Men istället så var man inte lika mycket på lyset så då är allt mer ointressant. Tyvärr.

Blev tidig kväll, jag menar natt.
Sova sova sova. Och sen bar det av hem till Solle.

Trött har man varit, totalt slut.
Gjorde av med 1000 spänn denna helg.
Alla kronor gick åt till bussresor, mat, sprit.
Men det var det värt.

Vad gör man inte för att fira en gammal vän?

Vad får du om du korsar ett får med en clown från helvetet?

Svaret är att denna lilla krabat tittar ut i världen.
Föddes igår, bedårande gullig.





Ja och så kommer vi till det viktiga.
Jag blev moster nu igen!
Kathleen fick ännu en son. Han ska heta Colin =)
Han är 52 cm och väger över 4 kg(!)
Syrran gick över tiden lite grann tror jag. . . Precis som Loys gjorde för ett tag sedan.


Nästa helg gäller det !
Talade med Kickan i en timme igår angående att vi hade spikat nästa helg till fest.
Hon fyller ju år så jag kommer garanterat till S vall.


Annat som har hänt på sistone har jag ingen som helst lust att skriva om.


En rök och ett Alias avsnitt sitter fint...

Det mesta är bara en enda stor suck just nu.

Känns som att fem miljarder planer går i stöpet på en och samma gång.


Har varit isolerad här på gården i två veckor, cirka lisa, och kommer vara isolerad två veckor till.
Päronen ska ju till Teneriffa nu på lördag så jag måste sköta gården medan de är borta.
Det känns lite........deprimerande.

Glömde helt bort det där för en vecka sedan så jag hade sett framemot nästa helg, eftersom jag o Kickan hade planerat fest.
Nope, nu blev jag plötsligt påmind och måste göra henne besviken som vanligt.
Så vi får ta det där om tre veckor ungefär.... Suck

Hade även planerat att göra en snabbvisit till klanen i morrn men det går ju såklart inte.
Tänkte att jag skulle ha kunnat ta bussen tillbaka på kvällen men nu har de ju tagit bort den bussen.
Jag har ju liksom inte åkt buss på några år....hehe.
Så jag måste ändå åka tillbaka tidigt med moder.

Skall in till gynekologen i morgon. Därav mitt stadsbesök.
Usch, är min enda tanke. (Inte Yrrol stil nu alltså...)
De ska alltså kolla om jag har livmoders cancer.
De gör sådana undersökningar på alla 23 åringar.
Usch. Bara tanken på om jag har det gör mig sjuk.

Och så är jag besviken för att bebben inte har kommit ännu.
Loys har inte hört av sig ännu.
Så inget har hänt.
Det var säkert bara ett falskt alarm.


Det mesta är bara en enda stor suck just nu.

Så det var bara en liten varning...

Nån gång idag blir jag moster.
Loys drog in till BB i morse, hon kände på sig;
Happ, nu är det dags för bebben och ploppa ut. Ja, om en stund iallafall.
Jag slog vad om att det skulle bli idag, så jag hoppas jag vinner nåt. Bebisen kanske? Skulle vara ett underbart pris.
Hoppas i alla fall att det blir en flicka, det är ju bara pojkar i den familjen. Men jag misstänker tyvärr att det blir en pojk. Nåja, det blir vad det blir.

Hon måste höra av sig snart och berätta hur det går eller hur det har gått.
Man kan ju inte ringa dit, störa mitt i alltihopa.


Som vanligt är jag helt slut.
Är hungrig, skall väl göra middag snart. Eller nån kanske har gjort nånting?

Längtar tills ikväll för då brukar jag träna medan jag ser på Alias.
Underbar kombination.
Innan såg jag på Buffy, för det är bra peppning det där.
Fighter och spänning för att inte hinna tänka på hur pass slut man verkligen är i benen och armarna.


Jag står alltså på en sån där, men jag ser inte lika glad ut som den idioten.


Annars är allt prima, alla lever, alla hostar så det skräller.
Jag är den enda som inte är sjuk så jag pimplar Enchinegard(??) eller va fan det stavas som.
Blev dock sjuk förra natten, vaknade säker 10 ggr av att jag inte kunde andas.
Näsan var helt igen täppt.
Men nu på morgonen så var allt bra igen.

Så det var bara en liten varning...

Riktigt underhållande om man är lättroad.

Helvetet har brakat loss här på gården.
Kalvar och lamm föds om vartannat, och döden går i hälarna på oss.

Slet ut mig i förregår med en nyfödd kalv.
Men han var tvungen att vandra till andra sidan. Farsan misstänkte att han inte var färdigutvecklad.
Usch det var så hemskt. Kalven brölade och man hörde att han hade ont. Varje gång jag försökte skrubba han torr på hans vänstra sidan så skrek han. Antagligen hade han på nåt sätt slagit sig i födseln eller så blev det så där på vägen ut till vårt rike, ibland kan det bli för trångt för stora kalvar när de ska förbi bäckenbenet.
Och kalvarna kan isåfall bli halv söndermosade...
Hans morsa var heltokig eftersom hon ville beskydda den lilla när jag satt och torkade honom, och hon har långa jävla horn så jag väntade mig hela tiden ett horn i ryggen eller i nacken.
Men det gick bra. Måste sätta kossan på plats bara.

På kvällen skulle jag gå och kolla en tre dagars gammal kalv, Yngve heter han.
Men han var borta. Helt försvunnen.
Jag irrade omkring i beckmörkret med en liten fjuttig pannlampa, såg fanimej ingenting.
Morsan hans, Solbritt - som är helt svart(tycker det är komiskt) stod helt obemärkt och åt.
Tillslut fattade jag att jag borde kolla bäcken.
Självklart hade han trillat ner i vattenhålet de dricker ur.
Bakbenen var fastkilade i hålet och jag drog och lyfte upp stackarn, han väger minst 50 kilo, en otroligt stor kalv för att vara så pass nyfödd egentligen.
Morsan hans måste ha vetat att han var fast därnere, för så fort hon såg att jag sprang ner dit så följde hon efter som ett skott.
Kärringjävel som inte stod där nere med honom, vilken jävla morsa alltså!
Inte ett dugg pålitlig.
Men jag tinade upp hans ben med bara händerna, sprang och hämtade strö som jag skrubbade han torr med.
Lillen kunde knappt stå på bakbenen, de var ju nästan förfrusna.
Men allt blev bra. Ledde bort han till vindskyddet där han fick värme av de andra djuren.

Inte nog med det.
En fin liten tjurkalv som nog är runt ett halvår gick bort igår.
Morsan hans hade nog helt plötsligt slutat brytt sig i honom, så han tynade långsamt bort.
De gör ju de när de inte får mat eller kärlek.
Han hade ingen livslust överhuvudtaget. Vi fick in honom i stallet så han fick värme och tillgång till mat - men han orkade ingenting längre.
Försökte få upp han på fötter.
Stora djur måste stå upp, annars har de ingen chans att överleva.
Kroppen fungerar ju inte som den ska annars, speciellt inte magen och tarmsystemet. Det är likadant med hästar.
Men vi misslyckades. Det gick fort det där.

Nån som mår helt prima är lilla Agda som föddes för en vecka sedan.
Vi trodde ju att det var en tjurkalv, men nu när navelsträng-stumpen försvann så fattade man att Aha, inte var det där nån pissväg inte, och så checkade man om han hade några balls. Men nope, det är en fin liten kviga det där.
Hon är så rolig att skåda ibland.
Småkalvar kan vara precis som kattungar, de får plötsligt ett ryck och springer fort som fan åt ett håll och skuttar sedan tillbaka.
Riktigt underhållande om man är lättroad.

Vart en jävla ko special detta.
Men inget annat har ju hänt på sistone så.



Weeho, snart skall jag se den senaste Legend of the Seeker.