Faster blir bara äldre och äldre

Då har jag alltså fått min 22 rynka idag.

Imorse kom det in folk och sjöng.
Ingen har väckt mig med sång på 3 år.
Egentligen har ingen väckt mig med sång på 22 år, eftersom jag kommer ihåg när jag var liten så var jag alltid redan vaken.
Bara för att vänta på när familjen kom med presenter och frukost.
När de väl kom så låtsades man sova.
Roliga minnen det där...

Frukost på sängen fick jag inte, men Frasse gjorde iordning gröt åt mig i köket istället.

Jaha, så kommer det en massa folk idag.
Robert och hela gänget, Lousise och hela gänget, sen kommer två stycken - hela långa vägen från Sollefteå.
Haha, storresarna.

Kommer bli fullt runt bordet, måste hitta lite extra stolar...

Så idag vankas det städning.
Igår gjorde jag en banankaka och en morotskaka.
Idag måste jag göra två sockerkakor.
Sedan så måste jag göra två tårtor.
En kiwibanan, och en med cocktailfrukt.
Får väl exprimentera och se om det går att äta sen.
Har ju en hel del testkaniner som kommer ikväll så.


Fick roliga nyheter av brorsan igår.
Jag ska bli faster, igen!
I april kommer barnet.
Så nästa år så kommer det bli 4 dop!
Jag menar, Oliver kommer inte bli döpt iår tror jag.
Syrran har nyss flyttat och har det lite struligt just nu, så det får vänta till nästa år kan jag tro...



Japp, back to cleaning I guess.

Mycket bättre för öronen att sluta blöda.

Har just hört Pearl Jams nyaste album, Backspacer.
Totalt värdelöst.
Inte en enda bra låt på hela skivan.
Visserligen har jag bara hört albumet en gång, kanske jag borde ge den en chans till.
Men första intrycket var bara helt pladaskt dåligt.
Kommer inte ens ihåg hur nån av låtarna går.
Nje, bandet var bra på 90 talet.
Tycker de kunde ha stannat där. Punkt slut.

Oh fy fan. Lyssnar på Anettes version av Sleeping Sun på tuben.
Låter gräsligt det där.
Usch, jag måste bara stänga av det så jag kan må bra igen.
... Ett ögonblick.
Aaaaah, såja.
Lyssnar på Freedom Call istället. Mycket bättre för öronen att sluta blöda.

Helvete.
Jag måste diska.
Skall komma folk.
Måste vara rent. Prydligt. Rent. Vackert. Skinande. Rent....

Jag mår dåligt av att inte kunna hjälpa

Hatar Youtube ibland.
De ska insistera på att ta bort Mina videos.
Det finns ju andra som laddar upp vids med samma klipp, eller med samma musik.
Men de råkar inte ut för detsamma.
Deras vids får vara kvar.
Men inte mina.
Otur för evigt, det är jag det.

Idag var jag ute och cyklade med Azza.
Riktigt najs väder, soligt men blåsigt.
Allting var bara härligt, bra musik, bra väder, bra sällskap.


Är verkligen orolig för min syster.

Råkade höra mor och far prata.
Tydligen hade min svåger ringt till mamma, gråtande, och berättat att syrran blir mer och mer hatisk och aggressiv mot allt och alla.
Det började förut med att hon skriker och bråkar med alla sina nära, alltså min svåger.
När jag är där och hälsar på så märker jag hur de håller på.
De verkar inte bry sig, eller snarare syrran verkar inte bry sig att jag hör och ser och märker hur det står till....

Sedan så märkte jag hur hon successivt även blir hård mot min systerson.
När han gör nåt fel så blir hon hysterisk och skriker åt barnet.
Hunden är värst ute...
Han är stor men fortfarande bara en liten valp.
Och jag tycker hunden är riktigt lydig och är otroligt duktig för att bara vara en valp.

Så nu hade de haft ett storgräl.
Svågern berättade att hon skrek och sa att han ska ta bort hunden(annars jävlar), åka och avliva den, och att hon bara sitter vid datorn och surar, och han vet inte alls vad han ska ta sig till.
Att han håller på och bryter ihop....

Jag har ingen aning vad jag ska göra.
Mamma och pappa vet inte heller.
Pappa tycker hon ska gå till en psykolog eller nåt.
Till och med min andra syster har fått sett hur syrran håller på.

Jag tror att till slut blir det nog jag som får prata med henne.
Om hon gör nåt fel i min närvaro så kommer jag se rött.

För jag kan ju inte gå till attack på avstånd, jag menar att jag kan inte ringa och prata efter att få ha hört vad som har hänt.

Usch, jag mår dåligt av sånt här.
Att inte kunna hjälpa. . .

The Days of Grays, finally here.

1. Everything fades To Gray(intrumental)

2.Deathaura

3. The Last Amazing Grays

4. Flag In The Ground

5. Breathing

6. Zeroes

7. The Dead Skin

8. Juliet

9. No Dream can Heal A Broken Heart

10. As If The World Wasn't Ending

11. The truth Is Out There

12. Everything Fades To Gray (full version)

13. In The Dark (bonus spår)

14. Nothing More

(bonusspår - japanska utgåvan)
15. In My Eyes You're A Giant

(bonusspår - japanska/nordamerikanska utgåvan)

Nu äntligen skall jag få chansen att recensera det otroligt efterlängtade albumet från Finland.
Den 18 sep släpptes den, men det tog ju ett litet tag innan jag fick klorna i den.
Jag säger ju då det.

Sonata Arctica.
The days of Grays.

Har lyssnat igenom den riktigt noga.

Bandets stil finns fortfarande kvar.
Visst hörs inte så mycket powermetal som förr, men de har ju alltid haft en släng av lite alltmöjligt inom olika genrer i sin musik.
I detta album så är det lite tyngre, melodiskt, gotiskt, i vissa stunder mer metal.

Tonys röst har förändrats en liten aning även det.
Men varken till det bättre eller till det sämre.
Hans röst passar till den "nya" musiken.
Den är lite hesare, skrikigare, raspigare och i vissa låtar vackrare.

Musiken låter verkligen inte som vanligt.
Det är mer avancerat.
Andra kanske skulle lägga in ordet konstigt.
Men inte jag, jag förstår mig på musiken och har lyssnat på dem i många år - så jag kallar det avancerat istället.

Jag kan förklara så här att de har en sådan blandning i låtarna.
Det är många låtar i en låt.
Vi fick en liten försmak i det i förra albumet Unia.
Där fick vi höra lite "konstiga" låtar som egentligen är alldeles underbara.
Men i detta album så finns det gott om dem.

Soundet är inte detsamma om vi jämför med deras allra bästa album tex
Winterhearts Guild och Silence.
Det roliga är också att Sonata fortfarande har gåvan att göra låtar som inte är den andra lik.
Jag menar, inte en endaste gång så har jag hört att en låt som låter likadant som nån annan i samma album.
Det är ju vanligt att band brukar ha tex exakt samma stil och liknande intron till sina låtar.
Men, så är det inte med detta band.

Texten i detta nya är nästan som vanligt.
Dock så är det mer allvar, olycklighet, ensamhet, och övergivenhet.

Tony har haft ett otroligt arbete med texterna, ja med musiken i helhet.
Han är verkligen ett geni, den karlen.

Men ensam är han inte.
Keyboardmannen Henrik Klingenberg har skrivit låten Nothing More.
Tyvärr kan jag inget säga om den låten eftersom den är en av de två bonuslåtarna som bara finns i den japanska utgåvan.
Jag förstår fortfarande inte varför de ska favorisera Japan.
De har stora fan i resten av världen också...

Men så ska jag highlighta några låtar.

Deathaura är en riktigt vacker låt.
Otroligt mäktig med orkester och med snabba riffs då och då, och lugnt intro och outro.
Kakko har fått hjälp av en sångerska i denna låt, även i en annan - "No Dream Can Heal a Broken Heart"
En 24 årig sångerska, Johanna Kurkela, som har en otroligt...hur skall jag förklara det...
Ja, vacker och speciell röst.

Roligt att Tony tog hjälp av en okänd sångerska och inte tog in nåt miffo från ett känt band.
Hade fått fnatt om han valde hjälp från Anettewish som jag kallar dem nuförtiden.
(De borde inte heta Nightwish mer)
Jag menar, om han ville ha kvinnlig sånghjälp så trodde jag att han garanterat skulle ta med nightwish i en släng eftersom han avgudar deras musik.
Men jag misstänker att det är från Tarjas tid som han gillar mest, eller vad vet jag egentligen.

The Last Amazing Grays och Flag In the Ground är ju redan albumets mest kända låtar,
kan ju bero på att bandet har just gjort dem mest känd, och jag förstår faktiskt varför.
Behöver inte säga så mycket.
Kan bara rekommendera att lyssna på dem. Om och om igen.

The Dead Skin och Juliet

är redan en av mina favoriter.
Juliet är bara magnifik. Den har fakiskt allt.
Otrolig text, speed, mörker, skönt lugn, sångsolo, oförglömligt sound.

Zeroes

är en väldigt...rolig låt.
Den är speciell. Går inte förklara alls hur den går, eller vad den har för mening, eller vad den handlar om.
Tror jag måste lyssna om den ett par gånger, igen.
Den är som en djup film, som har så många detaljer som man med en liten marginal kan missa väldigt lätt. Och att när man väl ser om filmen flera gånger så förstår man mer och mer för varje gång man ser den.

Sedan så har vi några låtar som är, ja bra, men vanliga.
Egentligen så är de inte vanliga.

Men när man jämför dem med resten av låtarna så blir de just normalt vanliga.
De har ju självklart stunder som är utöver det vanliga men in the big picture så blir det ju inte mycket mer.

Sedan så har vi ju bonusskivan, med 7 alternativa versioner av de flesta av låtarna.
Vackra, ja visst.
Bra, ja visst.
Symphonic favoriten, nej det får bli två favoriter.
Deathaura och Flag In The Ground
är helt underbara i den andra versionen.

Jag kan sammanfatta det mesta med att citera Tony:

"We are like a tree, we have roots and we are happy and proud about all that we've done.

But the growth happens above surface.

Up, up, towards the sun and new challenges and all that..."

http://www.youtube.com/watch?v=kObI4XuTR2o

Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...

Skall strax iväg och träffa klanen.
Det blir ju bio ikväll och jag får skjuts in till stan lite tidigare än tänkt.
Hoppas de är vakna och släpper in mig överhuvudtaget.

Ikväll skall det ses " Flickan som lekte med elden", fortsättning på Kvinnohatar mannen filmen/boken.
Såg första filmen för ca 2 veckor sen.
Den var ju helt ok.
Trodde inte att det skulle vara en deckar film, men det var den.
Brukar inte riktigt tjoa av glädje av att se svenska filmer heller för den delen.
Men som jag fick då, alltså ännu ett bevis på att Sverige kan bara göra deckar/kriminal filmer.
Allt annat som Sverige försöker göra, ja det blir ju bara skit.
Allt blir så amerikaniserat. Patetiskt hel enkelt.
Skrattretande när det försöker göras svenska action eller rysarfilmer.
Njeee....

Vädret är trist man jag är glad ändå.

Misstänker att min mor har allvarliga beskymmer.
Satt och tittade på tv med henne. Håller henne sällskap där uppe.
Hon kan ju inte göra så mycket annat än att vila, sova och se på tv medan benet läker.
Så då får man ju steppa upp på tvrummet om man överhuvudtaget ska få se henne.
Helt plötsligt häver hon ur sig medan vi är inne i en gråtande såpa
"Du vet väl att jag älskar dig?"
Jag får fnatt.
Miljoner tankar strömmar mellan öronen.
Har hon blivit diagnostiserad som cancersjuk?
Kommer hon snart att dö?
Är det mer än benet som är fel?
Har hon talat med en psykolog?
Vad vill hon mig?
Vad har hon för baktanke nu?
Vem är du och vad har du gjort med min mamma ditt monster!?
Vad betyder "Jag älskar dig?"
Efter nån sekund så replikerar jag "Jag älskar dig också vet du väl."

Inte lätt det där, när man har vuxit upp med föräldrar som är de mest kyligaste jag känner.
Och som aldrig tröstade eller sade uppmuntrade saker till en när man som mest behövde det när man var en liten flicka. . .

Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...

"Min familj var inte en vanlig Svensson familj direkt"

Håller på och läser När lammen tystnar.

Hör och häpna, inte första gången man gillar en bok bättre än filmen.
Men visst finns det ju undantag i den frågan.
T.ex Sagan om Ringen.
Boken, ehum jag menar böckerna, är nästan deprimerande jämfört med filmerna.
Filmerna är strålande medan böckerna blir grå och trist.

Nåja....

Tillbaka till boken jag läser.
Jag fattar inte hur författaren kan veta så mycket om polisarbete, polisutbildning, FBI, CIA, och alla dessa otaliga termer inom dessa ämnen... Det är helt obegripligt.
Författaren måste ha varit agentutbildare eller nåt.
Det är iaf imponerande.

Plockat vinbär nu igen.
Jag tror att jag måste rösta för att det är den mest tråkiga sysselsättning du kan genomlida.
Kände mig som en äkta bärplockare, alltså patetisk.
Tog en timme att rensa en hel vinbärsbuske.
Men nu är iaf pappa och Frasse glada, för nu skall det göras vin!

Måste verkligen köpa en ny piercing,

inte första gången idag där någon klagar på att jag sticks(!) när de får en puss.

Härligt höstväder idag.
Sol, men det blåser.
Kunde ha varit bättre, men jag klagar inte för det är iaf inte sämre.

Laddat ner alla Samael album.
Roligt att få lägga till ett "nytt" band till min favoritband samling.

Älskar, nej, avgudar nu låten On Earth.
Är så härlig.

Kan knappt bärga mig till att få komma in till stan imorrn.
Börjar snart räkna timmarna.

Nej nu skall jag hjälpa mamma städa hennes rum.
Sådant kan hon ej.
Hon har fortfarande ont som bara fan.
Har en känsla av att det aldrig kommer bli bättre.
Men på måndag så kommer sjukgymnasten hit och ska ha ett träningspass med mor.

........

Lite ironiskt det där.
Föräldrar hjälpte sina barn med att passa upp och städa upp efter dem när de var små.
När barnen är vuxna så hjälper de sina föräldrar med samma sysslor. . .
Dock så fick jag göra allt det där när jag var liten ändå.

Min familj var inte en vanlig Svensson-familj direkt...

Göra ett val, ja det är ju frågan sa fisken.

Verkar som om alla dör nuförtiden.
Just nu så antyder jag det senaste dödsfallet inom kändisvärlden.
Patrick Swayze dog igår natt, ja det blir egentligen i förregår.
Så det blir nog inte en Dancing remake med honom.
Beundrar att han höll sitt positiva mod uppe det senaste canceråret.
Det finns ju dem som inte knäcks, utan de lever på som vanligt ändå.

Har just laddat upp lite Polen bilder från den sista veckan där på fejsen.
Det tar ju sin lilla tid...
Kom ju på att jag skulle ha gjort det för en månad sen men jag har ju glömt bort det hela tiden.
Folk har ju tjatat, "Men Nut ladda upp bilder nångång!"
Inte så jävla lätt när man inte orkar, eller har tid. Eller, glömmer bort snarare...



Har nu också gjort en ny musik lista så man har nåt nytt att lyssna på.
Mycket ny och gammal musik jag vill dela med mig av.



Åh gud vad skönt... Kom just att tänka på.
Jag ska på bio på fredag. (!)
Ska bli så härligt att komma härifrån ett tag.
Nu låter jag verkligen som en tonåring eller nåt, men tyvärr så blir man ju behandlat därefter.
Fattas ju bara att jag börjar prata;
"Asså typ, du skulle bah ha hört pappa vad han tjatar heeeeela tiden! Asså jag pallar inge mer assåh. Han sa typ: Men gö nåt dårå! Men som om jag skulle ha gjort deee. . .Neeeeh! Aldri i liiiiivet!"
Tror jag inte snackade så där ens när jag var en tonåring.
Fast det där kallas bimbosnack nuförtiden. Förr hete det fjortisbabbel.

Nåja. Nog om sådant.






Nu så måste jag kolla upp lite spel fusk.
Är helt inne i Splinter Cell just nu.
Om man ska komma nånvart i spelet så måste man ha mängder, ja flera ton av tålamod!
Visst äger jag tålamod men tydligen inte så mycket som jag skulle behöva.
Skitroligt spel. Javisst är det det!
Men när man vette fan vet vart man skall gå eller hur man ska sneaka runt nånstans, ja.
Då är det svårt.
Då har jag bara lust att trampa sönder skivan och kasta boxen ut genom fönstret.


Sedan så måste jag bestämma mig om jag ska plocka vinbär, eller städa.
Mycket mycket tufft val.
Det måste göras, men vilket skall jag göra först.
Det är ju frågan.

Bringa Du mörka ett sken av godhet mot Mig.

Moder Jord kom hem från sjukan idag.
Hon bringade med ett leende och positivitet så det glänste om det.
Vet inte om det var en synvilla eller något sånt men jag blev glad ändå.
Härligt att se att kvinnan kan dra till en muskelryckning med giporna ändå..


Har kommit på att Samael är ett jäkla bra band.
Hört låtar förut av dem, för många år sedan.
Då tyckte jag inte att de var ngt vidare.
Men nyrligen så hörde jag en två år gammal låt, Slavocracy som jag diggar enormt.
Roligt att veta att bandet har samma goda årgång som jag.
-87 var ett år av fulländning må jag säga.
De har nu ett nytt album från iår, Above. Riktigt finemang det med..

Nu skall jag få en Xbox tumme.
Redan kört ut 4 spel.
Tur jag svängde förbi Angel för några dar sen och plockade upp lite nytt för hjärnan.

Önskan

Pallar inte att bli nervärderad.
Egentligen borde jag vara van i denna stund av min väg.
Har ju blivit utsatt för det av denna människa hela mitt liv, så varför inte bli förvånad?
Snart kommer den andra halvan hem.
När det väl händer så kommer jag bli dubbelt så utsatt.
Kanske inte första dagen, men antagligen den andra.
När allt trasslar ihop sig så smäller det.
Har ju ingenstans att ta vägen heller.

Det är inte bara jag som blir torterad.
Mitt katt är utsatt också.
Det är ett sådant jävla gnäll hela tiden.
Gud nu önskar man att man bodde i min lya på Djupan igen.
Visserligen var det inte mitt favoritställe (inte Sveriges bästa omgivning direkt osv), men det var dock mitt hem.
Sedan hände Polen.
Och nu så händer ingenting.

Idag var det exakt ett år sen jag anlände till ett främmande land.
Egentligen var förra dagen ett år sen, tekniskt talat.
Men jag och Kickan blev ju fast i Finland över natten.
Missade ju planet, så vi fick stanna på ett hotell till nästa plan kunde ta oss till Polen.
Minns första tiden i Polackland faktiskt.
Det var hemskt.
Ingenting var som jag hade tänkt mig.
Miljön, människorna, jobbet, lägenheten.
Ville ju inte dela rum med någon heller för den delen.
Och alla människor i organisationen var så annorlunda den jag är, var - whatever.
Hade inget gemensamt överhuvudtaget.
Men jag lärde mig att leva med det, och leva med dem.
Sådant är livet fick jag lära mig.

Fortfarande sjuk.
Idag har det gått vidare till rethosta.
Kan inte prata så mycket för då börjar jag hosta med desamma.

Lyssnar på lite klipp av Sonatas nya album.
De går bara att höra två låtar just nu, och även låten The Last Amazing Grays lever upp till mina förväntningar.
Vacker och bara härlig.
Får mig på bättre humör nu i blåa tider.
Att få se Tonys snygga nuna är ju också ett plus till the light path.
Längtar fortfarande tills albumet kommer.

Kan jag inte bli frisk snart?

Att lära gamla hundar att sitta, men kan man få dem att le?

Det jag trodde skulle vara hell week har egentligen bara dragits ner till en hell day.
Idag har varit depressionernas stora dag.

Vaknade imorse, genom att inte kunna andas.
Halsen gjorde förjävligt ont.
Näsan var igentäppt.
Musklerna värkte mer än vad en värktablett kan verka.

Suck.

Great. Kunde dagen ha börjat lyckligare...?

Nej. Det fortsatte genom att man inte åt nån frukost. Kunde ju inte svälja så det var ju skit samma.
Dagen fortsatte med städning och matlagning.
Gjorde potatismos och köttbullar.
Då menar jag alltså att jag gjorde äkta köttbullar och mos, inget jävla pulver och koncentratmedel här inte!
Jag är ju ingen kock, så, skeptisk var jag dock.

Men karlarna tuggade och sa mums om vartannat så antagligen gick det att svälja ändå...

Pratade med lilla mor.
Hon mår verkligen inget vidare.
Gör ont i mig att veta att hon har det så ont så hon knappt kan prata.
Jag glömde genast hur pass ont och sjuk jag själv är.
Hon har ju 100 gånger värre än jag.
Jag hörde knappt vad hon sade i telefon.
Det lät som om hon grät, ni vet när någon hulkar fram nånting och skakar i hela kroppen så inga ord kommer fram?
Så lät det, men grät gjorde hon ej. (Vad jag vet om iaf)
Mor berättade att hon fick syrgas eller nåt sånt, det gjorde så hon inte kunde andas anständigt.
Morfin får hon också. Men det hjälper tyvärr inte mot smärtan.
Man ska ju tänka på att de har kapat av benet på kvinnan, satt dit en ny knäled och sedan satt tillbaka benet. Rätt, hoppas jag.

Iaf. Jag fick trösta och prata lugnande med henne.
Jag är skitkass på att trösta. Men dock så kan jag ofta ha en lugn och harmonisk röst när jag behöver det.
Att lyssna är min enda gåva på denna jord. Mamma uppskattade det.


Den otroligt spännande och älskvärda dagen fortsatte med att Cosmo avlivades. . . . . .
Hunden är 13 år. Är döv... Har otroliga ledproblem.
Han har ont varje dag. Eller, hade.
Det var dags för honom att passera och fortsätta till hundhimlen.

När jag märkte vad som pågick tog jag Rita och Azza och sprang från gården så fort jag kunde.
Jag ville inte vara där och höra skottet, och ville heller inte att de andra hundarna skulle få veta vad som pågick.
Jag hann inte långt.
Jag skulle just svänga in på en grusväg då jag hörde knallen.
Började gråta med desamma. Hundarna blev lite upprörda.
De har aldrig sett mig gråta förr. Det har inte jag heller, bara hört mig själv ett par ggr.....

En timme senare var jag tillbaka. Och jag kunde ha svurit på att min förskylning var två snäpp värre.

Saknar den stora stora fluffiga hårfällen!
Han var ju en otroligt irriterande hund. Gnällde ofta, var högljudd när han ville ha uppmärksamhet - och det ville han jämt ha, stod alltid i vägen, lyssnade aldrig - på sista tiden eftersom han inget hörde.
Men, han var alltid glad. Fanns ingen som var gladare och log mer än han.

Nu finns det ingen som ligger framför trappen, jag behöver inte hoppa högt över en stor loppmatta mer...
Finns ingen hund som jag måste släpa på när man promenerar.
Finns ingen Cosmo som fäller så mkt hår så man kan samla ihop alla tussar och sedan skänka det till Asien så de kan ulla och nysta upp det och sedan sy 50 par jeans...

Skämt åsido.
Jag är inte respektlös. Humor är mitt sätt att sörja på.

Han ligger nu i en grop i en skogsglänta där många många andra djur vilar. (Jag har säkert 4 kaniner begravda där, var ju kaningalen under barndomen. Plus en drös med katter. Mina favorit forstrar ligger nånstans där också..)
Tror han vilar bredvid min favorithäst Melissa.

Man kan lära gamla hundar sitta. Tro mig.
Det var dock jag som uppfostrade honom sedan mamma adopterade hunden från en plågoande för 7 år sedan.

Nej, jag tror att jag ska bädda ner mig i sängen hela dagen imorgon.
Jag pallar inget mer nu.

"Knack knack"...står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig...

"En dag står du där med en dörr på glänt bakom din rygg.
Öppnat har du ej, stängt var det aldrig.
Det var bara jag som aldrig stängde ditt liv."



Riktig action idag må ni tro.

Först så kom syrran och familjen, vi skulle käka middag.
Älgstek. Mmmmh. Mumma.
Sedan kom då Bengan, storjägarn från G-borg.
Genast blev det liv i stugan.
Han har nåt speciellt i sig så folk blir glada automatiskt bara genom att titta på honom.

William sprang omkring och snorade ner allihop.
Han har blivit förskyld, fick en släng av feber också.
Ändå så är det full rulle på pojken.
Men han var grinigare än vanligt.
Annars så har han alltid ett leende på läpparna, surar nöstan aldrig. Snäll lilleman det där.

Mot sena eftermiddagen så skjutsade syrran mamma till sjukhuset.
Mamma skulle få ha sin operation idag istället.
Tror hon opereras just i denna stund.
Håller tummarna (dock svårt när jag skriver) och hoppas på att läkarna inte fuckar upp allting som de gjorde sist.
Märkte nu på kvällen att det är lite tomt utan henne i detta hus..... Det är så....tyst.
Går inte att förklara. Det är både tyst utan hennes röst, och själva atmosfären.
Plus att tvn inte är igång hela tiden på övervåningen. . .

Typiskt. Imorrn kommer Frasse tillbaka så jag kommer att bo istängd mellan två pers nere i vita huset.
Mitt rum är ju precis mellan deras sovrum. Och då måste ju jag gå igenom någons sovrum varenda gång jag vill dra nånstans.
Så det kommer att bli:

"Knack knack, åh ursäkta commin through, commin through!"
"Åh förlåt, nu måste jag igenom lite snabbt igen...."
"Knackeliknack, oj då jag råkade glömma tampongerna på toaletten...."
5 min senare...
"Aj aj, kom på att jag hade glömt att göra min avancerade meditation uppe på vinden mitt i natten där det finns massor av spöken precis överallt som står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig och indirekt skrämma ihjäl er genom att jag skriker för full hals.............."

Nej. Det skall inte bli roligt.
Men, som tur är så är iaf Bengan ute och jagar hela dagarna.
Men på kvällen så har man fanimej ingen aning om vart man ska ta vägen.


Nåja. Värre saker har man ju råkat ut för här i livet.



En kopp te. Nu.

Söker en start på ett nytt liv, men det finns inga lediga på marknaden.

Hela den långa tiden hemma hos klanen är förbi.
Men no fear my little friends, jag kommer hem snart igen.
Jag måste bara avtjäna mitt straff här ute på landet.
Nej, jag måste dela med mig av min hjälp innan samvetet sätter in och gör så min hjärna dryps av svart gift.

Mor skall bli opererad nu på måndag. De ska kapa av hela benet och sedan sätta dit ett helt nytt knä.
Hon kommer att vara inlagd 4-8 dar på sjukhuset så jag måste se till så karlarna här på gården inte kollapsar av för mycket smuts i lungorna eller av nån form av svält. Dock så kan jag fan i mej svära på att alla tre är 5 ggr bättre än jag på att laga mat.
Jag är ej någon kock. Husmor, jo kanske.
Men jag är varken slav eller kock som vissa människor av nån anledning har fått för sig... jag nämner inga namn.

Idag har varit som vilken dag som helst.
Städat.. städat. diskat. Lagat mat. Putsat.

Det kommer ju jägarbesök imorrn så det är min uppgift tydligen att förbereda allting.

Ty jag bor ej här, men dock så tycks det så vara.

Som jag nämnde bara för nån rad sen så har det varit en lika tråkig dag som vilken annan.
Satt som vanligt framför datorn och gjorde en musikvid.
Det blev en underbar mix som blev en perfekt kombination.
Låten är nästan gjord för filmen. Fast låten är ju många år äldre dock....
Tog Sonatas The Power of One till den tredje Matrix filmen.


Då jag var hemma hos klanen så fick jag en riktigt smart ide att ta hit min xbox, om inte den hade funnits så hade jag kluvit min egen hjärna.
Nej, men annars så kan jag inte lura mig själv att ha en anledning att dra iväg bort från allting en stund eller två.
Tur att vita huset finns så man får ett någorlunda privat liv.
Känns precis som när man bodde hemma igen, hemska tanke!


Har just tittat på arb.förm. sidan som vanligt.
Finns inga jobb som vanligt.
Dock så såg jag ett jobb som kan passa en som annars aldrig passar in nånstans, alltså jag som servitris. Inte ofta sådana jobb finns på öppen marknad.
Men, jag kan ändå inte söka till nånting just nu eftersom framöver så måste jag passa upp på min sjuka moder. Och jag har ingen aning om när jag kan starta om mitt eget liv nångång. Det blir knappast ännu på ett bra tag.


Känns tomt och svart just nu.


Svininfluensan har kommit till Sollefteå.
Kommer att bli besöksförbud på sjukhuset så ingen kan besöka stackars mamma när hon blir inlagd där..