Sorgens Jul...

Min farfar är död.

Och imorgon är det julafton...

Natti

Ny härlig musik till höger.
Rob Zombie videos är ju helsköna!

Fan klockan är ju mycket. Men jag har schemat fullt fortfarande, sitter mest bara o väntar till tvättmaskinen är klar och tills skjutsen kan bestämma sig så jag vet hur det blir imorrn.

Jobbigt sånt dära.


Nåja, jag kanske skall ta och gå nu alltnog.

Natti

The animals are killing me!

Mindre än en vecka kvar till Julafton.
Kellis och familjen kommer på själva julaftonen, och Pam och familjen har jag ingen aning om.
Men jag hoppas de kommer nån dag tidigare så jag får umgås själv med dem lite grann.
Har inte gjort det på jag vet inte hur länge...
Plus att jag gärna vill gosa med Oliver för första gången!

Fy faaan vad kallt det har blivit den senaste dagen.
Just nu är det 22 minus ute, och som kallast idag var det -25!
Och jag som fortfarande springer med Foppa tofflor när jag vandrar mellan huvudhuset och vita huset....
..Äsch, skäll inte på mig, för det är lättast att bara dra på sig foppisar istället för att klänga i sig skor gång på gång.
(Borde lära mig eftersom det var Foppas fel att jag vrickade foten för en månad sen och det har inte gått över ännu!)

Imorrn bär det då av till Sollefteå, storstan skall entras igen.
Länge sen jag var hos klanen nu och det är ju på tiden jag drar dit nån gång.
Passar bra innan jul och allt.
Skall äntligen få umgås med likasinnade och få vädra lungorna också.


Fryser. Kallt inne som vanligt.

Nej jag måste slå in lite julklappar till barnen, sedan tvätta kläder och packa.

Fan va skönt att lämna gården imorrn!
The animals are killing me!

I'm still going strong though...

Wow, jag lyckades somna innan tolv igår.
Har inte gjort det på jag vet inte hur länge...kanske nån månad eller mer.
Fick för en gångs skull sova 8 timmar.
Tror jag bara vaknade en gång inatt, och jag hade inga mardrömmar.
Tror knappast allt det där berodde på att jag fick en insomningstablett av mamma.
Var mer tack vare att alla mina beslymmer försvann i ett trollslag i går kväll.
Lycklig dag, igår.




Såg "Book of Blood" för en stund sedan.
Nja, den kunde ha varit en ganska bra spök rysare.
Men det blev för mycket med de löjliga kärleks/sex scenerna mellan tanten och den unga studenten.
Och så var det ett par andra saker som var värdelösa.
Men resten var ganska bra - dock det vägde inte upp det negativa...


Fortsätter att se på Moonlight.
Jisses, det är så mycket jag har glömt bort.
Har glömt bort hur mycket jag älskar Joseph, alltså den arroganta, rika lilla sidekicken till Mick.
Han är så rolig...
Sen har jag även glömt hur mycket jag hatar Coraline som fuckar upp Micks liv hela tiden.

Ack ack, jag vill gå och sova men det går verkligen inte.
Är så fruktansvärt röksugen. Har inte rökt på.....två veckor nu.
I'm still going strong though.

Jag har fått tillbaka min älskade syster.

Ledsen i ögat för att jag nyss såg näst sista avsnittet av Merlin och att jag måste vänta över en vecka på det sista avsnittet av säsongen.
Nu har jag istället börjat se om första och enda säsongen av Moonlight. (Det var ju över ett och ett halvt år sen jag såg det, och jag har glömt bort det mesta...)

Förstår inte det där riktigt.
Gjorde lite research angående varför de slutade producera, men det fanns inga konkreta svar.
Stod nånting om att det var tal om att göra fortsättning denna höst, men tydligen så blev det inte av.
Får väl hoppas på det bästa.


Iallafall.
Idag har det varit en lång och händelserik dag.

Började med att i morse göra de vanliga sysslorna, sedan drog jag till stan.
Handlade nästan alla klappar som behövs inhandlas.
Har bara mina två Ica kompisar kvar, för jag har ingen aning vad de vill ha.
Sorry Ang att jag inte kom förbi, men jag trodde att det ingen mening var.
Och jag ville inte komma oinbjuden som sagt var...

Vid fem snåret befann jag mig, och resten av halva familjen Hopkins, i Junsele.
Vi skulle se Alexandras och Christoffers lucia tåg.

Där går Chrille i tomtedräkten...

De var så söta, allihopa.
Som barn alltid gör så mumlar de igenom det de inte kan, och skriker ut de få ord de verkligen kan "sjunga".


Suddig bild tyvärr. Men här är då hela stora lucia gänget...



Här kommer lilla Alexandra i tomteluvan, och ser alltid ut som en glad liten ängel.

_________________________________________________

Det mest händelserika idag var på hemvägen. . .

Vi stannade till hemma hos Louise och J-O, de fick alltså oväntat besök.
De var överraskade och reserverade till en början.
Men jag och mamma förklarade vad vi ville.
Sedan satte vi oss ner allihopa, fikade och talade ut.
Pappa och Frasse var delaktig i samtalet de också.

Plötsligt blev det alldeles för känslosamt för mig och jag började gråta, det var ju fan också.
Men jag gick till köket, jag vill helst inte visa mig gråtande inför andra människor.
Så jag satt där på golvet, försökte lugna ner mig och gosade med William.
Han kom tydligen efter mig och undrade antagligen varför jag var så upprörd.
Snorig som jag blev ilade jag in på toan och för att snyta mig och dämpa gråtattackerna.

Men så knackade någon och jag släppte då in min syster.
Det blev ännu mer gråt, och känslostormar, prat, kramar och förlåtande.
Till slut smet vi ut på bron och pratade äntligen ut alltsamman.
Blev ett långt långt samtal.
Det bästa var ju att vi kunde snacka ostört och vara helt ärligt mot varandra.

Tänk vad snabbt det kan gå från att gråta av sorg till att gråta av lycka...

Vi kom fram till slut att det var bådas fel, och att vi båda är helt enkelt för stolta, envisa och helt fucked up för vårt eget bästa.
Men att så länge vi kan erkänna och förlåta, och förstå så är det bra.
Vi är inte så olika som vi antagligen har trott, allt har varit en drös av ilska, stolthet och missförstånd.
Men nu är allt bra...

Jag har fått tillbaka min älskade syster.

Ja, även min svåger och systerson, men jag förlorade dem inte riktigt på samma vis.

Allt som får plats i min hjärna just nu.

Glad helvetes Lucia på alla som önskar det.


Nu brinner det fan i knutarna. Jag brinner av ilska alltså, men det är inget jag kan göra nåt åt.
Inte ännu.

Trots det så sken jag av en kort stund av lycka.
Jag lyckades äntligen komma vidare med mitt andra bokmaterial. Kom äntligen på en karaktär som kommer att spela stor roll i fortsättningen av berättelsen.
Så ett kapitel är äntligen över.


Lite less, kan inte se sista avsnittet av 4 säsongen av Dexter ännu.
Avsnittet släpps idag så det är inte ute förrän om några dar. Suck.
Istället har jag börjat se andra säsongen av Merlin.
Kom ju på att det släpptes för länge sen nu men jag har inte kommit ihåg det.
Så går det när man har för många järn i elden.


Låg och grubblade i går kväll innan jag somnade.
Jag började tänka på att jag verkligen har plöjt igenom många serier i rad nu. Först Angel, sen Dex och nu Merlin.

Tänkte på hur många sammankopplingar 3 av mina favoritserier har, fastän de är så otroligt olika.



Det enda som alla serier har gemensamt är att titlarna har det namn som karaktären bär på.
Angel, Dexter och Merlin.

Mest är väl Angel och Dexter som har kopplingar till varandra.

I Dexter så finns det en kommisarie som heter Angel Batista.

Dexters fru Rita(spoiler-oj då) spelad av Julie Benz är samma skådis som spelar Darla i serien Angel, där hon har varit Angels livskamrat i 150 år.

I båda serierna förekommer det mycket, mycket blod.
Både Angel och Dexter har förkärlek till blod, eftersom Angel är vampyr, dock en god sådan, och Dexter är blodtekniker - plus att han är en seriemördare...

Och så kan vi väl säga att själva Dexter och Angel är två riktiga ensamvargar, ja det är väl Merlin också.
Men Angel och Dex har riktiga problem med sina sociala liv.
Dex har bildligt talat inget hjärta, äger inga känslor. Och Angel har bokstavligt talat inget hjärta överhuvudtaget - det är väl bara nåt ihopskrumpet...ting. Men han kan inte bevara några personer alls i sin närhet utan att skrämma iväg dem.

Andra onödiga ting är väl att Dexters syster Deb Morgan, är spelad av Jennifer Carpenter. Och i Angel så har vi Cordelia Chase, som är spelad av Charisma Carpenter. Ja just det, onödig info...


Mellan Angel och Merlin så finns det inga kopplingar annat än att båda serierna är övernaturliga, och att Anthony Head spelar kungen Uthor i Merlin, och att han är även karaktären Giles i serien Buffy. Och serien Angel är en spin off av Buffy - som vi nog alla vet...

Mellan Dexter och Merlin så finns det inga likheter alls annat än att både karaktären Merlin, och Dexter är två personer som måste leva i ständig rädsla för att inte bli avslöjade.
Dexter som är en seriemördare vill nog inte bli satt i elektriska stolen, och Merlin får inte bli tagen som trollkarl när han lever i en kungastad där allt magiskt är högst förbjudet...

Ja och så har vi då ännu ett onödigt info om att han som spelar Merlin heter Colin Morgan. Och Dexter heter i serien, Dexter Morgan.

Jag vill gärna få in min fjärde absoluta favoritserie. Det kan jag genom att säga att Bradley James som spelar Arthur i Merlin är mystiskt lik Jensen Ackles som spelar Dean i serien Supernatural. Bradley skulle kunna vara en lillebror, fast mer blond och lite längre...


Ja det är väl allt som får plats i min hjärna just nu.



Imorrn ska jag till Junsele och se trollbarnen krypa omkring med ljus och stjärnstrutar i luciatåget.

Dexter - The Dark Defender...

Alltid gulligt med lite blodstänk si så dära...

Åh, Dammit vad spännande det har blivit i Dexter nu!
Är helt galen i serien just nu, måste se den varje dag annars så kan jag inte leva.

Har nu hunnit med tredje säsongen. Eller jao, jag har ju bara två avsnitt kvar av the season 3.
Mer spännande har det aldrig varit någonsin! Längtar redan till nästa säsong.

Otålig nu eftersom jag kan inte se nästa avsnitt förrän om ett par minuter, men nåja.
Jag måste lära mig hålla ut.



Varför gillar jag då denna serie så mycket?
Finns många bra svar på det.

Nästan det bästa med hela serien är introt.
Så enkelt, så simpelt, så detaljerat, men ändå så "blodigt".

Dexter själv är ju helt underbar.
En god man som egentligen är seriemördare?
Låter ju sjukt att gilla nåt sånt, men man håller verkligen av honom, man är helst på hans sida. Och inte de andra - the badass copsen.
Han är supersmart, talangfull, han är detaljerad, avståndstagande, pedant.
Goodlooking trots det man ser i hans ögon.

Jag menar.
Om man bara ser in i hans ögon så ser man att han är ett freak (en aning ond kanske) men han beter sig så normalt bland människor.
Men det är hans tankar som gör så vi vet vad han egentligen går för.
Och det är det som man älskar mest.

Och det leder till tredje orsaken, den svarta humorn.
Helt i min smak.



Inte bara Dexter karaktären är min favorit.
Även Dexters syster Debra är min andra favorit.
(Deb, alltså Jennifer C. Carpenter, är egentligen Michael C. Halls, alltså Dexters, fru.)
Iaf.
Hon är äkta, ingen "machobrud" fast hon ger sken av det, hon har ett språk i min smak.
D.v.s, hon svär av bara fan.

Så kommer vi till the great point, att det aldrig går att förutse nånting alls !
Det kan fanimej hända vad som helst, när som helst.
Och allt är ändå så jävla genomtänkt!

I love that.

Wee, nu är det äntligen Dexter Time!

So long!

Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Fy vale, en sådan tråkig helg.
Enda ljuspunkten var igår när man såg Idol.
Mina två idolpojkar som jag har önskat ända fram, gick verkligen till final.
Åh glädje!
Snorungen som slog ut Mariette (egentligen var det Calle, men jag ville att Tove skulle ut) förra gången, blev nu utslagen. Äntligen!
Wee!!

Slipper iaf göra stallet. Det är egentligen min "lediga" helg, så Frasse skall dansa loss ute i stallet.

Idag har man besök av Vallen barnen.
Måste komma ihåg att fråga vad de vill ha i julklapp.
Har fortfarande inte inhandlat julklappar, hade ju beräknat att åka till Kramfors nån dag men det är ingen idé att förvänta sig något.
Iaf, jag har bara julklapp till William och Isaac.
Det köpte jag redan när jag var i Polen.

Längtar och gruvar mig inför julen. Konstig känsla det där.
Jag trängtar efter julen, att få träffa hela familjen igen osv.
Men jag gruvar mig eftersom jag fortfarande är osams med Louise.
Kathleen vill nu så gärna hjälpa och göra nåt åt det.
Hon vill ju bara att vi ska bli sams så det kan bli en harmonisk jul där alla är samlade och firar tillsammans.
Eftersom Louise och hennes familj inte ska komma hit och fira jul. .
De tror att de inte är välkomna plus att de är för stolta och vördnadsvärda för att sjunka så lågt och komma hit.
I alla fall.
Kathleen skickade mejl och frågade mig vad hon kan göra.
Jag skickade ett herrans långt mejl tillbaka, så hon fick lite mer kött på benen, mer info om vad som hände alltså.
Och sedan förklarade att hon inget kan göra ännu.
Det är ju alltför snart för att försöka gräva ned stridsvagnarna nu.
Också så är inte Louise redo att erkänna sina fel, eftersom hon fortfarande inbillar sig att allt är mitt fel.
Allt kan ju bero på missförstånd. Men det vet vi ju inte, därför måste ett samtal komma igång.
Låter ju hemskt detta, men det är inte jag som bör ta första steget i detta fall.
Det var ju jag som blev ärekränkt och utskälld för en obetydlig detalj och sedan blev beskylld för att ha startat ett gräl fast jag inte var i samma rum.
Grälet startade konstigt nog efter att jag hade lämnat rummet, just för att jag inte ville börja bråka.
Så går det alltså när man försöker vara fredens människa...
Alltså...
Louise kommer bara ta illa upp och sedan missförstå Kellis så de i sin tur blir osams.
Och det vill varken jag eller Kellis.
Det får vara nog med barnsliga och långsinta familjegräl.

Orkar inte tänka mer på detta nu.
Usch...

Snart andra advent... Redan.

Till våren börjar min era!

När ska denna depression sätta igång nångång..?

Jag har en sjuk inbillning om att jag vet att den lurar nånstans men inte blommat upp ännu, precis som att jag bara sitter och väntar tills den slår till.
Jag är ju som vanligt lite små deppig och less och osocial som vanligt.
Det går ju inte ändra på den man är.

Jag lever ju helst i böckernas värld, då slipper jag tänka på allt det onda och hemska som finns runt omkring oss människor. Slipper även tänka på mina egna problem.

Böcker är bäst om man ska leva i en annan realitet.
Boken har du alldeles för dig själv, och du bygger upp allting med din egen fantasi och då är du inne i en trance så det är svårt att vakna upp och bli störd.

Det är ju en helt annan sak när du ser på film eller tv.

Oftast sitter du ju med andra och delar seendet av programmet.
De kan störa och prata så du kan få fnatt.
Plus att du inte får fantisera ihop en egen historia, allt är redan serverat på silverfat.
Så det är ju inte samma sak.
Du störs ju lätt av allt möjligt och hinner tänka på mycket saker som inte bör rasera genom ditt huvud.

Jag känner mig som en osalig ande.

Jag går omkring här på gården - gör mina plikter, ler aldrig, pratar aldrig - bara när jag blir tillfrågad eller tilltalad, sitter helst för mig själv - vid datorn, i nåt dammigt hörn med en bok i högsta hugg, eller så befinner jag mig nere i lyan och gömmer mig.

Känns som att man inte kan gå nånstans utan att nån kommer och stör.

Så fort jag går iväg nånstans bara för att...ja vara, då kommer nån jävel smygandes och alltid ska ha hjälp med nåt eller att idioten frågar om ditt och datt.

Otroligt enerverande.

Men, jag måste stå ut tills nästa år.

"Till våren" brukar jag säga mig själv,
"till våren börjar mitt omstartande liv, då börjar min era!"




Måste som vanligt hjälpa nån hjälplös nu.

"I'm a supergirl"...

Inte fan var det nån björn i skogen inte.

Så roligt att kunna skratta åt sig själv...

Jag var ute på promenad med Azza.
Jag gick som vanligt på vägen genom skogen.
Det är ju mörkt som fan, och skumma ljud hörs överallt.
Vi vände på det vanliga stället och gick förbi en avsidesväg - där Azza blev konstigt uppmärksam och tittade dit hela tiden.
Hon vände sig om och skulle kolla bakom "axeln" flera gånger.
Jag kom att tänka på något som pappa berättade förut - att om man går in där så kommer man till slut fram till slaktavfalls-stället där björnar brukar härja.

Mörkt som det var så började min fantasi spöka och jag inbillade mig att björnarna kommer springandes efter mig och lilla Azza.
Hade musik i lurarna, och lägligt nog så spelades i samma stund en låt som hade knepiga bakgrundsljud.

Tyvärr så har jag stor ibillningsförmåga, som inte blir ett dugg bättre av att jag även kan få en sjuk släng av paranoia när det är dålig tajming.

Jag började springa, drog hunden efter mig.
Till slut så kom jag fram till närmaste grannhuset, och kunde pusta ut.
Och känna mig väldigt dum. . .

Inte fan var det nån björn i skogen inte.




Nu ska det drickas kaffe och se film.

Det har varit hektiska dagar nu.

Nu har det hänt grejer dessa senaste dagar.
Var hos klanen i helgen.
Det vanliga schemat; skratt, film, prat, mer film.
Något som blev utöver det vanliga var att jag cuttade håret, så nu är det snaggat som fan.
Mitt hår var ju redan lost to the hairheaven - slitet som bara den. Ingen räddning.



Känns fortfarande skumt när jag drar handen över huvudet, inte samma känsla direkt.
Så nu springer jag omkring med en svart sjal lindad runt huvudet, det är ju lite kyligt om skallen.
Även inomhus.


Igår tog vi hem fåren från betet.
Snacka om att mardrömmen har startat ute i stallet.
De skriker som fan, hela tiden. De äter ju upp maten på ett par sekunder.
Spelar ingen roll hur mycket jag än ger dem.
Men...som jag alltid har sett till så har jag hörlurarna på och volymen är på sitt maximum.


Skall nu äntligen ta det lugnt, se film och slappna av.

Det har varit hektiska dagar nu.

Jävlar, tänk om man hade så långt hår...?

Bye Die, Bye Die.
Är lite inne på Pain just nu. Underbara texter det där... Peter Tägtgren är en lyckad människa.

Min sinnesbalans är ur funktion, skakar och grubblar som aldrig förr.

Också fått konstiga ideér.

Vill raka av mig håret efter jul.
Håret är ju sjukt slitet och ingen frisör kan ju fixa detta korpbo.
Lika bra att raka av allt och låta det växa ut igen.
Skall bli intressant att ha kort hår igen, inte haft det sen jag var 7 år eller nåt.

Ja, fast man vet aldrig med mig.
Jag kan ju ändra mig 5 ggr om innan stunden är inne.



Jävlar, tänk om man hade så där långt hår...?

Sollefteå är ju efterblivet!

Fortsatt tråkiga dagar.

Pappa råkade köra på ett rådjur imorse.
Förstörde ena lyktan, och rådjuret också antar jag. Ingen aning hur det gick med den.
Mamma blev mer pissed än vad jag har sett henne på länge. Farsan hade ju bara några dar sedan övertalat henne om att inte ha helförsäkring längre på bilen eftersom det inte är nädvändigt, så nu har de bara halvförsäkring i just rättan tid till pappa för första gången kör på ett djur och krossar bilen.

Mamma köpte genast en ny bil. Ser nästan likadan ut, fast en annan mörkare gråfärg.
Hon skyllde på att hon måste ändå ha en till bil om pappa åker iväg nånstans hela tiden.

Nåja, de har ju pengar så.

Är så less, och förbannad.
Sollefteå bion är ju heldumma...
Hade ju sett framemot att kunna komma härifrån äntligen och kunna se New Moon filmen som jag velat sett sen jag såg trailern.
Men nej, bion i stan har inte hittat på filmen ännu.
Den släpps ju för fan den 20 nov men Solle är ju efterblivet!

Suck...

Ingen vampyrkärlek alltså...

Dummare kan man ju känna sig...

Ja jisses, tisdagar är inget att hurra för heller måste jag säga.
hatar söndagar och måndagar men tisdagar - fy faeeen.

Regnet fortsätter att ösa ner, deppiga dagar detta.
Skittråkigt att ut o gå.

Paranoidens dag idag med.
Kornkrossaren pajade ihop. Nån idiot (jag vet vem) hade haft kvar korn i själva krossen där man häller ner det man vill krossa.
Om man startar maskinen i detta fall så orkar den inte gå runt, då pajar propparna - den blir överbelastad alltså.

Så man måste gräva och ta bort varenda litet korn som finns kvar.
Då måste man alltså sätta ner handen där dessa mördarknivar eller va fan det nu är, och försöka knixa och leta upp allt som sitter fast.

Paranoid som jag kan bli ibland när jag absolut inte har nån anledning att vara, för det mesta, så stod jag där - balanserade på havrevagnen - och inbillade mig att maskinen kommer att starta vilken sekund som helst medan jag har handen inuti maskinen!

Fy fan vilken hemsk känsla.
Fantasin flyter på och man inbillar sig mer och fler hemska tankar om hur jag kommer att förlora handen.
"Blodet kommer spruta, eller nej, tänk om jag förlorar alla fingrar som sedan sitter fast där i maskinen och inte kommer loss...
Hmm, kanske hela handen kommer att mosas ner till småbitar..."

Jag bytte hand då och då, bara för att se till att jag inte behöver riskera min högra hand hela tiden - om nu maskinen skulle ha startat.

När jag väl är klar, på darriga ben, så kommer jag ju på att propparna är ju döda redan och krossen kan inte gå i gång av sig själv.

Dummare kan man ju känna sig...

När jag får tid ska jag kolla upp det där.

Fan att det ska regna hela tiden.
Hel virrigt väder nuförtiden.
Redan mitten av november, och detta kallar jag inte vinter!
Skulle ju faktiskt föredra vintern.

Är så grinig nuförtiden.
Retar upp mig på vad som helst.
Varit rökfri de senaste två dagarna.
Knaprat på nikotintugummin, fy fan.
De hjälper inte alls!
Jo, de hjälper en halvtimme, sedan måste man ta ett nytt på en gång.
Nej, men det är ju känslan av att ha nåt i handen och själva smaken och så självklart röken av en cigg som stillar ens sinne.
Likadant som för en snusare.
Det hjälper väl inte dem att sluta bara för att de har nåt substitut under läppen.
De vill ju ha den där äckliga smörjan med den snuskiga smaken i käften.

Har hört av en god vän att det finns jobb på sjukhuset.
När jag får tid ska jag kolla upp det där.
Detta är även ett direkt råd till en annan god vän till mig.
Jag ger mer info när jag kan.

Måndagar är lika hatade de med

Var ute i mörkret på promenad.
Självklart fortsatte det regna som det har gjort hela dan, just nu är det ganska så stilla.
På promenaden så satte inte mitt mörkerseende in förrän det var försent.
Jag hade hunnit sätta ena foten i den största pölen jag kunde hitta.
Olycksdan kom två dar försent.
Hundarna uppskattade den sega promenaden.
(Kunde inte gå så fort, var tvungen att fokusera på marken.)
De tyckte det var spännande att gå i mörkret ute i skogen.

Förutom det så har det varit rena slö dan. Typiskt söndagar! Hatar dem.
Lat blev man också.
Frasse skämde bort mig.
Han hade hunnit tagit ut hästarna och mockat innan jag hann blinka ens.
Kanske var en betalning eftersom jag har gjort hans plikter hela veckan han och mamma var bortresta.

Ja, det var den dan.
Går väl en likadan till mötes imorrn.
Måndagar är lika hatade de med.

I alla fall

Jösses, kylan har äntrat världen nu.
Kallt som fan med svenskare ord...

Tror att Azza har fått diabetes, misstänker ju det eftersom hon dricker vatten så ofta hon kommer åt och vägrar äta torrfoder.
Så jag blöter upp hennes mat, går faktiskt bättre för henne att äta då. Den lilla sötisen.

Idag kommer mor och Frasse hem från sin lilla Sverige tour.
Ska på sätt och vis bli skönt med lite mer folk här i huset.
Blir ju lite tomt när pappa har varit borta under dagarna och sen så ser man han knappt ändå eftersom han börjar jobba på gårn så fort han kommer hem från jobbet.

Dock så har jag haft besök nästan hela tiden - vareviga dag.
Lilla Märta springer omkring på gårn, lös, eftersom hon ingen mamma har och är utstött av flocken.
Så hon får ingen mat, knappt, och då är det faktiskt en bra ide att hon kan ströva fritt och äta varsomhelst.
Men då är ju det att folk kommer inkörande på gården och knackar på och utbrister alltid i stil med att vi har en kalv lös och den kan springa ut på vägen och bli överkörd.
Jag försöker alltid förklara men ibland är det lönlöst.
Dumma stadsfolk förstår inte mkt ibland....

Nja, jag är en halv stadsbo själv, men jag är riktigt intelligent ändå. ha ha
"Jag är glad ändå, för jag är smartare än get."

Iallafall.
Poängen är att jag har folk att snacka med trots isoleringen.
De ska alltid stanna och prata ett par ord, de är pratsjuka. . .
Människorna där ute i världen.
Blir riktigt less ibland och önskar dem att dra åt....

Det kan vara åldern som spökar

Alla verkar bli dåliga nuförtiden.

Azza har slutat äta.
Ibland kan hon inte ha rört matskålen på en hel dag.
Men om jag gosar med henne riktigt mycket så kan hon nappa åt sig ett par kulor som hon då tuggar på.

Jag misstänker att hon är deprimerad.
Jag har ju inte tid att gulla med henne hela tiden denna vecka eftersom jag har så mycket att göra när pappa är utanför stan och jobbar i skogen hela dagarna, och då har jag tillagda uppgifter.
Mamma och Frasse är även bortresta så det kan vara det också. Dock så ser jag aldrig mamma klappa hennes så ofta ändå. Nåja.

Men det kan vara åldern som spökar. Hon är ju snart 12 år den lilla hunden.

Gjorde en header till hennes ära, hon är ju en sådan vacker hund.

Äldre skall han bli

Dålig nyhet på dålig nyhet på otrevliga händelser...

Min farfar ligger på sjukhus.
Han blev inlagd igår. Tydligen är han pigg för stunden.
Men han har problem med njurarna, plus att en olycka hände för ett par dar sen som nu ställer till problem.
Han råkade falla och skada eller sträcka ryggen på något otrevligt vis.
När man är gammal så är det lätt hänt. Även så berodde det på att farfar är halvt blind.
Det enda han har kvar är bra hörsel och klarhet i huvudet som många 70 åringar inte ens äger.
Ja, han är ju ingen ungdom, karln är ju 92 år, och äldre skall han bli har jag bestämt!
Vill inte förlora han nu, det orkar jag inte.
Det räcker med förlorade familjemedlemmar nu...

Timo Tolkki

"Why do we have to be so selfish, we've got to change our attitude.
I know that I'm not the only one that's worried.
Why don't we all wake up and realize."

Lyssnar igenom en hel samling av Stratovarius album och demos.
Första skivan jag hörde nånsin, The Chosen Ones, är fortfarande min favorit.

Lyssnar just nu på Forever.
Tyvärr så skrattar jag när jag hör den.
Det finns en rolig historia bakom det.

I högstadiet så fick vi i uppdrag på musik lektionen att göra ja, musik.
Vi fick välja att sjunga, spela instrument och uppträda eller spela in. Vad vi själva önskade.
Jag och en kompis fick en snilleblixt.
Hon hade just installerat ett ljud program på datorn och vi diskuterade länge och kom fram till att vi skulle komponera ihop en låt och jag skulle sjunga in texten.
Läraren tyckte att det var en rolig ide men att det kanske var bättre om vi bara gjorde som alla andra, spelade in sina musik verk.
Nej, vi stod fast vid vårat beslut.

Vi hade bara två veckor på oss med denna uppgift. Första veckan försökte vi göra en egen låt på datorn.
På den tiden fanns det inte särskilt avancerade och tillräckligt bra ljud och musik program som det finns idag.
Våran låt gick i stöpet. Det var omöjligt.
Nehej, då gjorde vi så att vi blev lite tjuvaktiga och valde ut en låt som vi bara tog själva ljud stammen ifrån och komponerade ihop.
Vi hade just valt Forever med Stratovarius.
Vi tänkte ju att ingen jävel vet vilken låt det är så ingen skulle känna igen den.

I en vecka bodde vi nere i min kompis källare där hon hade sitt rum. Hon satt och klickade på tangenter och jag skrålade i en gammal mikrofon.
Till slut var vi klara.
Låten lät förjävlig.
Själva ljudet var egentligen skrattretande när jag tänker tillbaka på det.
Och min sångröst på den tiden var otränad och ej perfekt överhuvudtaget.
Låten är ju otroligt svår att sjunga. Det inser jag idag, det förstod jag inte då.
Vi var riktigt naiva och dumma.
Vi brände ut låten och spelade upp den på musiklektionen efter att andra hade framfört sina låt bidrag.
Kommer fortfarande ihåg det som igår, hur jag sjönk längre och längre ner i stolen.
Ansiktet på min kompis förblev pionrött hela dagen.

Det var roliga tider det!

Har fortfarande skivan någonstans.
Men jag tror inte jag någonsin kommer att hitta den.

Sommaren var inte ens här i år.

Fick ledigt i helgen så jag fick fara hän till stan ett litet tag.
Var skönt att få slappa och bara skratta bort helgen för en gångs skull.
Uppskattas alltid, tack vare mina små låtsas systrar.

Fars dag var det idag ja.
Varför finns det ingen Nathalie dag? Eller jo det gör det, men ingen verkar bry sig.
Skall försöka få folk att tänka mer på min dag, tror det är den 28 december.
Ganska snart gott folk, börja planera redan nu!

Snart jul också.
Julkänslan kommer knappast förrän det är försent, men jag börjar längta nu.
Kan inte vintern bara komma, och sen försvinna efter nyår, och sedan kunde sommaren få komma tillbaka.
Sommaren var ju inte ens här i år.

Haltande på väg

VODKA VODKA VODKA! ! !
Ehum, ja jag lyssnar på Korpiklaanis nya album,(Karkelo) hehe.

Wee, strax ska jag och min med-handikappade dra till stan.
Måste hjälpa mor och handla innan hon släpper av mig hos klanen.
Äntligen skall jag få slappna av och bara vara ledig en helg.

Måste komma ihåg att köpa present till lille far. Är ju en stor dag på söndag kom jag just på.
Pappa uppskattar ju alltid godis så det är ju ett lätt val.

Nu ska jag fortsätta skriva på min fortsättning.

*Out

Musik frossa

Sken upp mitt liv med att skaffa lite ny musik.
Äntligen! Var på tiden Nut!
Har varit så in i helvete less på musiken jag har lyssnat på dag ut och dag in.

Däribland hittades...

Bon Jovis nya The Circle, var ju bara tvungen att lyssna på den.
Ehum, ja... Medel är väl det enkla ordet.
Fanns ingen låt jag fastnade för. Alls.
Nja kanske Work For The Working Men. Var nån slinga i den som jag gillade.



Children of Bodoms nya, Skeletons In The Closet.
Det är ett samlings album av alla covers som bandet har gjort.
Men alla Bodoms coverversioner är ju helhärliga.
Första spåret är ju till exempel alldeles underbar.
CCRs Looking at my backdoor - fullständigt 5 *
Vidare så är det covers på t.ex Ramones, Poison, Billy Idol, Slayer, Iron Maiden, Britney Spears, Alice Cooper. osv osv.

Yes.


Sen fick jag tag i Muses nya också, The Resistance.
Uprising är väl helt klart en av de bästa låtarna på albumet, den låt som är mest känd just nu.
Men jag måste säga att varenda låt är speciell på sitt vis, och jäkligt bra är de också.
Helt enkelt en stor Muse känsla av alltihopa.



Vidare så gav jag ett öra till Sick Puppies nya album, Tri-Polar.
Jag är inget fan av sådana här pojkband som jag kallar det.
Men dessa pojkar är ju lite annorlunda mot Atreyu och dylikt.
Det var några låtar man kunde fastna för, t.ex Should've Known Better, och sista spåret är helskön; White Balloons.



Så fick jag äntligen klorna i Stratovarius nya album också, Polaris
(Vad är det i år med att heta nåt med Polar på sina album?)
Låten Blind, är nog den mest åtråvärda låten i detta album.
Glad att bandet är sig likt och bara skriker Stratovarius.



Med en glädje så hittade jag Within Temptations nya live album, An Acoustic Night At The Theatre.
Albumet innehåller några av mina favoriter.
Och de är underbart spelade med stor orkester och vacker sång.
Fick till och med en klump i halsen när jag hörde detta albums version av Somewhere.
Den var så vacker.
Sharon sjöng duett med Anneke van Giersbergen från bandet The Gathering.
Sista spåret blev en glad överraskning för mig.
Det är nämligen en helt ny låt, Utopia med Chris Jones som gästsångare.
Den var helt ok. kanske mer än ok.
Den där okända brittiska Jones har ju en underbar röst!
Tydligen finns en video ute, måste kolla in den och se om mannen är nåt att titta på också.



Så, nu ska jag fortsätta frossa i musik och fortsätta skriva lite material.

Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden

Satt och grät i mammas famn vid köksbordet.
Inte gjort det sen jag var en liten flicka.
Gråter inte öppet nu på äldre dar, men idag så hände det bara - med bra skäl.
Det gör så ont, så ont att veta vad en annan människa har för onda åsikter om en.

Mamma hade bett mig att läsa ett mejl som hon fick av min syster.
Där var det skrivet en massa falska anklagelser och sjuka antydningar om min personlighet, mitt beteende och ja, allt om mig.

Nu ligger jag i en svår depression.

Pappa verkade märka det också. Han är ingen person som märker av andras känslor och så vidare. Han undrade plötsligt hur det stod till med mig.
Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden..


Till lite gladare nyheter så är min fot bättre.
Jag kan gå på den utan att behöva bandage, dock så är ankeln fortfarande uppsvullen.
Kan inte se fotknölen, knappt.


Nu ska jag gå och dö en stund och grubbla.
Situationen kommer ju inte bli bättre, men jag måste sysselsätta mina känslor och min hjärna med nånting.
Annars förgås jag fullständigt.

Livet är en fest

Updates från senast.

Vrickade foten i förregår.
Folk tror jag är konstig.
Borde väl ha gjort det i fredags.
Tjejfest och allt.
(Var inte så full som man kan tro att jag brukar vara.
Skötte mig som jag vore skötsammare än en fulltime nykterist.)
Helkul hela helgen måste jag btw tillägga.

Nej men så fort man kommer hem från fest, skratt och tårar så halkar man ute på gräsmattan med foppatofflorna på.
Jag kom, jag halkade, jag skrek.
Foten knäcktes till, framåt. Hörde tillochmed knaket.
Skrek i en kvart, svor i en dag.
Har inte lika ont just nu, men jag kan inte gå riktigt.
Mamma lägger om bandaget åt mig varje dag, det blir bättre om någon annan gör det där.
Får bättre stöd då.
Skuttar och haltar omkring.
Sjukskriven är jag ej, måste jobba ändå serru.

Livet är en fest.

Tänk om snön vore svart

Svårt att befinna sig på samma ställe i en vecka i sträck.
Jag pallar inte sånt, eller jo.
Jag gör det om man trivs på det ställe man har satt sitt arsle i.
Just nu kliar det i fingrarna och benen att bara rycka upp dörren och sticka härifrån.

Ha ha, det låter som om jag vore insatt i ett fängelse.
Mja, det är jag väl på sätt och vis.

Nej nu ska jag sluta och låta som en tonårsfjortis eller diverse.
Skrattretande alltihop.
Nej jag har dock fått inspiration till skratt den senaste tiden.
Tur att datorer existerar annars skulle jag inte ha fixat de senaste dagarna.

Är riktigt insatt att kriga som Vamp, och bygga städer i Evony just nu.
Riktigt roligt, så länge man inte förlorar attacker från alla håll.

Snöat ett bra lager nu här ute i bushen.
Vintern har kommit.
Depressionernas tid.
Den vita färgens tid.
Usch.
Tänk om snön vore svart.
Skulle vara underbart.
Visserligen kan jag ju strö sot eller liknande omkring i snön men med tiden blir det bara grått.
Trist med grått.

Angel freak är jag också just nu.
Underbart att se om alla säsonger igen. Det var ju några år sedan.
Föredrar Angel framför Buffy.
Angel har så mycket mer...
För där finns ju snyggare karaktärer.
Plus att Angel finns med, permanent.
Bara det är ju lycka.
Nu ska jag göra er en tjänst och sluta låta som en nörd.

Imorrn får jag besök.
Stadsbesök minsann. Var på tiden.

Ah, i helgen skall det bli roligt det med.
Tjejfest! Det var längesen.
Skall bli innerligt skoj.
No boys allowed.

Häh!
Försöker bygga en akademi men datorn insisterar på att hänga sig varenda gång.
För många järn i elden antar jag.

Nej nu skall jag tillåta mig själv att få lite värdighet och sluta bete mig som om jag vore en datanörd, och det är jag ej och kommer aldrig att bli.

Åka härifrån så fort som fan

Efter en veckas hårt arbete så skall det bli riktigt skönt att äntligen få vara ledig.
Då åker jag självklart så långt bort som möjligt, hela 2 mil! *asg

Klanen skall få besök, plus att det skall bli ett himla rännande på höstmarknaden i helgen.

Jag kommer som vanligt att vara snål som fan, men ändå köpa helt onödiga saker.
Såsom en lakritsrem eller liknande.
Kommer nog gå dregglandes längst filmhyllorna som vanligt.

Är riktigt trött just nu, varit vaken i flera timmar.
Hästarna ska alltid gå ut så tidigt på morgnarna.
Men ingen vila idag inte.
För det vankas ju "åka-härifrån-så-fort-som-fan!"

Ska även på arbetsförmedlingen idag.

Ja just, frukost skulle jag ju bjuda mig själv.

Hota mig inte en jävla gång till.

Detta är inte nån jävla sumpig dikt.
Utan detta är tårar direkt från hjärtat.


"Omogenhet, vad består det av egentligen...?
Tydligen är hela du en omogen klump som inte inser dina egna fel utan fortsätter med livet och tror att du kan komma undan de fel du har orsakat dina käraste.
Snart vill ingen veta av dig längre.
Jag hoppas du inser det ganska snart.

Om man en gång har bråkat så måste man ta itu med det innan ett annat börjar, annars blir det dubbelt så svårare att bli eniga.

Vi är otroligt olika nuförtiden. Jag har insett det, ja.
Jag känner dig inte längre, inte känt dig på många år.
Du känner inte mig heller.
Vi stod som närmast för några år sedan, efter det så förvandlades du mitt framför ögonen på mig.
Vem är du egentligen?!
Om detta fortsätter så kommer du bli ett monster i mina ögon.
Och inte moster som du nån gång kommer att bli.

Jag förstår mig inte på människor. Det har jag vetat länge.
Jag kan hjälpa dem och råda dem, men förstå dem?
Nej.
Du är någon som jag aldrig kommer att förstå.
Men jag förstår djur..
Och det gör verkligen inte du.
Du kan verkligen få ett djur att känna sig oälskad och ovälkommen i ditt hem och hjärta.
Men det är inte så olikt av hur du behandlar oss människor heller.

Du stöter oss ifrån dig hela tiden.
Du vill verkligen bråka med oss.
Är det bara ett rop på hjälp eller ett rop om att du är uttråkad...?
Du gör ingenting lättare om du bara skall insistera på att göra oss illa, vi som bara vill dig väl.

Nu ska jag inte låta som om jag vore ett jävla helgon.
Det är jag absolut inte.

Visst, jag sa emot dig.
Visst, jag replikerade dig.
Visst, jag kunde ha reagerat annorlunda.
Men ett är säkert, jag kastade bara sanningen i ansiktet på dig.
Men det godtog du ej.

Du tror att du står över mig.
Du tror att du kan dominera och köra med mig, eller hur?
Du respekterar mig inte ett dugg har jag förstått.

En sak är säker, jag har gjort klart för dig att mig sätter man sig inte på.
Jag tar ingen skit.
Jag är inte aggressiv, jag försvarar mig bara.
Och det har jag all rätt till mot dina krigsattacker.

Jag älskar alla mina syskon, tyvärr dig också.
Men snart har du ingen kvar på din sida.
Jag håller dig inte bakom ryggen mer, du lilla korta snorunge.

Du är i alla fall inte min storasyster mer.
Eftersom jag har nu kommit underfund med att jag är dubbelt så mogen än du är i detta skick.



Om du hotar mig en enda jävla gång till...
Ja, då får du helt enkelt ta konsekvenserna i hur jag kommer att agera... "

Din lillasyster.

Får det vara en kopp idioti...?

Galenskap finns i många former har jag fått märka.
Orkar inte berätta vad eller vad som har hänt.
Jag skriver bara, utan benämningar - lättare med namn;
Loys, bråka, J-O, dum i huvet, hotar, mamma, aggressiva, åker hem.
Punkt.

Har fortfarande inte fått ro i min själ fast det hände för ett par dar sen.

Orkar inte mer bråk nu!

Jag är helt enkelt för snäll för sånt, fast jag kan se ut som en psykotisk mördare med is ögon.

Faster blir bara äldre och äldre

Då har jag alltså fått min 22 rynka idag.

Imorse kom det in folk och sjöng.
Ingen har väckt mig med sång på 3 år.
Egentligen har ingen väckt mig med sång på 22 år, eftersom jag kommer ihåg när jag var liten så var jag alltid redan vaken.
Bara för att vänta på när familjen kom med presenter och frukost.
När de väl kom så låtsades man sova.
Roliga minnen det där...

Frukost på sängen fick jag inte, men Frasse gjorde iordning gröt åt mig i köket istället.

Jaha, så kommer det en massa folk idag.
Robert och hela gänget, Lousise och hela gänget, sen kommer två stycken - hela långa vägen från Sollefteå.
Haha, storresarna.

Kommer bli fullt runt bordet, måste hitta lite extra stolar...

Så idag vankas det städning.
Igår gjorde jag en banankaka och en morotskaka.
Idag måste jag göra två sockerkakor.
Sedan så måste jag göra två tårtor.
En kiwibanan, och en med cocktailfrukt.
Får väl exprimentera och se om det går att äta sen.
Har ju en hel del testkaniner som kommer ikväll så.


Fick roliga nyheter av brorsan igår.
Jag ska bli faster, igen!
I april kommer barnet.
Så nästa år så kommer det bli 4 dop!
Jag menar, Oliver kommer inte bli döpt iår tror jag.
Syrran har nyss flyttat och har det lite struligt just nu, så det får vänta till nästa år kan jag tro...



Japp, back to cleaning I guess.

Mycket bättre för öronen att sluta blöda.

Har just hört Pearl Jams nyaste album, Backspacer.
Totalt värdelöst.
Inte en enda bra låt på hela skivan.
Visserligen har jag bara hört albumet en gång, kanske jag borde ge den en chans till.
Men första intrycket var bara helt pladaskt dåligt.
Kommer inte ens ihåg hur nån av låtarna går.
Nje, bandet var bra på 90 talet.
Tycker de kunde ha stannat där. Punkt slut.

Oh fy fan. Lyssnar på Anettes version av Sleeping Sun på tuben.
Låter gräsligt det där.
Usch, jag måste bara stänga av det så jag kan må bra igen.
... Ett ögonblick.
Aaaaah, såja.
Lyssnar på Freedom Call istället. Mycket bättre för öronen att sluta blöda.

Helvete.
Jag måste diska.
Skall komma folk.
Måste vara rent. Prydligt. Rent. Vackert. Skinande. Rent....

Jag mår dåligt av att inte kunna hjälpa

Hatar Youtube ibland.
De ska insistera på att ta bort Mina videos.
Det finns ju andra som laddar upp vids med samma klipp, eller med samma musik.
Men de råkar inte ut för detsamma.
Deras vids får vara kvar.
Men inte mina.
Otur för evigt, det är jag det.

Idag var jag ute och cyklade med Azza.
Riktigt najs väder, soligt men blåsigt.
Allting var bara härligt, bra musik, bra väder, bra sällskap.


Är verkligen orolig för min syster.

Råkade höra mor och far prata.
Tydligen hade min svåger ringt till mamma, gråtande, och berättat att syrran blir mer och mer hatisk och aggressiv mot allt och alla.
Det började förut med att hon skriker och bråkar med alla sina nära, alltså min svåger.
När jag är där och hälsar på så märker jag hur de håller på.
De verkar inte bry sig, eller snarare syrran verkar inte bry sig att jag hör och ser och märker hur det står till....

Sedan så märkte jag hur hon successivt även blir hård mot min systerson.
När han gör nåt fel så blir hon hysterisk och skriker åt barnet.
Hunden är värst ute...
Han är stor men fortfarande bara en liten valp.
Och jag tycker hunden är riktigt lydig och är otroligt duktig för att bara vara en valp.

Så nu hade de haft ett storgräl.
Svågern berättade att hon skrek och sa att han ska ta bort hunden(annars jävlar), åka och avliva den, och att hon bara sitter vid datorn och surar, och han vet inte alls vad han ska ta sig till.
Att han håller på och bryter ihop....

Jag har ingen aning vad jag ska göra.
Mamma och pappa vet inte heller.
Pappa tycker hon ska gå till en psykolog eller nåt.
Till och med min andra syster har fått sett hur syrran håller på.

Jag tror att till slut blir det nog jag som får prata med henne.
Om hon gör nåt fel i min närvaro så kommer jag se rött.

För jag kan ju inte gå till attack på avstånd, jag menar att jag kan inte ringa och prata efter att få ha hört vad som har hänt.

Usch, jag mår dåligt av sånt här.
Att inte kunna hjälpa. . .

The Days of Grays, finally here.

1. Everything fades To Gray(intrumental)

2.Deathaura

3. The Last Amazing Grays

4. Flag In The Ground

5. Breathing

6. Zeroes

7. The Dead Skin

8. Juliet

9. No Dream can Heal A Broken Heart

10. As If The World Wasn't Ending

11. The truth Is Out There

12. Everything Fades To Gray (full version)

13. In The Dark (bonus spår)

14. Nothing More

(bonusspår - japanska utgåvan)
15. In My Eyes You're A Giant

(bonusspår - japanska/nordamerikanska utgåvan)

Nu äntligen skall jag få chansen att recensera det otroligt efterlängtade albumet från Finland.
Den 18 sep släpptes den, men det tog ju ett litet tag innan jag fick klorna i den.
Jag säger ju då det.

Sonata Arctica.
The days of Grays.

Har lyssnat igenom den riktigt noga.

Bandets stil finns fortfarande kvar.
Visst hörs inte så mycket powermetal som förr, men de har ju alltid haft en släng av lite alltmöjligt inom olika genrer i sin musik.
I detta album så är det lite tyngre, melodiskt, gotiskt, i vissa stunder mer metal.

Tonys röst har förändrats en liten aning även det.
Men varken till det bättre eller till det sämre.
Hans röst passar till den "nya" musiken.
Den är lite hesare, skrikigare, raspigare och i vissa låtar vackrare.

Musiken låter verkligen inte som vanligt.
Det är mer avancerat.
Andra kanske skulle lägga in ordet konstigt.
Men inte jag, jag förstår mig på musiken och har lyssnat på dem i många år - så jag kallar det avancerat istället.

Jag kan förklara så här att de har en sådan blandning i låtarna.
Det är många låtar i en låt.
Vi fick en liten försmak i det i förra albumet Unia.
Där fick vi höra lite "konstiga" låtar som egentligen är alldeles underbara.
Men i detta album så finns det gott om dem.

Soundet är inte detsamma om vi jämför med deras allra bästa album tex
Winterhearts Guild och Silence.
Det roliga är också att Sonata fortfarande har gåvan att göra låtar som inte är den andra lik.
Jag menar, inte en endaste gång så har jag hört att en låt som låter likadant som nån annan i samma album.
Det är ju vanligt att band brukar ha tex exakt samma stil och liknande intron till sina låtar.
Men, så är det inte med detta band.

Texten i detta nya är nästan som vanligt.
Dock så är det mer allvar, olycklighet, ensamhet, och övergivenhet.

Tony har haft ett otroligt arbete med texterna, ja med musiken i helhet.
Han är verkligen ett geni, den karlen.

Men ensam är han inte.
Keyboardmannen Henrik Klingenberg har skrivit låten Nothing More.
Tyvärr kan jag inget säga om den låten eftersom den är en av de två bonuslåtarna som bara finns i den japanska utgåvan.
Jag förstår fortfarande inte varför de ska favorisera Japan.
De har stora fan i resten av världen också...

Men så ska jag highlighta några låtar.

Deathaura är en riktigt vacker låt.
Otroligt mäktig med orkester och med snabba riffs då och då, och lugnt intro och outro.
Kakko har fått hjälp av en sångerska i denna låt, även i en annan - "No Dream Can Heal a Broken Heart"
En 24 årig sångerska, Johanna Kurkela, som har en otroligt...hur skall jag förklara det...
Ja, vacker och speciell röst.

Roligt att Tony tog hjälp av en okänd sångerska och inte tog in nåt miffo från ett känt band.
Hade fått fnatt om han valde hjälp från Anettewish som jag kallar dem nuförtiden.
(De borde inte heta Nightwish mer)
Jag menar, om han ville ha kvinnlig sånghjälp så trodde jag att han garanterat skulle ta med nightwish i en släng eftersom han avgudar deras musik.
Men jag misstänker att det är från Tarjas tid som han gillar mest, eller vad vet jag egentligen.

The Last Amazing Grays och Flag In the Ground är ju redan albumets mest kända låtar,
kan ju bero på att bandet har just gjort dem mest känd, och jag förstår faktiskt varför.
Behöver inte säga så mycket.
Kan bara rekommendera att lyssna på dem. Om och om igen.

The Dead Skin och Juliet

är redan en av mina favoriter.
Juliet är bara magnifik. Den har fakiskt allt.
Otrolig text, speed, mörker, skönt lugn, sångsolo, oförglömligt sound.

Zeroes

är en väldigt...rolig låt.
Den är speciell. Går inte förklara alls hur den går, eller vad den har för mening, eller vad den handlar om.
Tror jag måste lyssna om den ett par gånger, igen.
Den är som en djup film, som har så många detaljer som man med en liten marginal kan missa väldigt lätt. Och att när man väl ser om filmen flera gånger så förstår man mer och mer för varje gång man ser den.

Sedan så har vi några låtar som är, ja bra, men vanliga.
Egentligen så är de inte vanliga.

Men när man jämför dem med resten av låtarna så blir de just normalt vanliga.
De har ju självklart stunder som är utöver det vanliga men in the big picture så blir det ju inte mycket mer.

Sedan så har vi ju bonusskivan, med 7 alternativa versioner av de flesta av låtarna.
Vackra, ja visst.
Bra, ja visst.
Symphonic favoriten, nej det får bli två favoriter.
Deathaura och Flag In The Ground
är helt underbara i den andra versionen.

Jag kan sammanfatta det mesta med att citera Tony:

"We are like a tree, we have roots and we are happy and proud about all that we've done.

But the growth happens above surface.

Up, up, towards the sun and new challenges and all that..."

http://www.youtube.com/watch?v=kObI4XuTR2o

Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...

Skall strax iväg och träffa klanen.
Det blir ju bio ikväll och jag får skjuts in till stan lite tidigare än tänkt.
Hoppas de är vakna och släpper in mig överhuvudtaget.

Ikväll skall det ses " Flickan som lekte med elden", fortsättning på Kvinnohatar mannen filmen/boken.
Såg första filmen för ca 2 veckor sen.
Den var ju helt ok.
Trodde inte att det skulle vara en deckar film, men det var den.
Brukar inte riktigt tjoa av glädje av att se svenska filmer heller för den delen.
Men som jag fick då, alltså ännu ett bevis på att Sverige kan bara göra deckar/kriminal filmer.
Allt annat som Sverige försöker göra, ja det blir ju bara skit.
Allt blir så amerikaniserat. Patetiskt hel enkelt.
Skrattretande när det försöker göras svenska action eller rysarfilmer.
Njeee....

Vädret är trist man jag är glad ändå.

Misstänker att min mor har allvarliga beskymmer.
Satt och tittade på tv med henne. Håller henne sällskap där uppe.
Hon kan ju inte göra så mycket annat än att vila, sova och se på tv medan benet läker.
Så då får man ju steppa upp på tvrummet om man överhuvudtaget ska få se henne.
Helt plötsligt häver hon ur sig medan vi är inne i en gråtande såpa
"Du vet väl att jag älskar dig?"
Jag får fnatt.
Miljoner tankar strömmar mellan öronen.
Har hon blivit diagnostiserad som cancersjuk?
Kommer hon snart att dö?
Är det mer än benet som är fel?
Har hon talat med en psykolog?
Vad vill hon mig?
Vad har hon för baktanke nu?
Vem är du och vad har du gjort med min mamma ditt monster!?
Vad betyder "Jag älskar dig?"
Efter nån sekund så replikerar jag "Jag älskar dig också vet du väl."

Inte lätt det där, när man har vuxit upp med föräldrar som är de mest kyligaste jag känner.
Och som aldrig tröstade eller sade uppmuntrade saker till en när man som mest behövde det när man var en liten flicka. . .

Kanske jag skulle ha lekt med elden ändå...

"Min familj var inte en vanlig Svensson familj direkt"

Håller på och läser När lammen tystnar.

Hör och häpna, inte första gången man gillar en bok bättre än filmen.
Men visst finns det ju undantag i den frågan.
T.ex Sagan om Ringen.
Boken, ehum jag menar böckerna, är nästan deprimerande jämfört med filmerna.
Filmerna är strålande medan böckerna blir grå och trist.

Nåja....

Tillbaka till boken jag läser.
Jag fattar inte hur författaren kan veta så mycket om polisarbete, polisutbildning, FBI, CIA, och alla dessa otaliga termer inom dessa ämnen... Det är helt obegripligt.
Författaren måste ha varit agentutbildare eller nåt.
Det är iaf imponerande.

Plockat vinbär nu igen.
Jag tror att jag måste rösta för att det är den mest tråkiga sysselsättning du kan genomlida.
Kände mig som en äkta bärplockare, alltså patetisk.
Tog en timme att rensa en hel vinbärsbuske.
Men nu är iaf pappa och Frasse glada, för nu skall det göras vin!

Måste verkligen köpa en ny piercing,

inte första gången idag där någon klagar på att jag sticks(!) när de får en puss.

Härligt höstväder idag.
Sol, men det blåser.
Kunde ha varit bättre, men jag klagar inte för det är iaf inte sämre.

Laddat ner alla Samael album.
Roligt att få lägga till ett "nytt" band till min favoritband samling.

Älskar, nej, avgudar nu låten On Earth.
Är så härlig.

Kan knappt bärga mig till att få komma in till stan imorrn.
Börjar snart räkna timmarna.

Nej nu skall jag hjälpa mamma städa hennes rum.
Sådant kan hon ej.
Hon har fortfarande ont som bara fan.
Har en känsla av att det aldrig kommer bli bättre.
Men på måndag så kommer sjukgymnasten hit och ska ha ett träningspass med mor.

........

Lite ironiskt det där.
Föräldrar hjälpte sina barn med att passa upp och städa upp efter dem när de var små.
När barnen är vuxna så hjälper de sina föräldrar med samma sysslor. . .
Dock så fick jag göra allt det där när jag var liten ändå.

Min familj var inte en vanlig Svensson-familj direkt...

Göra ett val, ja det är ju frågan sa fisken.

Verkar som om alla dör nuförtiden.
Just nu så antyder jag det senaste dödsfallet inom kändisvärlden.
Patrick Swayze dog igår natt, ja det blir egentligen i förregår.
Så det blir nog inte en Dancing remake med honom.
Beundrar att han höll sitt positiva mod uppe det senaste canceråret.
Det finns ju dem som inte knäcks, utan de lever på som vanligt ändå.

Har just laddat upp lite Polen bilder från den sista veckan där på fejsen.
Det tar ju sin lilla tid...
Kom ju på att jag skulle ha gjort det för en månad sen men jag har ju glömt bort det hela tiden.
Folk har ju tjatat, "Men Nut ladda upp bilder nångång!"
Inte så jävla lätt när man inte orkar, eller har tid. Eller, glömmer bort snarare...



Har nu också gjort en ny musik lista så man har nåt nytt att lyssna på.
Mycket ny och gammal musik jag vill dela med mig av.



Åh gud vad skönt... Kom just att tänka på.
Jag ska på bio på fredag. (!)
Ska bli så härligt att komma härifrån ett tag.
Nu låter jag verkligen som en tonåring eller nåt, men tyvärr så blir man ju behandlat därefter.
Fattas ju bara att jag börjar prata;
"Asså typ, du skulle bah ha hört pappa vad han tjatar heeeeela tiden! Asså jag pallar inge mer assåh. Han sa typ: Men gö nåt dårå! Men som om jag skulle ha gjort deee. . .Neeeeh! Aldri i liiiiivet!"
Tror jag inte snackade så där ens när jag var en tonåring.
Fast det där kallas bimbosnack nuförtiden. Förr hete det fjortisbabbel.

Nåja. Nog om sådant.






Nu så måste jag kolla upp lite spel fusk.
Är helt inne i Splinter Cell just nu.
Om man ska komma nånvart i spelet så måste man ha mängder, ja flera ton av tålamod!
Visst äger jag tålamod men tydligen inte så mycket som jag skulle behöva.
Skitroligt spel. Javisst är det det!
Men när man vette fan vet vart man skall gå eller hur man ska sneaka runt nånstans, ja.
Då är det svårt.
Då har jag bara lust att trampa sönder skivan och kasta boxen ut genom fönstret.


Sedan så måste jag bestämma mig om jag ska plocka vinbär, eller städa.
Mycket mycket tufft val.
Det måste göras, men vilket skall jag göra först.
Det är ju frågan.

Bringa Du mörka ett sken av godhet mot Mig.

Moder Jord kom hem från sjukan idag.
Hon bringade med ett leende och positivitet så det glänste om det.
Vet inte om det var en synvilla eller något sånt men jag blev glad ändå.
Härligt att se att kvinnan kan dra till en muskelryckning med giporna ändå..


Har kommit på att Samael är ett jäkla bra band.
Hört låtar förut av dem, för många år sedan.
Då tyckte jag inte att de var ngt vidare.
Men nyrligen så hörde jag en två år gammal låt, Slavocracy som jag diggar enormt.
Roligt att veta att bandet har samma goda årgång som jag.
-87 var ett år av fulländning må jag säga.
De har nu ett nytt album från iår, Above. Riktigt finemang det med..

Nu skall jag få en Xbox tumme.
Redan kört ut 4 spel.
Tur jag svängde förbi Angel för några dar sen och plockade upp lite nytt för hjärnan.

Önskan

Pallar inte att bli nervärderad.
Egentligen borde jag vara van i denna stund av min väg.
Har ju blivit utsatt för det av denna människa hela mitt liv, så varför inte bli förvånad?
Snart kommer den andra halvan hem.
När det väl händer så kommer jag bli dubbelt så utsatt.
Kanske inte första dagen, men antagligen den andra.
När allt trasslar ihop sig så smäller det.
Har ju ingenstans att ta vägen heller.

Det är inte bara jag som blir torterad.
Mitt katt är utsatt också.
Det är ett sådant jävla gnäll hela tiden.
Gud nu önskar man att man bodde i min lya på Djupan igen.
Visserligen var det inte mitt favoritställe (inte Sveriges bästa omgivning direkt osv), men det var dock mitt hem.
Sedan hände Polen.
Och nu så händer ingenting.

Idag var det exakt ett år sen jag anlände till ett främmande land.
Egentligen var förra dagen ett år sen, tekniskt talat.
Men jag och Kickan blev ju fast i Finland över natten.
Missade ju planet, så vi fick stanna på ett hotell till nästa plan kunde ta oss till Polen.
Minns första tiden i Polackland faktiskt.
Det var hemskt.
Ingenting var som jag hade tänkt mig.
Miljön, människorna, jobbet, lägenheten.
Ville ju inte dela rum med någon heller för den delen.
Och alla människor i organisationen var så annorlunda den jag är, var - whatever.
Hade inget gemensamt överhuvudtaget.
Men jag lärde mig att leva med det, och leva med dem.
Sådant är livet fick jag lära mig.

Fortfarande sjuk.
Idag har det gått vidare till rethosta.
Kan inte prata så mycket för då börjar jag hosta med desamma.

Lyssnar på lite klipp av Sonatas nya album.
De går bara att höra två låtar just nu, och även låten The Last Amazing Grays lever upp till mina förväntningar.
Vacker och bara härlig.
Får mig på bättre humör nu i blåa tider.
Att få se Tonys snygga nuna är ju också ett plus till the light path.
Längtar fortfarande tills albumet kommer.

Kan jag inte bli frisk snart?

Att lära gamla hundar att sitta, men kan man få dem att le?

Det jag trodde skulle vara hell week har egentligen bara dragits ner till en hell day.
Idag har varit depressionernas stora dag.

Vaknade imorse, genom att inte kunna andas.
Halsen gjorde förjävligt ont.
Näsan var igentäppt.
Musklerna värkte mer än vad en värktablett kan verka.

Suck.

Great. Kunde dagen ha börjat lyckligare...?

Nej. Det fortsatte genom att man inte åt nån frukost. Kunde ju inte svälja så det var ju skit samma.
Dagen fortsatte med städning och matlagning.
Gjorde potatismos och köttbullar.
Då menar jag alltså att jag gjorde äkta köttbullar och mos, inget jävla pulver och koncentratmedel här inte!
Jag är ju ingen kock, så, skeptisk var jag dock.

Men karlarna tuggade och sa mums om vartannat så antagligen gick det att svälja ändå...

Pratade med lilla mor.
Hon mår verkligen inget vidare.
Gör ont i mig att veta att hon har det så ont så hon knappt kan prata.
Jag glömde genast hur pass ont och sjuk jag själv är.
Hon har ju 100 gånger värre än jag.
Jag hörde knappt vad hon sade i telefon.
Det lät som om hon grät, ni vet när någon hulkar fram nånting och skakar i hela kroppen så inga ord kommer fram?
Så lät det, men grät gjorde hon ej. (Vad jag vet om iaf)
Mor berättade att hon fick syrgas eller nåt sånt, det gjorde så hon inte kunde andas anständigt.
Morfin får hon också. Men det hjälper tyvärr inte mot smärtan.
Man ska ju tänka på att de har kapat av benet på kvinnan, satt dit en ny knäled och sedan satt tillbaka benet. Rätt, hoppas jag.

Iaf. Jag fick trösta och prata lugnande med henne.
Jag är skitkass på att trösta. Men dock så kan jag ofta ha en lugn och harmonisk röst när jag behöver det.
Att lyssna är min enda gåva på denna jord. Mamma uppskattade det.


Den otroligt spännande och älskvärda dagen fortsatte med att Cosmo avlivades. . . . . .
Hunden är 13 år. Är döv... Har otroliga ledproblem.
Han har ont varje dag. Eller, hade.
Det var dags för honom att passera och fortsätta till hundhimlen.

När jag märkte vad som pågick tog jag Rita och Azza och sprang från gården så fort jag kunde.
Jag ville inte vara där och höra skottet, och ville heller inte att de andra hundarna skulle få veta vad som pågick.
Jag hann inte långt.
Jag skulle just svänga in på en grusväg då jag hörde knallen.
Började gråta med desamma. Hundarna blev lite upprörda.
De har aldrig sett mig gråta förr. Det har inte jag heller, bara hört mig själv ett par ggr.....

En timme senare var jag tillbaka. Och jag kunde ha svurit på att min förskylning var två snäpp värre.

Saknar den stora stora fluffiga hårfällen!
Han var ju en otroligt irriterande hund. Gnällde ofta, var högljudd när han ville ha uppmärksamhet - och det ville han jämt ha, stod alltid i vägen, lyssnade aldrig - på sista tiden eftersom han inget hörde.
Men, han var alltid glad. Fanns ingen som var gladare och log mer än han.

Nu finns det ingen som ligger framför trappen, jag behöver inte hoppa högt över en stor loppmatta mer...
Finns ingen hund som jag måste släpa på när man promenerar.
Finns ingen Cosmo som fäller så mkt hår så man kan samla ihop alla tussar och sedan skänka det till Asien så de kan ulla och nysta upp det och sedan sy 50 par jeans...

Skämt åsido.
Jag är inte respektlös. Humor är mitt sätt att sörja på.

Han ligger nu i en grop i en skogsglänta där många många andra djur vilar. (Jag har säkert 4 kaniner begravda där, var ju kaningalen under barndomen. Plus en drös med katter. Mina favorit forstrar ligger nånstans där också..)
Tror han vilar bredvid min favorithäst Melissa.

Man kan lära gamla hundar sitta. Tro mig.
Det var dock jag som uppfostrade honom sedan mamma adopterade hunden från en plågoande för 7 år sedan.

Nej, jag tror att jag ska bädda ner mig i sängen hela dagen imorgon.
Jag pallar inget mer nu.

"Knack knack"...står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig...

"En dag står du där med en dörr på glänt bakom din rygg.
Öppnat har du ej, stängt var det aldrig.
Det var bara jag som aldrig stängde ditt liv."



Riktig action idag må ni tro.

Först så kom syrran och familjen, vi skulle käka middag.
Älgstek. Mmmmh. Mumma.
Sedan kom då Bengan, storjägarn från G-borg.
Genast blev det liv i stugan.
Han har nåt speciellt i sig så folk blir glada automatiskt bara genom att titta på honom.

William sprang omkring och snorade ner allihop.
Han har blivit förskyld, fick en släng av feber också.
Ändå så är det full rulle på pojken.
Men han var grinigare än vanligt.
Annars så har han alltid ett leende på läpparna, surar nöstan aldrig. Snäll lilleman det där.

Mot sena eftermiddagen så skjutsade syrran mamma till sjukhuset.
Mamma skulle få ha sin operation idag istället.
Tror hon opereras just i denna stund.
Håller tummarna (dock svårt när jag skriver) och hoppas på att läkarna inte fuckar upp allting som de gjorde sist.
Märkte nu på kvällen att det är lite tomt utan henne i detta hus..... Det är så....tyst.
Går inte att förklara. Det är både tyst utan hennes röst, och själva atmosfären.
Plus att tvn inte är igång hela tiden på övervåningen. . .

Typiskt. Imorrn kommer Frasse tillbaka så jag kommer att bo istängd mellan två pers nere i vita huset.
Mitt rum är ju precis mellan deras sovrum. Och då måste ju jag gå igenom någons sovrum varenda gång jag vill dra nånstans.
Så det kommer att bli:

"Knack knack, åh ursäkta commin through, commin through!"
"Åh förlåt, nu måste jag igenom lite snabbt igen...."
"Knackeliknack, oj då jag råkade glömma tampongerna på toaletten...."
5 min senare...
"Aj aj, kom på att jag hade glömt att göra min avancerade meditation uppe på vinden mitt i natten där det finns massor av spöken precis överallt som står i mörkret och bara längtar att få skrämma skiten ur mig och indirekt skrämma ihjäl er genom att jag skriker för full hals.............."

Nej. Det skall inte bli roligt.
Men, som tur är så är iaf Bengan ute och jagar hela dagarna.
Men på kvällen så har man fanimej ingen aning om vart man ska ta vägen.


Nåja. Värre saker har man ju råkat ut för här i livet.



En kopp te. Nu.

Söker en start på ett nytt liv, men det finns inga lediga på marknaden.

Hela den långa tiden hemma hos klanen är förbi.
Men no fear my little friends, jag kommer hem snart igen.
Jag måste bara avtjäna mitt straff här ute på landet.
Nej, jag måste dela med mig av min hjälp innan samvetet sätter in och gör så min hjärna dryps av svart gift.

Mor skall bli opererad nu på måndag. De ska kapa av hela benet och sedan sätta dit ett helt nytt knä.
Hon kommer att vara inlagd 4-8 dar på sjukhuset så jag måste se till så karlarna här på gården inte kollapsar av för mycket smuts i lungorna eller av nån form av svält. Dock så kan jag fan i mej svära på att alla tre är 5 ggr bättre än jag på att laga mat.
Jag är ej någon kock. Husmor, jo kanske.
Men jag är varken slav eller kock som vissa människor av nån anledning har fått för sig... jag nämner inga namn.

Idag har varit som vilken dag som helst.
Städat.. städat. diskat. Lagat mat. Putsat.

Det kommer ju jägarbesök imorrn så det är min uppgift tydligen att förbereda allting.

Ty jag bor ej här, men dock så tycks det så vara.

Som jag nämnde bara för nån rad sen så har det varit en lika tråkig dag som vilken annan.
Satt som vanligt framför datorn och gjorde en musikvid.
Det blev en underbar mix som blev en perfekt kombination.
Låten är nästan gjord för filmen. Fast låten är ju många år äldre dock....
Tog Sonatas The Power of One till den tredje Matrix filmen.


Då jag var hemma hos klanen så fick jag en riktigt smart ide att ta hit min xbox, om inte den hade funnits så hade jag kluvit min egen hjärna.
Nej, men annars så kan jag inte lura mig själv att ha en anledning att dra iväg bort från allting en stund eller två.
Tur att vita huset finns så man får ett någorlunda privat liv.
Känns precis som när man bodde hemma igen, hemska tanke!


Har just tittat på arb.förm. sidan som vanligt.
Finns inga jobb som vanligt.
Dock så såg jag ett jobb som kan passa en som annars aldrig passar in nånstans, alltså jag som servitris. Inte ofta sådana jobb finns på öppen marknad.
Men, jag kan ändå inte söka till nånting just nu eftersom framöver så måste jag passa upp på min sjuka moder. Och jag har ingen aning om när jag kan starta om mitt eget liv nångång. Det blir knappast ännu på ett bra tag.


Känns tomt och svart just nu.


Svininfluensan har kommit till Sollefteå.
Kommer att bli besöksförbud på sjukhuset så ingen kan besöka stackars mamma när hon blir inlagd där..

Det blir ju bara skit ändå

Söndagar är i grund och botten den värsta dagen på veckan. Spelar ingen roll längre att man slutade skolan för jag vet inte hur länge sen, men det sitter i fortfarande.
Det gör ingen skillnad om man försöker sysselsätta sig med roliga eller intressanta grejer, det blir bara trist ändå.

Jag försökte med att se film.
American Gangster fick försöka lätta upp dagen.
Nja, det var ju ingen höjdare.
En helt ok film, det kan jag hålla med om.
Intressant historia och så, plus chocken över att det har hänt i USA på riktigt.
Men, njee. Om jag hade sett den på en måndag så kanske den hade varit bättre, vem vet.
Men nu är bron bränd.
Ingen återvändo.

Promenaden med Azza var väl kanske höjdpunkten.
En solskymt fick man se idag, så det var trevligt att vara ute i friska luften.

Mot eftermiddagen har jag suttit vid datorn i stort sett hela tiden.
La in lite filmer, och sedan så klippte och grejade jag ihop två musikvids.
Det tog ju sin lilla tid, och tålamod..
Den första är ju så amatör mässig, men den blev ganska cool ändå måste jag få erkänna.
Den senare blev helt enkelt komisk men ganska bra.
Laddade upp dem på tuben, så det är bara att söka på min sida,
Nathalena om du är intresserad av att se dem.

Har hört att Dirty Dancing kanske ska bli en remake.....
Men herregud, kan de inte låta klassiker få förbli klassiker?!
Man blir ju förbannad.
Växte upp med filmjäveln och nu så ska de göra en ny,
med nya eller desamma skådisar.
Det spelar ju fanimej ingen roll.
Det kommer ju bara bli skit ändå!
Idioter!

Ryggen värker.

Duschen är upptagen.


Nästa bok till slakt.

Det går plus i kassan att gräva i det förflutna

Blivit mycket nostalgi tripper för mig idag.
Sånt händer när du går igenom gamla grejer i halvtrasiga kartonger som ligger nånstans och skräpar i gamla barndomsrum eller på olika vindsutrymmen.
Var så roligt att hitta gamla dagböcker jag skrev för oändligt många år sedan, även några små "böcker" jag har skrivit, bland annat De stakas katungana och favoriten, Lina ock prinsen - snacka om att kunna stava!
Vidare grävde man fram prylar man själv har snickrat ihop, vackra teckningar med konstiga krumelurer på, och så hittade jag även en liten,liten plånbok, med stålar i!
Jäklar du, bara genom att gräva bland barndoms grejer så blir man rik.
Mja, kassan steg med 40 spänn iallafall.

Som vanligt är det en tråkig dag idag.
Måste ut på promenad innan mina ben förgås, men det regnar som hundran.
Grått och trist, en riktig sitta-inne-och-hamna-i-gnäll-och-tjat-diskussioner-med-griniga-päron dag.

Jag har än så länge lättat upp hela stämningen med att spela upp delad musik intresse med dem.
Bra så länge man är på plus sidan.



Måste få fingrarna ur... nu och hitta på nåt vettigt att göra.
Jag skulle ju kunna starta och plugga lite bil-teori.
Men idag så har jag inget humör för någonting.
Dock så har jag gjort nog med vettiga saker de senaste dagarna som skulle kunna räcka för tre månader framöver..


Nej nu, tror jag faktiskt att jag ska ut i regnet med Azza.
Det kan vara bra att riskera att bli sjuk nångång då och då.
Har faktiskt inte varit sjuk på mycket länge. Kommer inte ens ihåg senast jag var insjunknad i nån influensa eller liknande.

Men nu skall jag hämta ett koppel och släpa ut denna hund.
Hon behöver all motion hon kan få, den stackars bordern.