Måste hitta på nåt.

Spenderade en kvart till att försöka torka bort tårarna av att se Time Travelers Wife med Eric Bana.
Underbar film. Jag är en riktig tönt, jag vet.

Tur att man hade Family Guys nyaste film på lager, Something Something Something Dark Side.
Livade upp humöret.


Skall ta en rök.

Måste även jobba.

Fan också, jag har inget mer att se sen.
Måste hitta på nåt.

Jävla kärringfan!

Hatar min faster!
Just fått höra att hon antagligen har slängt allt jag har gjort eller skrivit till min farfar.
Hon var ju den som tog hand om hans dödsbo.
Inget finns kvar.

Jag gråter!

Nu har jag inga minnen som jag kan hålla i handen.

Söndagen fortsätter och så skall min huvudvärk.

Yuck, söndagar är horribla.
De är som gjorda för att vi stackars människor ska ha kronisk huvudvärk för en dag.

Happ, snart har jag slut på avsnitt på The Legend, är ju inne på andra säsongen.
Skall strax se 7e avsnittet och sen finns det inga fler som har kommit ut ännu.
Release är nästa vecka. Jobbigt det där.

Så. Måste hitta nåt nytt att titta på under tiden.
Antingen något nytt eller gammalt....
Hmmm, kom på att det var åratal sedan jag såg första säsongen av Alias.
Älskade ju den serien.




Idag fick vi besök av brorsan med familj.
Som oftast så sökte lilla Josefin upp mig för att vilja prata.
Hennes faster kan ju ge ett gott öra och många bra råd när det gäller lärare och kompisar.
Stackars flicka, hon går igenom mycket i denna ålder...


Söndagen fortsätter och så skall min huvudvärk.

"The Seeker, here I come!"

Jaha, är det fredag?
Det har jag inte uppfattat ännu.

Wait. . . Jag är i nöd, måste besöka mitt stamställe först.

.................................. *pling

Ok.

Tjäna pengar? Hur gör man det...?


Var på Af idag.
Det fanns ingen stoppknapp på kvinnan.
Babbel, prat och kvarnar.
Och det enda jag var intresserad att höra, finns det jobb?? Hur blir det med pengarna?

Ja nu kom jag på, tydligen så ska de sätta igång med Lidl byggningen igen.
En annons hade satts ut sa de.
Rekryteringar kommer att ske snart. Lets hope.

Hade trevliga dagar borta hos klanen.
Massa film nu igen.
Ja just. Måste komma ihåg och betygsätta dem också.
Inte glömma, annars kan jag glömma att jag har sett dem i framtiden.

Mjaaaaa.

Så varte.

"The Seeker, here I come!"

Aaaahhhhh, jag måste sova

Vardagen är alltid lika tråkig att återgå till.
Jag är fortfarande trött fast det nu var flera dar sen jag reste omkring i Sverige.

Jobbet sänker ens sinne vareviga minut men nu har jag i alla fall fått en ny serie som jag kan fokusera på.




Denna gång så ligger min besatthet i "The legend of the Seeker".
Baserad på Terry Goodkinds "Sanningens svärd". "Wizard's first Rule" på engelska.
Tyvärr har jag inte läst de böckerna, men jag skulle nu vilja göra det.
Fattar inte hur jag har kunnat missat den? Hela bokserien startade -95 och Terry fortsätter att skriva dem. Ny bok kommer ut nästa år hörde jag.

Trodde jag hade läst nästan alla fantasy serier som finns i bokform eftersom jag röjde igenom precis hela fantasy avdelningen i bibblan genom hela gymnasie tiden.
Tydligen ej...

Jag tror nog att böckerna är bättre men det är en charm med tvserien, rolig komik- trollkarln är ju bäst.
Fighting scenerna är underbara.
Där skulle Buffy-skaparna ha lärt sig ett och annat av. *fnittrar*

Så jag skulle nog rekommendera denna serie till Erika - som är lika galen i fantasy som jag.


Det handlar i alla fall om Richard, en pojke som snart skall bli man.
En underlig kvinna, som är en confessor, faller in i hans värld för att hon skall finna The Seeker.
Hon tar hjälp av trollkarlen Zedd som berättar att sökaren är mitt framför henne, alltså Richard.
Zedd tränar honom, ger honom sanningens svärd och Richard lovar att uppta titeln - och jobbet att förinta den onda lorden från Midland. Darken Rahl.

Vänta....vänta, skratta inte nu.
Läste förresten vad han heter på svenska och precis som jag trodde så hade de översatt Darken till......Mörken! *asg

Ja, lite skratt måste man ha.
Men jag är så jävla trött så jag kan fnissa åt vadsomhelst just nu.

Aaaahhhhh, jag måste sova.
Men tyvärr så måste jag jobba.

Till minne av farfar

Fy fan vilka dagar man har gått igenom.

På torsdagen skulle vi åka ner till Fagersta.
Var tänkt att vi skulle åka runt ett.
Nope, rören hade gått sönder på förmiddan och vi hade inget vatten.
Klart att vi inte kunde åka nånstans innan det var fixat.
Tog ju halva dan.

Runt halv nio kom vi äntligen iväg.
Hemsk resa. Bilen var svinkall. Jag och brorsan satt i baksätet och delade på en filt.
Inte kunde man sova heller.
Eller läsa.
Trodde vi skulle åka under dagen då det fortfarande är ljust - så jag hade bunkat ihop en hög med böcker för att hålla mig själv sysselsatt.
Mitt arsle somnade dock, flera gånger under resan.
Eftersom jag har kortare ben än brorsan så var jag den som måste sitta bakom farsan.
Och i och med det så fick jag kramp i benen, hur jag än satt.

Runt tre på natten så var vi framme i Naddebo där vi skulle få sova.
Kunde knappt ta mig till sängen.
Somnade dock på stört.

Nästa dag var den värsta dagen jag har upplevt på mycket länge.

Begravningen startade i Fagersta kyrka kl 12.
Jag är som gjord för begravning om vi tänker i klädsel-banorna.
Totalt svart, självklart skulle syrran skoja om det som vanligt.
Och det passade sig inte denna gång tyckte jag.
Inne i kyrkan väntade alla människor.
Det var inte så många människor som jag förfarade, tydligen hade alla vänner och bekanta till farfar redan gått bort. Plus att farfars bror med familj inte kunde komma tydligen.

Jag hälsade på alla. Tog i hand och presenterade mig för dem jag inte kände igen.
Fick träffa mina två kusiner Erik och John, som jag inte träffat på många många år.
Jäklar vad snygga de har blivit, långa som fan själv också.
Kevin min tredje kusin han har också blivit längre, men förvånad är jag ej - han har jag träffat lite oftare. Jisses, han är 15 nu. Gudbevars.

Begravningen kunde börja.
Tårarna strömmade vilt bara efter några sekunder.
En tjej sjöng acapella nånstans ifrån och hon började med Fields of Gold.
Som tur var fick jag en näsduk av Loys, den var genomvåt efter halva begravningen.
Prästen talade, gnällde om Gud, predikade om farfar fast hon inte ens visste vem han var.
Jävla hyckleri.
Tjejen fortsatte sjunga, denna gång Amazing Grace.
Jag satt med alla andra barnbarn på bänk två, satt längst ut också och hade blicken inte långt från farfars fina kista.
Tittade hellre på hans fina foto istället för på prästjäveln som snackade så mycket skit.
Om farfar hade hört henne skulle han ha hållit med mig och sagt nåt liknande som
"En jävla kärring att tala så mycket strunt!"
Alltid gillat farfars sätt att snacka. Min faster och mina farbröder är likadana.
Pappa svär inte så som de gör. Ingen i min familj förutom brorsan svär som fan.

Till slut skulle alla turas om att stå vid kistan och ta ett sista farväl.
Först barnen, sedan barnbarnen, och sist alla andra.
La min ros men jag kunde inte ta så mycket farväl i mitt huvud. Torkade mestadels bort tårarna.

Sedan skulle det hållas middag borta på församlingsgården.
Smörgåstårta och kaffe serverades.
Pratade lite kort med olika människor, och mina kusiner var intresserade att höra hela Polen episoden.

En ljuspunkt med begravningen var att jag fick träffa denna söta sunshine.

Oliver är ju snart en stor grabb!
Söt som få och satt och gjorde fula miner, allt till min ära! *suckar av lycka
Hans mamma är nog stolt.

Hans syster följde också med.
Jag trodde att barnen skulle stanna hemma med Kalle, men Cassandra ville följa med sin mamma och bror till sin gammelfarfars sista dag ovan jord.


Efter att ha tagit farväl av de flesta människor så åkte jag, brorsan och mamma hem till Anne och Lillis.
Pappa och resten av hans syskon skulle åka till banken och reda upp arvet.
Egentligen skulle vi bara stanna där en stund men vi stannade där hela dan.
Det blev gravöl.
Sedan samlades vi alla och det blev en massa prat och minnessnack om farfar.
Finns många roliga historier om den mannen tydligen.
Familjepizzor beställdes och sedan blev det vin, likör och whiskey till dem som ville ha.

Trots att jag var skittrött så var det ändå trevligt att snacka med släkten.
Roligt att tala med folk som man egentligen inte känner, men bara efter några minuter så känns det som att man vet allt om dem. Och alla har precis samma humor.
Härligt.

Hemresan var förskräcklig.
Sved i ögonen. Helt slut i kroppen. Orkade inte ens sova.





Till minne av farfar
13 okt 1917 - 23 dec 2009

Vad ska jag nu ta mig till?

Begravning nästa fredag. Jag åker ner på torsdagen, så det inte blir en massa stress.
Vi ska sova hos mina fyrmänningar i Naddebo.
Längesen man träffade dem.
Kommer för övrig bli en jädra massträff med släktingar på begravningen.
Skulle gissa på att det blir åtminstone minst 100 pers.
Usch, träffa en massa människor som man på nåt vis är släkt med men som man aldrig har träffat, eller ännu värre - träffa folk som man träffade när man var liten och som förväntar sig att man ska komma ihåg dem!

Huvva...

Hade mardröm inatt.
Drömde att jag höll ett tal om farfar på hans begravning inför en fullsatt kyrka.
Kommer nästan ihåg ordagrant vad jag sa.
Var ett vackert tal, men så började jag gråta när jag stod där uppe och prästen kom fram och skulle trösta mig - men jag sprang iväg. Eftersom jag hatar allt som har med kyrka, gud och sånt skit.
Alla vände sig om när jag sprang iväg, kyrkan var gigantisk så det tog ju ett tag innan jag hann in till vapenhuset.

Fy.

Ingen rolig start på det nya året detta.

Dock så hade jag en mysig julafton. Fick träffa och mysa med alla.
Alla förutom Pamela och hennes familj. Bil problem som vanligt.
Men det sades att hon skulle komma till nyår istället.
Nope, Kalle och lillen blev sjuka. Så än en gång kom besvikelsen över en.
Hade sett fram emot att äntligen träffa Oliver.
Men det verkar aldrig hända.
Ska jag behöva träffa honom för första gången på en begravning...?

Suck.

Nyårsafton var som vanligt dryg och alldeles onödig.
Gick o la mig innan tolv och såg lite Dexter, och somnade nångång vid två.
Det kallar jag en perfekt nyårsafton.

Glad att kunna sitta nere i mitt hus och ha en dator alldeles för mig själv.
Är ju så less att behöva slåss om den andra datorn med andra.
Och så får man skäll över allt "skit" man lägger in på hårddisken.
Så nu har man lagt en hel dag till att föra över allt skit från den ena till den andra datorn.

Men, inte klagar väl jag inte.

Jag såg sista avsnittet av Dexter häromdagen.
Jag gråter!

Såg nyss sista avsnittet av Merlin.
Jag sörjer!




Vad ska jag nu ta mig till?

Sorgens Jul...

Min farfar är död.

Och imorgon är det julafton...

Natti

Ny härlig musik till höger.
Rob Zombie videos är ju helsköna!

Fan klockan är ju mycket. Men jag har schemat fullt fortfarande, sitter mest bara o väntar till tvättmaskinen är klar och tills skjutsen kan bestämma sig så jag vet hur det blir imorrn.

Jobbigt sånt dära.


Nåja, jag kanske skall ta och gå nu alltnog.

Natti

The animals are killing me!

Mindre än en vecka kvar till Julafton.
Kellis och familjen kommer på själva julaftonen, och Pam och familjen har jag ingen aning om.
Men jag hoppas de kommer nån dag tidigare så jag får umgås själv med dem lite grann.
Har inte gjort det på jag vet inte hur länge...
Plus att jag gärna vill gosa med Oliver för första gången!

Fy faaan vad kallt det har blivit den senaste dagen.
Just nu är det 22 minus ute, och som kallast idag var det -25!
Och jag som fortfarande springer med Foppa tofflor när jag vandrar mellan huvudhuset och vita huset....
..Äsch, skäll inte på mig, för det är lättast att bara dra på sig foppisar istället för att klänga i sig skor gång på gång.
(Borde lära mig eftersom det var Foppas fel att jag vrickade foten för en månad sen och det har inte gått över ännu!)

Imorrn bär det då av till Sollefteå, storstan skall entras igen.
Länge sen jag var hos klanen nu och det är ju på tiden jag drar dit nån gång.
Passar bra innan jul och allt.
Skall äntligen få umgås med likasinnade och få vädra lungorna också.


Fryser. Kallt inne som vanligt.

Nej jag måste slå in lite julklappar till barnen, sedan tvätta kläder och packa.

Fan va skönt att lämna gården imorrn!
The animals are killing me!

I'm still going strong though...

Wow, jag lyckades somna innan tolv igår.
Har inte gjort det på jag vet inte hur länge...kanske nån månad eller mer.
Fick för en gångs skull sova 8 timmar.
Tror jag bara vaknade en gång inatt, och jag hade inga mardrömmar.
Tror knappast allt det där berodde på att jag fick en insomningstablett av mamma.
Var mer tack vare att alla mina beslymmer försvann i ett trollslag i går kväll.
Lycklig dag, igår.




Såg "Book of Blood" för en stund sedan.
Nja, den kunde ha varit en ganska bra spök rysare.
Men det blev för mycket med de löjliga kärleks/sex scenerna mellan tanten och den unga studenten.
Och så var det ett par andra saker som var värdelösa.
Men resten var ganska bra - dock det vägde inte upp det negativa...


Fortsätter att se på Moonlight.
Jisses, det är så mycket jag har glömt bort.
Har glömt bort hur mycket jag älskar Joseph, alltså den arroganta, rika lilla sidekicken till Mick.
Han är så rolig...
Sen har jag även glömt hur mycket jag hatar Coraline som fuckar upp Micks liv hela tiden.

Ack ack, jag vill gå och sova men det går verkligen inte.
Är så fruktansvärt röksugen. Har inte rökt på.....två veckor nu.
I'm still going strong though.

Jag har fått tillbaka min älskade syster.

Ledsen i ögat för att jag nyss såg näst sista avsnittet av Merlin och att jag måste vänta över en vecka på det sista avsnittet av säsongen.
Nu har jag istället börjat se om första och enda säsongen av Moonlight. (Det var ju över ett och ett halvt år sen jag såg det, och jag har glömt bort det mesta...)

Förstår inte det där riktigt.
Gjorde lite research angående varför de slutade producera, men det fanns inga konkreta svar.
Stod nånting om att det var tal om att göra fortsättning denna höst, men tydligen så blev det inte av.
Får väl hoppas på det bästa.


Iallafall.
Idag har det varit en lång och händelserik dag.

Började med att i morse göra de vanliga sysslorna, sedan drog jag till stan.
Handlade nästan alla klappar som behövs inhandlas.
Har bara mina två Ica kompisar kvar, för jag har ingen aning vad de vill ha.
Sorry Ang att jag inte kom förbi, men jag trodde att det ingen mening var.
Och jag ville inte komma oinbjuden som sagt var...

Vid fem snåret befann jag mig, och resten av halva familjen Hopkins, i Junsele.
Vi skulle se Alexandras och Christoffers lucia tåg.

Där går Chrille i tomtedräkten...

De var så söta, allihopa.
Som barn alltid gör så mumlar de igenom det de inte kan, och skriker ut de få ord de verkligen kan "sjunga".


Suddig bild tyvärr. Men här är då hela stora lucia gänget...



Här kommer lilla Alexandra i tomteluvan, och ser alltid ut som en glad liten ängel.

_________________________________________________

Det mest händelserika idag var på hemvägen. . .

Vi stannade till hemma hos Louise och J-O, de fick alltså oväntat besök.
De var överraskade och reserverade till en början.
Men jag och mamma förklarade vad vi ville.
Sedan satte vi oss ner allihopa, fikade och talade ut.
Pappa och Frasse var delaktig i samtalet de också.

Plötsligt blev det alldeles för känslosamt för mig och jag började gråta, det var ju fan också.
Men jag gick till köket, jag vill helst inte visa mig gråtande inför andra människor.
Så jag satt där på golvet, försökte lugna ner mig och gosade med William.
Han kom tydligen efter mig och undrade antagligen varför jag var så upprörd.
Snorig som jag blev ilade jag in på toan och för att snyta mig och dämpa gråtattackerna.

Men så knackade någon och jag släppte då in min syster.
Det blev ännu mer gråt, och känslostormar, prat, kramar och förlåtande.
Till slut smet vi ut på bron och pratade äntligen ut alltsamman.
Blev ett långt långt samtal.
Det bästa var ju att vi kunde snacka ostört och vara helt ärligt mot varandra.

Tänk vad snabbt det kan gå från att gråta av sorg till att gråta av lycka...

Vi kom fram till slut att det var bådas fel, och att vi båda är helt enkelt för stolta, envisa och helt fucked up för vårt eget bästa.
Men att så länge vi kan erkänna och förlåta, och förstå så är det bra.
Vi är inte så olika som vi antagligen har trott, allt har varit en drös av ilska, stolthet och missförstånd.
Men nu är allt bra...

Jag har fått tillbaka min älskade syster.

Ja, även min svåger och systerson, men jag förlorade dem inte riktigt på samma vis.

Allt som får plats i min hjärna just nu.

Glad helvetes Lucia på alla som önskar det.


Nu brinner det fan i knutarna. Jag brinner av ilska alltså, men det är inget jag kan göra nåt åt.
Inte ännu.

Trots det så sken jag av en kort stund av lycka.
Jag lyckades äntligen komma vidare med mitt andra bokmaterial. Kom äntligen på en karaktär som kommer att spela stor roll i fortsättningen av berättelsen.
Så ett kapitel är äntligen över.


Lite less, kan inte se sista avsnittet av 4 säsongen av Dexter ännu.
Avsnittet släpps idag så det är inte ute förrän om några dar. Suck.
Istället har jag börjat se andra säsongen av Merlin.
Kom ju på att det släpptes för länge sen nu men jag har inte kommit ihåg det.
Så går det när man har för många järn i elden.


Låg och grubblade i går kväll innan jag somnade.
Jag började tänka på att jag verkligen har plöjt igenom många serier i rad nu. Först Angel, sen Dex och nu Merlin.

Tänkte på hur många sammankopplingar 3 av mina favoritserier har, fastän de är så otroligt olika.



Det enda som alla serier har gemensamt är att titlarna har det namn som karaktären bär på.
Angel, Dexter och Merlin.

Mest är väl Angel och Dexter som har kopplingar till varandra.

I Dexter så finns det en kommisarie som heter Angel Batista.

Dexters fru Rita(spoiler-oj då) spelad av Julie Benz är samma skådis som spelar Darla i serien Angel, där hon har varit Angels livskamrat i 150 år.

I båda serierna förekommer det mycket, mycket blod.
Både Angel och Dexter har förkärlek till blod, eftersom Angel är vampyr, dock en god sådan, och Dexter är blodtekniker - plus att han är en seriemördare...

Och så kan vi väl säga att själva Dexter och Angel är två riktiga ensamvargar, ja det är väl Merlin också.
Men Angel och Dex har riktiga problem med sina sociala liv.
Dex har bildligt talat inget hjärta, äger inga känslor. Och Angel har bokstavligt talat inget hjärta överhuvudtaget - det är väl bara nåt ihopskrumpet...ting. Men han kan inte bevara några personer alls i sin närhet utan att skrämma iväg dem.

Andra onödiga ting är väl att Dexters syster Deb Morgan, är spelad av Jennifer Carpenter. Och i Angel så har vi Cordelia Chase, som är spelad av Charisma Carpenter. Ja just det, onödig info...


Mellan Angel och Merlin så finns det inga kopplingar annat än att båda serierna är övernaturliga, och att Anthony Head spelar kungen Uthor i Merlin, och att han är även karaktären Giles i serien Buffy. Och serien Angel är en spin off av Buffy - som vi nog alla vet...

Mellan Dexter och Merlin så finns det inga likheter alls annat än att både karaktären Merlin, och Dexter är två personer som måste leva i ständig rädsla för att inte bli avslöjade.
Dexter som är en seriemördare vill nog inte bli satt i elektriska stolen, och Merlin får inte bli tagen som trollkarl när han lever i en kungastad där allt magiskt är högst förbjudet...

Ja och så har vi då ännu ett onödigt info om att han som spelar Merlin heter Colin Morgan. Och Dexter heter i serien, Dexter Morgan.

Jag vill gärna få in min fjärde absoluta favoritserie. Det kan jag genom att säga att Bradley James som spelar Arthur i Merlin är mystiskt lik Jensen Ackles som spelar Dean i serien Supernatural. Bradley skulle kunna vara en lillebror, fast mer blond och lite längre...


Ja det är väl allt som får plats i min hjärna just nu.



Imorrn ska jag till Junsele och se trollbarnen krypa omkring med ljus och stjärnstrutar i luciatåget.

Dexter - The Dark Defender...

Alltid gulligt med lite blodstänk si så dära...

Åh, Dammit vad spännande det har blivit i Dexter nu!
Är helt galen i serien just nu, måste se den varje dag annars så kan jag inte leva.

Har nu hunnit med tredje säsongen. Eller jao, jag har ju bara två avsnitt kvar av the season 3.
Mer spännande har det aldrig varit någonsin! Längtar redan till nästa säsong.

Otålig nu eftersom jag kan inte se nästa avsnitt förrän om ett par minuter, men nåja.
Jag måste lära mig hålla ut.



Varför gillar jag då denna serie så mycket?
Finns många bra svar på det.

Nästan det bästa med hela serien är introt.
Så enkelt, så simpelt, så detaljerat, men ändå så "blodigt".

Dexter själv är ju helt underbar.
En god man som egentligen är seriemördare?
Låter ju sjukt att gilla nåt sånt, men man håller verkligen av honom, man är helst på hans sida. Och inte de andra - the badass copsen.
Han är supersmart, talangfull, han är detaljerad, avståndstagande, pedant.
Goodlooking trots det man ser i hans ögon.

Jag menar.
Om man bara ser in i hans ögon så ser man att han är ett freak (en aning ond kanske) men han beter sig så normalt bland människor.
Men det är hans tankar som gör så vi vet vad han egentligen går för.
Och det är det som man älskar mest.

Och det leder till tredje orsaken, den svarta humorn.
Helt i min smak.



Inte bara Dexter karaktären är min favorit.
Även Dexters syster Debra är min andra favorit.
(Deb, alltså Jennifer C. Carpenter, är egentligen Michael C. Halls, alltså Dexters, fru.)
Iaf.
Hon är äkta, ingen "machobrud" fast hon ger sken av det, hon har ett språk i min smak.
D.v.s, hon svär av bara fan.

Så kommer vi till the great point, att det aldrig går att förutse nånting alls !
Det kan fanimej hända vad som helst, när som helst.
Och allt är ändå så jävla genomtänkt!

I love that.

Wee, nu är det äntligen Dexter Time!

So long!

Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Fy vale, en sådan tråkig helg.
Enda ljuspunkten var igår när man såg Idol.
Mina två idolpojkar som jag har önskat ända fram, gick verkligen till final.
Åh glädje!
Snorungen som slog ut Mariette (egentligen var det Calle, men jag ville att Tove skulle ut) förra gången, blev nu utslagen. Äntligen!
Wee!!

Slipper iaf göra stallet. Det är egentligen min "lediga" helg, så Frasse skall dansa loss ute i stallet.

Idag har man besök av Vallen barnen.
Måste komma ihåg att fråga vad de vill ha i julklapp.
Har fortfarande inte inhandlat julklappar, hade ju beräknat att åka till Kramfors nån dag men det är ingen idé att förvänta sig något.
Iaf, jag har bara julklapp till William och Isaac.
Det köpte jag redan när jag var i Polen.

Längtar och gruvar mig inför julen. Konstig känsla det där.
Jag trängtar efter julen, att få träffa hela familjen igen osv.
Men jag gruvar mig eftersom jag fortfarande är osams med Louise.
Kathleen vill nu så gärna hjälpa och göra nåt åt det.
Hon vill ju bara att vi ska bli sams så det kan bli en harmonisk jul där alla är samlade och firar tillsammans.
Eftersom Louise och hennes familj inte ska komma hit och fira jul. .
De tror att de inte är välkomna plus att de är för stolta och vördnadsvärda för att sjunka så lågt och komma hit.
I alla fall.
Kathleen skickade mejl och frågade mig vad hon kan göra.
Jag skickade ett herrans långt mejl tillbaka, så hon fick lite mer kött på benen, mer info om vad som hände alltså.
Och sedan förklarade att hon inget kan göra ännu.
Det är ju alltför snart för att försöka gräva ned stridsvagnarna nu.
Också så är inte Louise redo att erkänna sina fel, eftersom hon fortfarande inbillar sig att allt är mitt fel.
Allt kan ju bero på missförstånd. Men det vet vi ju inte, därför måste ett samtal komma igång.
Låter ju hemskt detta, men det är inte jag som bör ta första steget i detta fall.
Det var ju jag som blev ärekränkt och utskälld för en obetydlig detalj och sedan blev beskylld för att ha startat ett gräl fast jag inte var i samma rum.
Grälet startade konstigt nog efter att jag hade lämnat rummet, just för att jag inte ville börja bråka.
Så går det alltså när man försöker vara fredens människa...
Alltså...
Louise kommer bara ta illa upp och sedan missförstå Kellis så de i sin tur blir osams.
Och det vill varken jag eller Kellis.
Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Orkar inte tänka mer på detta nu.
Usch...

Snart andra advent... Redan.