jag som lovade mig själv att skriva så fort något nytt och viktigt hände så jag inte glömmer bort det, jag menar..
Kan ju vara bra om jag en dag i framtiden råkar ut för en olycka och tappar minnet, plus att jag tappar alla ägodelar av en mystisk och irrelevant händelse...
Allt jag har kvar, som är viktigt, är mitt namn och min bloggadress nedskrivet på en vattentät liten papperslapp som är fasttejpad under ena armhålan. Just in case liksom..
Don't call me sick, you freak!
Underbar lägenhet, oh yes. Svaret på min fråga om vad som har hänt på senaste tiden.
Min syster har fått ett sammanbrott och hatar mig som vanligt.
jag misstänkte att hon alltid har haft något emot mig. avundsjuka av något slag. Hur och varför, vem i helvete vet?
kallar Mig barnslig och att Jag ska växa upp.
Lillflickan tror att man blir vuxen om man skaffar sig 2 ungar på släp, och har så mycket ansvar över sitt liv så hon själv inte hänger med.
Inte undra på att hon lider och allt ska gå ut över mig, bara för att jag råkar vara den enda who got the balls att lägga sig i när hon gör något konstigt/dumt.
Så, därav sjunker hon lågt och drar upp urgamla och skamfulla minnen som borde finnas där hon drog upp dem ur; alltså ur ett hemlighetsstämplat, bombsäkert, rostfritt, nysvetsat litet syndfullt skrin som ligger på botten av ett evighetsdjupt hål i minneshimlen.
Precis där den hör hemma...
Nej, så som hon betedde sig gör man helt enkelt inte.
man kritiserar och slår inte fast egenskaper hos en människa som man knappt känner, hur har hon mage att göra nåt sånt.
Visst, kvinnan är min syster men tyvärr känner hon mig inte. Och jag känner inte henne heller. Det har vi själva sett till.
Men jag känner inte så mycket sorg längre över allt detta när jag vet att mina andra systrar förstår mig och har tro på mig.
Brorsan skulle aldrig i helvete göra nåt sånt där mot mig, nope. . .
he just loves me too much.
