Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...

Skall strax iväg och träffa klanen.
Det blir ju bio ikväll och jag får skjuts in till stan lite tidigare än tänkt.
Hoppas de är vakna och släpper in mig överhuvudtaget.

Ikväll skall det ses " Flickan som lekte med elden", fortsättning på Kvinnohatar mannen filmen/boken.
Såg första filmen för ca 2 veckor sen.
Den var ju helt ok.
Trodde inte att det skulle vara en deckar film, men det var den.
Brukar inte riktigt tjoa av glädje av att se svenska filmer heller för den delen.
Men som jag fick då, alltså ännu ett bevis på att Sverige kan bara göra deckar/kriminal filmer.
Allt annat som Sverige försöker göra, ja det blir ju bara skit.
Allt blir så amerikaniserat. Patetiskt hel enkelt.
Skrattretande när det försöker göras svenska action eller rysarfilmer.
Njeee....

Vädret är trist man jag är glad ändå.

Misstänker att min mor har allvarliga beskymmer.
Satt och tittade på tv med henne. Håller henne sällskap där uppe.
Hon kan ju inte göra så mycket annat än att vila, sova och se på tv medan benet läker.
Så då får man ju steppa upp på tvrummet om man överhuvudtaget ska få se henne.
Helt plötsligt häver hon ur sig medan vi är inne i en gråtande såpa
"Du vet väl att jag älskar dig?"
Jag får fnatt.
Miljoner tankar strömmar mellan öronen.
Har hon blivit diagnostiserad som cancersjuk?
Kommer hon snart att dö?
Är det mer än benet som är fel?
Har hon talat med en psykolog?
Vad vill hon mig?
Vad har hon för baktanke nu?
Vem är du och vad har du gjort med min mamma ditt monster!?
Vad betyder "Jag älskar dig?"
Efter nån sekund så replikerar jag "Jag älskar dig också vet du väl."

Inte lätt det där, när man har vuxit upp med föräldrar som är de mest kyligaste jag känner.
Och som aldrig tröstade eller sade uppmuntrade saker till en när man som mest behövde det när man var en liten flicka. . .

Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...