Livet har fått en nystart

Eftersom jag har befunnit mig hemma i Sverige nu ett bra tag så har man redan börjat bli lite halvt deprimerad.
Egentligen ska jag inte klaga men ibland så får man tycka synd om sig själv helt enkelt.
Saken är ju den att det är så mycket saker jag kan klaga på.

Till exempel:

En sjuk sak är ju att jag reste iväg till ett annat land för precis ett år sen, eftersom jag inte ville fortsätta med att släpa fötterna efter mig hemma i min lägenhet - på grund av arbetslöshet och rastlöshet.
Ja, det var väl kanske inte sjukt (dock lite crazy)

Nej, poängen är att jag reste och blev volontär för att ha nånting att göra eftersom jag visste att det var nästintill omöjligt att få jobb i min hemstad.
Detta var inte sjuk heller.
Nej nu kommer vi till saken. . .
Jag trodde att under denna långa tid jag var borta så skulle jag komma underfund med vad jag vill göra efter jag hade kommit tillbaka, eller att jag skulle komma på hur jag skulle sköta detta med "framtiden" i min lilla hemstad.
Nej, det blev inget av.
Visst... Jag tänkte, grubblade, diskuterade med andra männsikor ganska mycket angående vad för jobb, eller vart jag kunde tänkas flytta när jag kom tillbaka till Sverige. Till och med plugg! (Tänk er va?)
Men ändå så blev det ju så som oftast, att jag inte vill ta steget eller inbillar mig själv att jag inte är säker - eller att jag inte "vet" vad jag vill.


Även så har jag ett annat exempel.
Eftersom jag har kommit tillbaka så har jag ju inget jobb, och jag är hemlös. Ja, ni läste rätt. Jag har egentligen inget hem...
Men istället för att bo på gatan så "springer jag fritt" som jag kallar det.
Jag reser runt till olika familjemedlemmar och vänner, och bor hos dem.
Men hur pass länge ska jag göra det då? Det värsta jag vet är ju att vara en parasit.
Jag till och med hatar att få saker så jag är tvungen att tacka. Jag menar inte att jag är otacksam, nej, men jag gillar inte tanken på att få grejer eller i detta fall, hjälp. Kanske beror på att jag tycker att jag inte är värt det, eller att man inte är så van att bli bortskämd. Eller så kanske man är stolt, tyvärr. Har ingen anledning att vara det egentligen. Men det är inte så lätt att ändra skall ni veta.


Kan också nämna att ekonomin inte existerar överhuvudtaget. Det är en riktigt bra anledning att bli deprimerad över.
Innan jag reste så var jag arb.lös(eftersom jag valde att inte fortsätta efter en otroligt lång provanställning i helvetet - Telenor alltså) och när man är arbetslös, eller arbetssökande som är ett mycket vackrare ord enligt Arb.förmedlingen, plus att man har hyra och räkningar att betala så finns ett riktigt bra ställe man kan vända sig till i desperata tider.
Soc.
Jag vill inte vända mig till dem igen. Egentligen inte. Eller, kanske det vore en bra ide, men om jag gör det så kommer jag bli tvungen att närvara på dessa totalt värdelösa, tidsstjälande "arbetssökar aktiviteter". Nej, fy faen för dom!
Jag har varit på såna alltför många gånger och jag lovade mig själv, aldrig igen!



Kan ju tillägga att jag även är lite deppig eftersom jag just kom hem till mina föräldrars place igen efter lång tid hos syrran.
Var underbart att bo där och vara barnvakt till lille William. Jag har döpt om honom till "Gosingen". Finns ju inget bättre än att han kommer och kryper upp på magen och lägger huvudet under min haka och gosar som ett diskret " God Morgon".
Syrran sa att hon undrar om jag kan vara barnvakt i oktober eftersom hon och sin respektive kanske skall åka utomlands.


På tal om det, även där så kommer vi till en annan sak angående min eviga exempel lista om varför jag har så bra anledningar till att vara blå istället för svart.
Var i helvete tog sommaren vägen?
Inte sett skymten av solen på länge, och helt plötsligt är det kallt som hösten!
Nu får man verkligen lust att åka till ett varmt land med evig sol.
Jag är ingen vinter människa. Jag menar, det finns ju ingen bättre årstid än sommaren, och det finns inget skönare än en solig dag där man kan gå omkring i kjol och linne och skutta omkring utan att rysa till av köldattacker.

Usch, vad jag saknar en varm sommardag.... Men jag hörde ju att sommarvärmen kommer tillbaka om några dar.
Hoppas dessa SMHI arselen har rätt för en gångs skull.....


Måste bara nämn att jag råkade glömma min mobil hemma hos syrran(även min hannduk). Hur fan kan man göra det (glömma mobilen alltså) ?
Visst är jag en klant och kan få konstiga minnesförlust attacker då o då som vilken gammal människa som helst, men det är ingen ursäkt!
Hur ska jag nu kunna hålla reda på tiden....?
Nej men folk kommer ju undra varför jag aldrig svarar.
Måste få tag på syrran, tur hon inte bor så långt härifrån jag befinner mig.

Ja just det ja, jag befinner mig ju hemma hos the pärons.
Jag minns den dag jag var så herrans glad att slippa dem och flytta härifrån. Det var ju några år sen. Men nu så är man tillbaka, och de verkar tro att jag ska bo här...
Aldrig i livet.
Nästan alla mina prylar är ju hemma hos Ang, så jag kallar mer deras place för mitt hem. Plus att de är ju som min andra familj ändå.


Nej, jag måste komma på hur jag ska ändra detta. Men jag orkar inte just nu, och på sätt och vis så är det skönt att inte livet har börjat om ändå - jag som trodde att jag hade fått en nystart på livet.