Nu blev det tyst....
Barnen drog genom dörren med sina föräldrar i släptåg.
Tyst tyst blev det mellan väggarna.
De har varit här på besök i många dar nu, men de börjar skolan på måndag och det kanske är dags att försöka känna sig hemma i hemmet innan det dras iväg till ett rent litet helvete.
Pratade med stackars lilla Josefin. Hon gillar inte skolan särskilt mycket.
Det är nog mestadels probem med kompisarna, som det brukar vara i den åldern.
Jag minns att jag också hade all världens problem på mina axlar när jag var 12, eftersom vissa av mina kompisar var "falska och dumma" som jag kallade det.
I den åldern så börjar flickorna bli små skvallerkärringar och riktiga ragator som utbyter skitsnack emellan sig.
Det var alltid en ny tjej i gruppen som blev utsatt för snack bakom ryggen.
Det är en flick-specialité.
Vi är grymma.
Men tänk på att jag var en väldigt snäll flicka, gjorde aldrig något dumt.
Sa aldrig något förargligt...... Host.
Fast det hände väl.
Fredag redan.
Jeez, tiden går verkligen fort när man har tråkigt.
Mitt stora städprojekt pågår fortfarande.
Jag hoppas på att den är färdig snart, så jag har så pass bra och rent samvete så jag kan lämna gården och resa vidare ett par veckor till nästa värdfamilj.
Jag känner det så att det är dags snart att vandra vidare.
Innan jag växer fast eller nåt ännu värre.
Mitt humör har fortfarande klarat sig ifrån att ryka ihop totalt och slita sig lös med olika fantasilösa skällsord till den stackarn som har orsakat mina ögon att se rött.
Min fader är expert på det.
Vad jag än gör så skall han påpeka något, och säga att jag kan göra si eller så.
Och då menar jag verkligen hela tiden.
I vanliga fall så tål jag det inte, jag tål verkligen inte order.
Det är väl det enda jag är allergisk emot.
Men, när lille far kommer med onödiga kommentarer så får han bara en rynkad blick eller en tyst kommentar tillbaka.
Då förstår han att jag skiter fullständigt i vad för bullshit som rinner ur munnen på honom.
Morsan gnäller ofta, men jag är van.
Plus att jag tänker att hon är ju handikappad, jag är ju där för att hjälpa henne.
Jag existerar just nu för att vara hennes knän.
Hennes operation verkar vara uppskjuten igen.
Jag har en vag känsa att hon aldrig kommer att kunna gå normalt igen.
De fuckade upp den senaste operationen så, ja.
Det är nog kört helt enkelt.
Fattar inte hur detta skall gå, med dem eller med gården i framtiden.
Ännu en sak som ligger på mitt redan svarta samvete. . .
Jag vet att det inte är mitt fel eller mitt problem egentligen, men allt som har med denna gård Har alltid varit mer eller mindre mitt ansvar eftersom jag har hjälp till här i snart 16 år.
Plus att jag var en extra hand fastän jag flyttade hemifrån, som från skillnad till mina syskon - de drog fort som fan och såg sig inte om.
Käkar chips. Ja, man måste få göra det nångång också.
Icas salta chips är faktiskt inte dåligt.
Billigt, men chips är inte i närheten av en påse lösvikt.
Candy yooh!
Oohh, det var länge sen. Nu fick man fula tankar.
Sitter och lyssnar på Stream of Passion's senaste album, The Flame Within.
Ett underbart progressive band med vacker sång av Marcela.
Man kan säga att bandet är en blandning av Within Temptation och Evanescence.
Jag måste få tag i deras debut, snarast. Därav många många bra låtar.
Ja, ni har ju till exempel ett spår av debutalbumet att lyssna på i min "Senaste Nut Music".
Snart en ny vecka, snart en ny era.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar