"Knack knack"...står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig...

"En dag står du där med en dörr på glänt bakom din rygg.
Öppnat har du ej, stängt var det aldrig.
Det var bara jag som aldrig stängde ditt liv."



Riktig action idag må ni tro.

Först så kom syrran och familjen, vi skulle käka middag.
Älgstek. Mmmmh. Mumma.
Sedan kom då Bengan, storjägarn från G-borg.
Genast blev det liv i stugan.
Han har nåt speciellt i sig så folk blir glada automatiskt bara genom att titta på honom.

William sprang omkring och snorade ner allihop.
Han har blivit förskyld, fick en släng av feber också.
Ändå så är det full rulle på pojken.
Men han var grinigare än vanligt.
Annars så har han alltid ett leende på läpparna, surar nöstan aldrig. Snäll lilleman det där.

Mot sena eftermiddagen så skjutsade syrran mamma till sjukhuset.
Mamma skulle få ha sin operation idag istället.
Tror hon opereras just i denna stund.
Håller tummarna (dock svårt när jag skriver) och hoppas på att läkarna inte fuckar upp allting som de gjorde sist.
Märkte nu på kvällen att det är lite tomt utan henne i detta hus..... Det är så....tyst.
Går inte att förklara. Det är både tyst utan hennes röst, och själva atmosfären.
Plus att tvn inte är igång hela tiden på övervåningen. . .

Typiskt. Imorrn kommer Frasse tillbaka så jag kommer att bo istängd mellan två pers nere i vita huset.
Mitt rum är ju precis mellan deras sovrum. Och då måste ju jag gå igenom någons sovrum varenda gång jag vill dra nånstans.
Så det kommer att bli:

"Knack knack, åh ursäkta commin through, commin through!"
"Åh förlåt, nu måste jag igenom lite snabbt igen...."
"Knackeliknack, oj då jag råkade glömma tampongerna på toaletten...."
5 min senare...
"Aj aj, kom på att jag hade glömt att göra min avancerade meditation uppe på vinden mitt i natten där det finns massor av spöken precis överallt som står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig och indirekt skrämma ihjäl er genom att jag skriker för full hals.............."

Nej. Det skall inte bli roligt.
Men, som tur är så är iaf Bengan ute och jagar hela dagarna.
Men på kvällen så har man fanimej ingen aning om vart man ska ta vägen.


Nåja. Värre saker har man ju råkat ut för här i livet.



En kopp te. Nu.