Det blir ju bara skit ändå

Söndagar är i grund och botten den värsta dagen på veckan. Spelar ingen roll längre att man slutade skolan för jag vet inte hur länge sen, men det sitter i fortfarande.
Det gör ingen skillnad om man försöker sysselsätta sig med roliga eller intressanta grejer, det blir bara trist ändå.

Jag försökte med att se film.
American Gangster fick försöka lätta upp dagen.
Nja, det var ju ingen höjdare.
En helt ok film, det kan jag hålla med om.
Intressant historia och så, plus chocken över att det har hänt i USA på riktigt.
Men, njee. Om jag hade sett den på en måndag så kanske den hade varit bättre, vem vet.
Men nu är bron bränd.
Ingen återvändo.

Promenaden med Azza var väl kanske höjdpunkten.
En solskymt fick man se idag, så det var trevligt att vara ute i friska luften.

Mot eftermiddagen har jag suttit vid datorn i stort sett hela tiden.
La in lite filmer, och sedan så klippte och grejade jag ihop två musikvids.
Det tog ju sin lilla tid, och tålamod..
Den första är ju så amatör mässig, men den blev ganska cool ändå måste jag få erkänna.
Den senare blev helt enkelt komisk men ganska bra.
Laddade upp dem på tuben, så det är bara att söka på min sida,
Nathalena om du är intresserad av att se dem.

Har hört att Dirty Dancing kanske ska bli en remake.....
Men herregud, kan de inte låta klassiker få förbli klassiker?!
Man blir ju förbannad.
Växte upp med filmjäveln och nu så ska de göra en ny,
med nya eller desamma skådisar.
Det spelar ju fanimej ingen roll.
Det kommer ju bara bli skit ändå!
Idioter!

Ryggen värker.

Duschen är upptagen.


Nästa bok till slakt.

Det går plus i kassan att gräva i det förflutna

Blivit mycket nostalgi tripper för mig idag.
Sånt händer när du går igenom gamla grejer i halvtrasiga kartonger som ligger nånstans och skräpar i gamla barndomsrum eller på olika vindsutrymmen.
Var så roligt att hitta gamla dagböcker jag skrev för oändligt många år sedan, även några små "böcker" jag har skrivit, bland annat De stakas katungana och favoriten, Lina ock prinsen - snacka om att kunna stava!
Vidare grävde man fram prylar man själv har snickrat ihop, vackra teckningar med konstiga krumelurer på, och så hittade jag även en liten,liten plånbok, med stålar i!
Jäklar du, bara genom att gräva bland barndoms grejer så blir man rik.
Mja, kassan steg med 40 spänn iallafall.

Som vanligt är det en tråkig dag idag.
Måste ut på promenad innan mina ben förgås, men det regnar som hundran.
Grått och trist, en riktig sitta-inne-och-hamna-i-gnäll-och-tjat-diskussioner-med-griniga-päron dag.

Jag har än så länge lättat upp hela stämningen med att spela upp delad musik intresse med dem.
Bra så länge man är på plus sidan.



Måste få fingrarna ur... nu och hitta på nåt vettigt att göra.
Jag skulle ju kunna starta och plugga lite bil-teori.
Men idag så har jag inget humör för någonting.
Dock så har jag gjort nog med vettiga saker de senaste dagarna som skulle kunna räcka för tre månader framöver..


Nej nu, tror jag faktiskt att jag ska ut i regnet med Azza.
Det kan vara bra att riskera att bli sjuk nångång då och då.
Har faktiskt inte varit sjuk på mycket länge. Kommer inte ens ihåg senast jag var insjunknad i nån influensa eller liknande.

Men nu skall jag hämta ett koppel och släpa ut denna hund.
Hon behöver all motion hon kan få, den stackars bordern.

Tystnad med Stream of Passion

Nu blev det tyst....


Barnen drog genom dörren med sina föräldrar i släptåg.
Tyst tyst blev det mellan väggarna.
De har varit här på besök i många dar nu, men de börjar skolan på måndag och det kanske är dags att försöka känna sig hemma i hemmet innan det dras iväg till ett rent litet helvete.

Pratade med stackars lilla Josefin. Hon gillar inte skolan särskilt mycket.
Det är nog mestadels probem med kompisarna, som det brukar vara i den åldern.
Jag minns att jag också hade all världens problem på mina axlar när jag var 12, eftersom vissa av mina kompisar var "falska och dumma" som jag kallade det.
I den åldern så börjar flickorna bli små skvallerkärringar och riktiga ragator som utbyter skitsnack emellan sig.
Det var alltid en ny tjej i gruppen som blev utsatt för snack bakom ryggen.
Det är en flick-specialité.
Vi är grymma.
Men tänk på att jag var en väldigt snäll flicka, gjorde aldrig något dumt.
Sa aldrig något förargligt...... Host.
Fast det hände väl.

Fredag redan.

Jeez, tiden går verkligen fort när man har tråkigt.
Mitt stora städprojekt pågår fortfarande.
Jag hoppas på att den är färdig snart, så jag har så pass bra och rent samvete så jag kan lämna gården och resa vidare ett par veckor till nästa värdfamilj.
Jag känner det så att det är dags snart att vandra vidare.
Innan jag växer fast eller nåt ännu värre.
Mitt humör har fortfarande klarat sig ifrån att ryka ihop totalt och slita sig lös med olika fantasilösa skällsord till den stackarn som har orsakat mina ögon att se rött.
Min fader är expert på det.
Vad jag än gör så skall han påpeka något, och säga att jag kan göra si eller så.
Och då menar jag verkligen hela tiden.
I vanliga fall så tål jag det inte, jag tål verkligen inte order.
Det är väl det enda jag är allergisk emot.
Men, när lille far kommer med onödiga kommentarer så får han bara en rynkad blick eller en tyst kommentar tillbaka.
Då förstår han att jag skiter fullständigt i vad för bullshit som rinner ur munnen på honom.
Morsan gnäller ofta, men jag är van.
Plus att jag tänker att hon är ju handikappad, jag är ju där för att hjälpa henne.
Jag existerar just nu för att vara hennes knän.

Hennes operation verkar vara uppskjuten igen.
Jag har en vag känsa att hon aldrig kommer att kunna gå normalt igen.
De fuckade upp den senaste operationen så, ja.
Det är nog kört helt enkelt.
Fattar inte hur detta skall gå, med dem eller med gården i framtiden.
Ännu en sak som ligger på mitt redan svarta samvete. . .
Jag vet att det inte är mitt fel eller mitt problem egentligen, men allt som har med denna gård Har alltid varit mer eller mindre mitt ansvar eftersom jag har hjälp till här i snart 16 år.
Plus att jag var en extra hand fastän jag flyttade hemifrån, som från skillnad till mina syskon - de drog fort som fan och såg sig inte om.

Käkar chips. Ja, man måste få göra det nångång också.
Icas salta chips är faktiskt inte dåligt.
Billigt, men chips är inte i närheten av en påse lösvikt.
Candy yooh!
Oohh, det var länge sen. Nu fick man fula tankar.


Sitter och lyssnar på Stream of Passion's senaste album, The Flame Within.
Ett underbart progressive band med vacker sång av Marcela.
Man kan säga att bandet är en blandning av Within Temptation och Evanescence.
Jag måste få tag i deras debut, snarast. Därav många många bra låtar.
Ja, ni har ju till exempel ett spår av debutalbumet att lyssna på i min "Senaste Nut Music".

Snart en ny vecka, snart en ny era.

Vandringen kanske inte var menad, sopen is my path

Trevliga dagar för mig är att sysselsätta mig själv med miljontals saker.
Speciellt med olika städprojekt.
En bra och nyttig sak om du vill slippa tänka på onda saker, t.ex problem och livshotande situationer du vill glömma för en stund.
Kanske därför man är så effektiv eftersom jag verkligen försöker mitt bästa att inte tänka alls.
Det går bättre och fortare då.
Plus att man får lite starkare armar.
Dock så är min rygg lika utsliten som vanligt, och den blir knappast bättre med åren.

Idag var en lyckans dag.
Kom tydligen helt oväntad till klanen. Jag kom dit vid 10 tiden imorse och väckte upp hela lägenheten.
Jag förstod att de sov eftersom ingen öppnade efter 5-6 minuter fast jag tröck på plingeling knappen stup i ett, eller två.
Mja, det var väl inte det jag syftade på att det var en lyckans dag(trots att det var en vag lyckokänsla att väcka upp sömngångare....)
Nej, men det var skönt att få diskutera onödigt intressanta och meningslösa ämnen med två likasinnade smådjävlar.
Plus att man fick en stund med ett trumset och en gitarr i handen.
.......
...
.
Hmm, nej. Jag kan knappt spela ett instrument.
Men jag kan ju iallafall inbilla mig att jag är en jävel på Guitar Hero.
Host. . .


Nyligen så upptäckte jag ett herrans jävla bra power metal band från Tyska landet.
Axxis heter de, och deras senaste album "Doom of Destiny" är ett hel yppigt album. Kan knappt räkna åren sen man hörde ett fulländat album. Vartenda spår går direkt till mitt diggar hjärta.
Mmm, kanske spår 9 var väl lite späd.
Men min absoluta favortit låt är Blood Angel.
Rekommenderas starkt som en burk med malen vitpeppar.


Är glad.
Dock lite sur. Det är nåt som gnager i mitt huvud hela tiden och det är tanken på att jag glömde ett otroligt viktigt kollageblock i Polen.
Jävla helvetes skit också!
Nästan 80 % av mitt senaste bokmatrerial-projekt är nedskrivet i det blocket.
Så otroligt mycket tid och inspiration - puts väck, borta ur intet.
Jag misstänker att blocket ligger nånstans på kontoret som jag mer eller mindre bodde i.
Jag kan ju inte bara åka tillbaka till det landet för att hämta ett nedslitet block.
Egentligen kan det blocket vara vägen till min författar karriär som jag en dag skall vandra igenom. .

Nåja, kanske det var meningen - kanske inte.

Recension om en månad - promise

Om precis en månad så ger de ut den efterlängtade albumet i Finland.
Jag önskar så innerligt att jag vore finsk. Visst har jag dock några procent, men jag kan ju nöja mig med att vara lite svensk och vänta ett par dar.
Så kan jag få tag i skivan jag med.

"Shades of Gray" heter den och bandet säger att musiken inte är densamma denna gång.
Soundet är lite mörkare, lite annorlundare.
Det är ju bara att se på titlarna. Nej, jag kan inte berätta mer om detta eftersom Jag kommer att redogöra allt om en månad istället.
Måste dock säga att jag hörde en bit av första spåret på skivan, oj oj oj.
Jag är ju stolt! Det låter lovande iallafall.

Nåväl.


Till höger ser du hur pass bra det går för dem med repetitionerna;)
Höll på att garva isär stolen.


By the way, så väntar jag fortfarande på att dataspelet "Winterhearts Guild" ska komma. Skulle vara lite intressant och veta vad de har kokat ihop för blandning av Sonata musik och dataspel....

Man kan bo på en vind

Sitter och tänker på hur lätt det är att dras med i en helt annan värld när man städar.
Har verkligen storstädat dessa dagar.
Fick nån helfläng och påbörjade att städa hela vita huset igår, och idag så avslutade jag med att rensa och organisera hela vinden.
Jag har en vag känsla att det uppskattas, fastän inget sades direkt.
Man kan nog bo uppe på vinden nu, är väl renare där nu än i detta boningshus.

Jag har en otrolig lust att antingen sova, se en film eller läsa en bok.
Det sistnämnda gjorde jag för ett par timmar sen men jag somnade bara (kan ju verkligen undra varför)
En film... Ja, men i så fall vill jag se en ny film - som jag inte har sett alltså. Och det betyder att jag måste ladda ner, men det tar sån otrolig tid(dålig uppkoppling här ute i bushen)

Jeez, jag saknar verkligen att bo i stan. . .

På tal om det så skall det åkas in till stan imorrn.
Hoppas på att kunna följa med och rymma en sväng till klanen.
Så man kan få pusta ut och andas lite stadsluft.
Måste dra dit snart. Innan jag krackilerar och försvinner med nästa höstblåst.

Jag hatar flugor.

Livet har fått en nystart

Eftersom jag har befunnit mig hemma i Sverige nu ett bra tag så har man redan börjat bli lite halvt deprimerad.
Egentligen ska jag inte klaga men ibland så får man tycka synd om sig själv helt enkelt.
Saken är ju den att det är så mycket saker jag kan klaga på.

Till exempel:

En sjuk sak är ju att jag reste iväg till ett annat land för precis ett år sen, eftersom jag inte ville fortsätta med att släpa fötterna efter mig hemma i min lägenhet - på grund av arbetslöshet och rastlöshet.
Ja, det var väl kanske inte sjukt (dock lite crazy)

Nej, poängen är att jag reste och blev volontär för att ha nånting att göra eftersom jag visste att det var nästintill omöjligt att få jobb i min hemstad.
Detta var inte sjuk heller.
Nej nu kommer vi till saken. . .
Jag trodde att under denna långa tid jag var borta så skulle jag komma underfund med vad jag vill göra efter jag hade kommit tillbaka, eller att jag skulle komma på hur jag skulle sköta detta med "framtiden" i min lilla hemstad.
Nej, det blev inget av.
Visst... Jag tänkte, grubblade, diskuterade med andra männsikor ganska mycket angående vad för jobb, eller vart jag kunde tänkas flytta när jag kom tillbaka till Sverige. Till och med plugg! (Tänk er va?)
Men ändå så blev det ju så som oftast, att jag inte vill ta steget eller inbillar mig själv att jag inte är säker - eller att jag inte "vet" vad jag vill.


Även så har jag ett annat exempel.
Eftersom jag har kommit tillbaka så har jag ju inget jobb, och jag är hemlös. Ja, ni läste rätt. Jag har egentligen inget hem...
Men istället för att bo på gatan så "springer jag fritt" som jag kallar det.
Jag reser runt till olika familjemedlemmar och vänner, och bor hos dem.
Men hur pass länge ska jag göra det då? Det värsta jag vet är ju att vara en parasit.
Jag till och med hatar att få saker så jag är tvungen att tacka. Jag menar inte att jag är otacksam, nej, men jag gillar inte tanken på att få grejer eller i detta fall, hjälp. Kanske beror på att jag tycker att jag inte är värt det, eller att man inte är så van att bli bortskämd. Eller så kanske man är stolt, tyvärr. Har ingen anledning att vara det egentligen. Men det är inte så lätt att ändra skall ni veta.


Kan också nämna att ekonomin inte existerar överhuvudtaget. Det är en riktigt bra anledning att bli deprimerad över.
Innan jag reste så var jag arb.lös(eftersom jag valde att inte fortsätta efter en otroligt lång provanställning i helvetet - Telenor alltså) och när man är arbetslös, eller arbetssökande som är ett mycket vackrare ord enligt Arb.förmedlingen, plus att man har hyra och räkningar att betala så finns ett riktigt bra ställe man kan vända sig till i desperata tider.
Soc.
Jag vill inte vända mig till dem igen. Egentligen inte. Eller, kanske det vore en bra ide, men om jag gör det så kommer jag bli tvungen att närvara på dessa totalt värdelösa, tidsstjälande "arbetssökar aktiviteter". Nej, fy faen för dom!
Jag har varit på såna alltför många gånger och jag lovade mig själv, aldrig igen!



Kan ju tillägga att jag även är lite deppig eftersom jag just kom hem till mina föräldrars place igen efter lång tid hos syrran.
Var underbart att bo där och vara barnvakt till lille William. Jag har döpt om honom till "Gosingen". Finns ju inget bättre än att han kommer och kryper upp på magen och lägger huvudet under min haka och gosar som ett diskret " God Morgon".
Syrran sa att hon undrar om jag kan vara barnvakt i oktober eftersom hon och sin respektive kanske skall åka utomlands.


På tal om det, även där så kommer vi till en annan sak angående min eviga exempel lista om varför jag har så bra anledningar till att vara blå istället för svart.
Var i helvete tog sommaren vägen?
Inte sett skymten av solen på länge, och helt plötsligt är det kallt som hösten!
Nu får man verkligen lust att åka till ett varmt land med evig sol.
Jag är ingen vinter människa. Jag menar, det finns ju ingen bättre årstid än sommaren, och det finns inget skönare än en solig dag där man kan gå omkring i kjol och linne och skutta omkring utan att rysa till av köldattacker.

Usch, vad jag saknar en varm sommardag.... Men jag hörde ju att sommarvärmen kommer tillbaka om några dar.
Hoppas dessa SMHI arselen har rätt för en gångs skull.....


Måste bara nämn att jag råkade glömma min mobil hemma hos syrran(även min hannduk). Hur fan kan man göra det (glömma mobilen alltså) ?
Visst är jag en klant och kan få konstiga minnesförlust attacker då o då som vilken gammal människa som helst, men det är ingen ursäkt!
Hur ska jag nu kunna hålla reda på tiden....?
Nej men folk kommer ju undra varför jag aldrig svarar.
Måste få tag på syrran, tur hon inte bor så långt härifrån jag befinner mig.

Ja just det ja, jag befinner mig ju hemma hos the pärons.
Jag minns den dag jag var så herrans glad att slippa dem och flytta härifrån. Det var ju några år sen. Men nu så är man tillbaka, och de verkar tro att jag ska bo här...
Aldrig i livet.
Nästan alla mina prylar är ju hemma hos Ang, så jag kallar mer deras place för mitt hem. Plus att de är ju som min andra familj ändå.


Nej, jag måste komma på hur jag ska ändra detta. Men jag orkar inte just nu, och på sätt och vis så är det skönt att inte livet har börjat om ändå - jag som trodde att jag hade fått en nystart på livet.