Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden

Satt och grät i mammas famn vid köksbordet.
Inte gjort det sen jag var en liten flicka.
Gråter inte öppet nu på äldre dar, men idag så hände det bara - med bra skäl.
Det gör så ont, så ont att veta vad en annan människa har för onda åsikter om en.

Mamma hade bett mig att läsa ett mejl som hon fick av min syster.
Där var det skrivet en massa falska anklagelser och sjuka antydningar om min personlighet, mitt beteende och ja, allt om mig.

Nu ligger jag i en svår depression.

Pappa verkade märka det också. Han är ingen person som märker av andras känslor och så vidare. Han undrade plötsligt hur det stod till med mig.
Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden..


Till lite gladare nyheter så är min fot bättre.
Jag kan gå på den utan att behöva bandage, dock så är ankeln fortfarande uppsvullen.
Kan inte se fotknölen, knappt.


Nu ska jag gå och dö en stund och grubbla.
Situationen kommer ju inte bli bättre, men jag måste sysselsätta mina känslor och min hjärna med nånting.
Annars förgås jag fullständigt.