Livet är en fest

Updates från senast.

Vrickade foten i förregår.
Folk tror jag är konstig.
Borde väl ha gjort det i fredags.
Tjejfest och allt.
(Var inte så full som man kan tro att jag brukar vara.
Skötte mig som jag vore skötsammare än en fulltime nykterist.)
Helkul hela helgen måste jag btw tillägga.

Nej men så fort man kommer hem från fest, skratt och tårar så halkar man ute på gräsmattan med foppatofflorna på.
Jag kom, jag halkade, jag skrek.
Foten knäcktes till, framåt. Hörde tillochmed knaket.
Skrek i en kvart, svor i en dag.
Har inte lika ont just nu, men jag kan inte gå riktigt.
Mamma lägger om bandaget åt mig varje dag, det blir bättre om någon annan gör det där.
Får bättre stöd då.
Skuttar och haltar omkring.
Sjukskriven är jag ej, måste jobba ändå serru.

Livet är en fest.

Tänk om snön vore svart

Svårt att befinna sig på samma ställe i en vecka i sträck.
Jag pallar inte sånt, eller jo.
Jag gör det om man trivs på det ställe man har satt sitt arsle i.
Just nu kliar det i fingrarna och benen att bara rycka upp dörren och sticka härifrån.

Ha ha, det låter som om jag vore insatt i ett fängelse.
Mja, det är jag väl på sätt och vis.

Nej nu ska jag sluta och låta som en tonårsfjortis eller diverse.
Skrattretande alltihop.
Nej jag har dock fått inspiration till skratt den senaste tiden.
Tur att datorer existerar annars skulle jag inte ha fixat de senaste dagarna.

Är riktigt insatt att kriga som Vamp, och bygga städer i Evony just nu.
Riktigt roligt, så länge man inte förlorar attacker från alla håll.

Snöat ett bra lager nu här ute i bushen.
Vintern har kommit.
Depressionernas tid.
Den vita färgens tid.
Usch.
Tänk om snön vore svart.
Skulle vara underbart.
Visserligen kan jag ju strö sot eller liknande omkring i snön men med tiden blir det bara grått.
Trist med grått.

Angel freak är jag också just nu.
Underbart att se om alla säsonger igen. Det var ju några år sedan.
Föredrar Angel framför Buffy.
Angel har så mycket mer...
För där finns ju snyggare karaktärer.
Plus att Angel finns med, permanent.
Bara det är ju lycka.
Nu ska jag göra er en tjänst och sluta låta som en nörd.

Imorrn får jag besök.
Stadsbesök minsann. Var på tiden.

Ah, i helgen skall det bli roligt det med.
Tjejfest! Det var längesen.
Skall bli innerligt skoj.
No boys allowed.

Häh!
Försöker bygga en akademi men datorn insisterar på att hänga sig varenda gång.
För många järn i elden antar jag.

Nej nu skall jag tillåta mig själv att få lite värdighet och sluta bete mig som om jag vore en datanörd, och det är jag ej och kommer aldrig att bli.

Åka härifrån så fort som fan

Efter en veckas hårt arbete så skall det bli riktigt skönt att äntligen få vara ledig.
Då åker jag självklart så långt bort som möjligt, hela 2 mil! *asg

Klanen skall få besök, plus att det skall bli ett himla rännande på höstmarknaden i helgen.

Jag kommer som vanligt att vara snål som fan, men ändå köpa helt onödiga saker.
Såsom en lakritsrem eller liknande.
Kommer nog gå dregglandes längst filmhyllorna som vanligt.

Är riktigt trött just nu, varit vaken i flera timmar.
Hästarna ska alltid gå ut så tidigt på morgnarna.
Men ingen vila idag inte.
För det vankas ju "åka-härifrån-så-fort-som-fan!"

Ska även på arbetsförmedlingen idag.

Ja just, frukost skulle jag ju bjuda mig själv.

Hota mig inte en jävla gång till.

Detta är inte nån jävla sumpig dikt.
Utan detta är tårar direkt från hjärtat.


"Omogenhet, vad består det av egentligen...?
Tydligen är hela du en omogen klump som inte inser dina egna fel utan fortsätter med livet och tror att du kan komma undan de fel du har orsakat dina käraste.
Snart vill ingen veta av dig längre.
Jag hoppas du inser det ganska snart.

Om man en gång har bråkat så måste man ta itu med det innan ett annat börjar, annars blir det dubbelt så svårare att bli eniga.

Vi är otroligt olika nuförtiden. Jag har insett det, ja.
Jag känner dig inte längre, inte känt dig på många år.
Du känner inte mig heller.
Vi stod som närmast för några år sedan, efter det så förvandlades du mitt framför ögonen på mig.
Vem är du egentligen?!
Om detta fortsätter så kommer du bli ett monster i mina ögon.
Och inte moster som du nån gång kommer att bli.

Jag förstår mig inte på människor. Det har jag vetat länge.
Jag kan hjälpa dem och råda dem, men förstå dem?
Nej.
Du är någon som jag aldrig kommer att förstå.
Men jag förstår djur..
Och det gör verkligen inte du.
Du kan verkligen få ett djur att känna sig oälskad och ovälkommen i ditt hem och hjärta.
Men det är inte så olikt av hur du behandlar oss människor heller.

Du stöter oss ifrån dig hela tiden.
Du vill verkligen bråka med oss.
Är det bara ett rop på hjälp eller ett rop om att du är uttråkad...?
Du gör ingenting lättare om du bara skall insistera på att göra oss illa, vi som bara vill dig väl.

Nu ska jag inte låta som om jag vore ett jävla helgon.
Det är jag absolut inte.

Visst, jag sa emot dig.
Visst, jag replikerade dig.
Visst, jag kunde ha reagerat annorlunda.
Men ett är säkert, jag kastade bara sanningen i ansiktet på dig.
Men det godtog du ej.

Du tror att du står över mig.
Du tror att du kan dominera och köra med mig, eller hur?
Du respekterar mig inte ett dugg har jag förstått.

En sak är säker, jag har gjort klart för dig att mig sätter man sig inte på.
Jag tar ingen skit.
Jag är inte aggressiv, jag försvarar mig bara.
Och det har jag all rätt till mot dina krigsattacker.

Jag älskar alla mina syskon, tyvärr dig också.
Men snart har du ingen kvar på din sida.
Jag håller dig inte bakom ryggen mer, du lilla korta snorunge.

Du är i alla fall inte min storasyster mer.
Eftersom jag har nu kommit underfund med att jag är dubbelt så mogen än du är i detta skick.



Om du hotar mig en enda jävla gång till...
Ja, då får du helt enkelt ta konsekvenserna i hur jag kommer att agera... "

Din lillasyster.

Får det vara en kopp idioti...?

Galenskap finns i många former har jag fått märka.
Orkar inte berätta vad eller vad som har hänt.
Jag skriver bara, utan benämningar - lättare med namn;
Loys, bråka, J-O, dum i huvet, hotar, mamma, aggressiva, åker hem.
Punkt.

Har fortfarande inte fått ro i min själ fast det hände för ett par dar sen.

Orkar inte mer bråk nu!

Jag är helt enkelt för snäll för sånt, fast jag kan se ut som en psykotisk mördare med is ögon.