Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Fy vale, en sådan tråkig helg.
Enda ljuspunkten var igår när man såg Idol.
Mina två idolpojkar som jag har önskat ända fram, gick verkligen till final.
Åh glädje!
Snorungen som slog ut Mariette (egentligen var det Calle, men jag ville att Tove skulle ut) förra gången, blev nu utslagen. Äntligen!
Wee!!

Slipper iaf göra stallet. Det är egentligen min "lediga" helg, så Frasse skall dansa loss ute i stallet.

Idag har man besök av Vallen barnen.
Måste komma ihåg att fråga vad de vill ha i julklapp.
Har fortfarande inte inhandlat julklappar, hade ju beräknat att åka till Kramfors nån dag men det är ingen idé att förvänta sig något.
Iaf, jag har bara julklapp till William och Isaac.
Det köpte jag redan när jag var i Polen.

Längtar och gruvar mig inför julen. Konstig känsla det där.
Jag trängtar efter julen, att få träffa hela familjen igen osv.
Men jag gruvar mig eftersom jag fortfarande är osams med Louise.
Kathleen vill nu så gärna hjälpa och göra nåt åt det.
Hon vill ju bara att vi ska bli sams så det kan bli en harmonisk jul där alla är samlade och firar tillsammans.
Eftersom Louise och hennes familj inte ska komma hit och fira jul. .
De tror att de inte är välkomna plus att de är för stolta och vördnadsvärda för att sjunka så lågt och komma hit.
I alla fall.
Kathleen skickade mejl och frågade mig vad hon kan göra.
Jag skickade ett herrans långt mejl tillbaka, så hon fick lite mer kött på benen, mer info om vad som hände alltså.
Och sedan förklarade att hon inget kan göra ännu.
Det är ju alltför snart för att försöka gräva ned stridsvagnarna nu.
Också så är inte Louise redo att erkänna sina fel, eftersom hon fortfarande inbillar sig att allt är mitt fel.
Allt kan ju bero på missförstånd. Men det vet vi ju inte, därför måste ett samtal komma igång.
Låter ju hemskt detta, men det är inte jag som bör ta första steget i detta fall.
Det var ju jag som blev ärekränkt och utskälld för en obetydlig detalj och sedan blev beskylld för att ha startat ett gräl fast jag inte var i samma rum.
Grälet startade konstigt nog efter att jag hade lämnat rummet, just för att jag inte ville börja bråka.
Så går det alltså när man försöker vara fredens människa...
Alltså...
Louise kommer bara ta illa upp och sedan missförstå Kellis så de i sin tur blir osams.
Och det vill varken jag eller Kellis.
Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Orkar inte tänka mer på detta nu.
Usch...

Snart andra advent... Redan.