I alla fall

Jösses, kylan har äntrat världen nu.
Kallt som fan med svenskare ord...

Tror att Azza har fått diabetes, misstänker ju det eftersom hon dricker vatten så ofta hon kommer åt och vägrar äta torrfoder.
Så jag blöter upp hennes mat, går faktiskt bättre för henne att äta då. Den lilla sötisen.

Idag kommer mor och Frasse hem från sin lilla Sverige tour.
Ska på sätt och vis bli skönt med lite mer folk här i huset.
Blir ju lite tomt när pappa har varit borta under dagarna och sen så ser man han knappt ändå eftersom han börjar jobba på gårn så fort han kommer hem från jobbet.

Dock så har jag haft besök nästan hela tiden - vareviga dag.
Lilla Märta springer omkring på gårn, lös, eftersom hon ingen mamma har och är utstött av flocken.
Så hon får ingen mat, knappt, och då är det faktiskt en bra ide att hon kan ströva fritt och äta varsomhelst.
Men då är ju det att folk kommer inkörande på gården och knackar på och utbrister alltid i stil med att vi har en kalv lös och den kan springa ut på vägen och bli överkörd.
Jag försöker alltid förklara men ibland är det lönlöst.
Dumma stadsfolk förstår inte mkt ibland....

Nja, jag är en halv stadsbo själv, men jag är riktigt intelligent ändå. ha ha
"Jag är glad ändå, för jag är smartare än get."

Iallafall.
Poängen är att jag har folk att snacka med trots isoleringen.
De ska alltid stanna och prata ett par ord, de är pratsjuka. . .
Människorna där ute i världen.
Blir riktigt less ibland och önskar dem att dra åt....