Till våren börjar min era!

När ska denna depression sätta igång nångång..?

Jag har en sjuk inbillning om att jag vet att den lurar nånstans men inte blommat upp ännu, precis som att jag bara sitter och väntar tills den slår till.
Jag är ju som vanligt lite små deppig och less och osocial som vanligt.
Det går ju inte ändra på den man är.

Jag lever ju helst i böckernas värld, då slipper jag tänka på allt det onda och hemska som finns runt omkring oss människor. Slipper även tänka på mina egna problem.

Böcker är bäst om man ska leva i en annan realitet.
Boken har du alldeles för dig själv, och du bygger upp allting med din egen fantasi och då är du inne i en trance så det är svårt att vakna upp och bli störd.

Det är ju en helt annan sak när du ser på film eller tv.

Oftast sitter du ju med andra och delar seendet av programmet.
De kan störa och prata så du kan få fnatt.
Plus att du inte får fantisera ihop en egen historia, allt är redan serverat på silverfat.
Så det är ju inte samma sak.
Du störs ju lätt av allt möjligt och hinner tänka på mycket saker som inte bör rasera genom ditt huvud.

Jag känner mig som en osalig ande.

Jag går omkring här på gården - gör mina plikter, ler aldrig, pratar aldrig - bara när jag blir tillfrågad eller tilltalad, sitter helst för mig själv - vid datorn, i nåt dammigt hörn med en bok i högsta hugg, eller så befinner jag mig nere i lyan och gömmer mig.

Känns som att man inte kan gå nånstans utan att nån kommer och stör.

Så fort jag går iväg nånstans bara för att...ja vara, då kommer nån jävel smygandes och alltid ska ha hjälp med nåt eller att idioten frågar om ditt och datt.

Otroligt enerverande.

Men, jag måste stå ut tills nästa år.

"Till våren" brukar jag säga mig själv,
"till våren börjar mitt omstartande liv, då börjar min era!"




Måste som vanligt hjälpa nån hjälplös nu.

"I'm a supergirl"...

Inte fan var det nån björn i skogen inte.

Så roligt att kunna skratta åt sig själv...

Jag var ute på promenad med Azza.
Jag gick som vanligt på vägen genom skogen.
Det är ju mörkt som fan, och skumma ljud hörs överallt.
Vi vände på det vanliga stället och gick förbi en avsidesväg - där Azza blev konstigt uppmärksam och tittade dit hela tiden.
Hon vände sig om och skulle kolla bakom "axeln" flera gånger.
Jag kom att tänka på något som pappa berättade förut - att om man går in där så kommer man till slut fram till slaktavfalls-stället där björnar brukar härja.

Mörkt som det var så började min fantasi spöka och jag inbillade mig att björnarna kommer springandes efter mig och lilla Azza.
Hade musik i lurarna, och lägligt nog så spelades i samma stund en låt som hade knepiga bakgrundsljud.

Tyvärr så har jag stor ibillningsförmåga, som inte blir ett dugg bättre av att jag även kan få en sjuk släng av paranoia när det är dålig tajming.

Jag började springa, drog hunden efter mig.
Till slut så kom jag fram till närmaste grannhuset, och kunde pusta ut.
Och känna mig väldigt dum. . .

Inte fan var det nån björn i skogen inte.




Nu ska det drickas kaffe och se film.

Det har varit hektiska dagar nu.

Nu har det hänt grejer dessa senaste dagar.
Var hos klanen i helgen.
Det vanliga schemat; skratt, film, prat, mer film.
Något som blev utöver det vanliga var att jag cuttade håret, så nu är det snaggat som fan.
Mitt hår var ju redan lost to the hairheaven - slitet som bara den. Ingen räddning.



Känns fortfarande skumt när jag drar handen över huvudet, inte samma känsla direkt.
Så nu springer jag omkring med en svart sjal lindad runt huvudet, det är ju lite kyligt om skallen.
Även inomhus.


Igår tog vi hem fåren från betet.
Snacka om att mardrömmen har startat ute i stallet.
De skriker som fan, hela tiden. De äter ju upp maten på ett par sekunder.
Spelar ingen roll hur mycket jag än ger dem.
Men...som jag alltid har sett till så har jag hörlurarna på och volymen är på sitt maximum.


Skall nu äntligen ta det lugnt, se film och slappna av.

Det har varit hektiska dagar nu.

Jävlar, tänk om man hade så långt hår...?

Bye Die, Bye Die.
Är lite inne på Pain just nu. Underbara texter det där... Peter Tägtgren är en lyckad människa.

Min sinnesbalans är ur funktion, skakar och grubblar som aldrig förr.

Också fått konstiga ideér.

Vill raka av mig håret efter jul.
Håret är ju sjukt slitet och ingen frisör kan ju fixa detta korpbo.
Lika bra att raka av allt och låta det växa ut igen.
Skall bli intressant att ha kort hår igen, inte haft det sen jag var 7 år eller nåt.

Ja, fast man vet aldrig med mig.
Jag kan ju ändra mig 5 ggr om innan stunden är inne.



Jävlar, tänk om man hade så där långt hår...?

Sollefteå är ju efterblivet!

Fortsatt tråkiga dagar.

Pappa råkade köra på ett rådjur imorse.
Förstörde ena lyktan, och rådjuret också antar jag. Ingen aning hur det gick med den.
Mamma blev mer pissed än vad jag har sett henne på länge. Farsan hade ju bara några dar sedan övertalat henne om att inte ha helförsäkring längre på bilen eftersom det inte är nädvändigt, så nu har de bara halvförsäkring i just rättan tid till pappa för första gången kör på ett djur och krossar bilen.

Mamma köpte genast en ny bil. Ser nästan likadan ut, fast en annan mörkare gråfärg.
Hon skyllde på att hon måste ändå ha en till bil om pappa åker iväg nånstans hela tiden.

Nåja, de har ju pengar så.

Är så less, och förbannad.
Sollefteå bion är ju heldumma...
Hade ju sett framemot att kunna komma härifrån äntligen och kunna se New Moon filmen som jag velat sett sen jag såg trailern.
Men nej, bion i stan har inte hittat på filmen ännu.
Den släpps ju för fan den 20 nov men Solle är ju efterblivet!

Suck...

Ingen vampyrkärlek alltså...

Dummare kan man ju känna sig...

Ja jisses, tisdagar är inget att hurra för heller måste jag säga.
hatar söndagar och måndagar men tisdagar - fy faeeen.

Regnet fortsätter att ösa ner, deppiga dagar detta.
Skittråkigt att ut o gå.

Paranoidens dag idag med.
Kornkrossaren pajade ihop. Nån idiot (jag vet vem) hade haft kvar korn i själva krossen där man häller ner det man vill krossa.
Om man startar maskinen i detta fall så orkar den inte gå runt, då pajar propparna - den blir överbelastad alltså.

Så man måste gräva och ta bort varenda litet korn som finns kvar.
Då måste man alltså sätta ner handen där dessa mördarknivar eller va fan det nu är, och försöka knixa och leta upp allt som sitter fast.

Paranoid som jag kan bli ibland när jag absolut inte har nån anledning att vara, för det mesta, så stod jag där - balanserade på havrevagnen - och inbillade mig att maskinen kommer att starta vilken sekund som helst medan jag har handen inuti maskinen!

Fy fan vilken hemsk känsla.
Fantasin flyter på och man inbillar sig mer och fler hemska tankar om hur jag kommer att förlora handen.
"Blodet kommer spruta, eller nej, tänk om jag förlorar alla fingrar som sedan sitter fast där i maskinen och inte kommer loss...
Hmm, kanske hela handen kommer att mosas ner till småbitar..."

Jag bytte hand då och då, bara för att se till att jag inte behöver riskera min högra hand hela tiden - om nu maskinen skulle ha startat.

När jag väl är klar, på darriga ben, så kommer jag ju på att propparna är ju döda redan och krossen kan inte gå i gång av sig själv.

Dummare kan man ju känna sig...

När jag får tid ska jag kolla upp det där.

Fan att det ska regna hela tiden.
Hel virrigt väder nuförtiden.
Redan mitten av november, och detta kallar jag inte vinter!
Skulle ju faktiskt föredra vintern.

Är så grinig nuförtiden.
Retar upp mig på vad som helst.
Varit rökfri de senaste två dagarna.
Knaprat på nikotintugummin, fy fan.
De hjälper inte alls!
Jo, de hjälper en halvtimme, sedan måste man ta ett nytt på en gång.
Nej, men det är ju känslan av att ha nåt i handen och själva smaken och så självklart röken av en cigg som stillar ens sinne.
Likadant som för en snusare.
Det hjälper väl inte dem att sluta bara för att de har nåt substitut under läppen.
De vill ju ha den där äckliga smörjan med den snuskiga smaken i käften.

Har hört av en god vän att det finns jobb på sjukhuset.
När jag får tid ska jag kolla upp det där.
Detta är även ett direkt råd till en annan god vän till mig.
Jag ger mer info när jag kan.

Måndagar är lika hatade de med

Var ute i mörkret på promenad.
Självklart fortsatte det regna som det har gjort hela dan, just nu är det ganska så stilla.
På promenaden så satte inte mitt mörkerseende in förrän det var försent.
Jag hade hunnit sätta ena foten i den största pölen jag kunde hitta.
Olycksdan kom två dar försent.
Hundarna uppskattade den sega promenaden.
(Kunde inte gå så fort, var tvungen att fokusera på marken.)
De tyckte det var spännande att gå i mörkret ute i skogen.

Förutom det så har det varit rena slö dan. Typiskt söndagar! Hatar dem.
Lat blev man också.
Frasse skämde bort mig.
Han hade hunnit tagit ut hästarna och mockat innan jag hann blinka ens.
Kanske var en betalning eftersom jag har gjort hans plikter hela veckan han och mamma var bortresta.

Ja, det var den dan.
Går väl en likadan till mötes imorrn.
Måndagar är lika hatade de med.

I alla fall

Jösses, kylan har äntrat världen nu.
Kallt som fan med svenskare ord...

Tror att Azza har fått diabetes, misstänker ju det eftersom hon dricker vatten så ofta hon kommer åt och vägrar äta torrfoder.
Så jag blöter upp hennes mat, går faktiskt bättre för henne att äta då. Den lilla sötisen.

Idag kommer mor och Frasse hem från sin lilla Sverige tour.
Ska på sätt och vis bli skönt med lite mer folk här i huset.
Blir ju lite tomt när pappa har varit borta under dagarna och sen så ser man han knappt ändå eftersom han börjar jobba på gårn så fort han kommer hem från jobbet.

Dock så har jag haft besök nästan hela tiden - vareviga dag.
Lilla Märta springer omkring på gårn, lös, eftersom hon ingen mamma har och är utstött av flocken.
Så hon får ingen mat, knappt, och då är det faktiskt en bra ide att hon kan ströva fritt och äta varsomhelst.
Men då är ju det att folk kommer inkörande på gården och knackar på och utbrister alltid i stil med att vi har en kalv lös och den kan springa ut på vägen och bli överkörd.
Jag försöker alltid förklara men ibland är det lönlöst.
Dumma stadsfolk förstår inte mkt ibland....

Nja, jag är en halv stadsbo själv, men jag är riktigt intelligent ändå. ha ha
"Jag är glad ändå, för jag är smartare än get."

Iallafall.
Poängen är att jag har folk att snacka med trots isoleringen.
De ska alltid stanna och prata ett par ord, de är pratsjuka. . .
Människorna där ute i världen.
Blir riktigt less ibland och önskar dem att dra åt....

Det kan vara åldern som spökar

Alla verkar bli dåliga nuförtiden.

Azza har slutat äta.
Ibland kan hon inte ha rört matskålen på en hel dag.
Men om jag gosar med henne riktigt mycket så kan hon nappa åt sig ett par kulor som hon då tuggar på.

Jag misstänker att hon är deprimerad.
Jag har ju inte tid att gulla med henne hela tiden denna vecka eftersom jag har så mycket att göra när pappa är utanför stan och jobbar i skogen hela dagarna, och då har jag tillagda uppgifter.
Mamma och Frasse är även bortresta så det kan vara det också. Dock så ser jag aldrig mamma klappa hennes så ofta ändå. Nåja.

Men det kan vara åldern som spökar. Hon är ju snart 12 år den lilla hunden.

Gjorde en header till hennes ära, hon är ju en sådan vacker hund.

Äldre skall han bli

Dålig nyhet på dålig nyhet på otrevliga händelser...

Min farfar ligger på sjukhus.
Han blev inlagd igår. Tydligen är han pigg för stunden.
Men han har problem med njurarna, plus att en olycka hände för ett par dar sen som nu ställer till problem.
Han råkade falla och skada eller sträcka ryggen på något otrevligt vis.
När man är gammal så är det lätt hänt. Även så berodde det på att farfar är halvt blind.
Det enda han har kvar är bra hörsel och klarhet i huvudet som många 70 åringar inte ens äger.
Ja, han är ju ingen ungdom, karln är ju 92 år, och äldre skall han bli har jag bestämt!
Vill inte förlora han nu, det orkar jag inte.
Det räcker med förlorade familjemedlemmar nu...

Timo Tolkki

"Why do we have to be so selfish, we've got to change our attitude.
I know that I'm not the only one that's worried.
Why don't we all wake up and realize."

Lyssnar igenom en hel samling av Stratovarius album och demos.
Första skivan jag hörde nånsin, The Chosen Ones, är fortfarande min favorit.

Lyssnar just nu på Forever.
Tyvärr så skrattar jag när jag hör den.
Det finns en rolig historia bakom det.

I högstadiet så fick vi i uppdrag på musik lektionen att göra ja, musik.
Vi fick välja att sjunga, spela instrument och uppträda eller spela in. Vad vi själva önskade.
Jag och en kompis fick en snilleblixt.
Hon hade just installerat ett ljud program på datorn och vi diskuterade länge och kom fram till att vi skulle komponera ihop en låt och jag skulle sjunga in texten.
Läraren tyckte att det var en rolig ide men att det kanske var bättre om vi bara gjorde som alla andra, spelade in sina musik verk.
Nej, vi stod fast vid vårat beslut.

Vi hade bara två veckor på oss med denna uppgift. Första veckan försökte vi göra en egen låt på datorn.
På den tiden fanns det inte särskilt avancerade och tillräckligt bra ljud och musik program som det finns idag.
Våran låt gick i stöpet. Det var omöjligt.
Nehej, då gjorde vi så att vi blev lite tjuvaktiga och valde ut en låt som vi bara tog själva ljud stammen ifrån och komponerade ihop.
Vi hade just valt Forever med Stratovarius.
Vi tänkte ju att ingen jävel vet vilken låt det är så ingen skulle känna igen den.

I en vecka bodde vi nere i min kompis källare där hon hade sitt rum. Hon satt och klickade på tangenter och jag skrålade i en gammal mikrofon.
Till slut var vi klara.
Låten lät förjävlig.
Själva ljudet var egentligen skrattretande när jag tänker tillbaka på det.
Och min sångröst på den tiden var otränad och ej perfekt överhuvudtaget.
Låten är ju otroligt svår att sjunga. Det inser jag idag, det förstod jag inte då.
Vi var riktigt naiva och dumma.
Vi brände ut låten och spelade upp den på musiklektionen efter att andra hade framfört sina låt bidrag.
Kommer fortfarande ihåg det som igår, hur jag sjönk längre och längre ner i stolen.
Ansiktet på min kompis förblev pionrött hela dagen.

Det var roliga tider det!

Har fortfarande skivan någonstans.
Men jag tror inte jag någonsin kommer att hitta den.

Sommaren var inte ens här i år.

Fick ledigt i helgen så jag fick fara hän till stan ett litet tag.
Var skönt att få slappa och bara skratta bort helgen för en gångs skull.
Uppskattas alltid, tack vare mina små låtsas systrar.

Fars dag var det idag ja.
Varför finns det ingen Nathalie dag? Eller jo det gör det, men ingen verkar bry sig.
Skall försöka få folk att tänka mer på min dag, tror det är den 28 december.
Ganska snart gott folk, börja planera redan nu!

Snart jul också.
Julkänslan kommer knappast förrän det är försent, men jag börjar längta nu.
Kan inte vintern bara komma, och sen försvinna efter nyår, och sedan kunde sommaren få komma tillbaka.
Sommaren var ju inte ens här i år.

Haltande på väg

VODKA VODKA VODKA! ! !
Ehum, ja jag lyssnar på Korpiklaanis nya album,(Karkelo) hehe.

Wee, strax ska jag och min med-handikappade dra till stan.
Måste hjälpa mor och handla innan hon släpper av mig hos klanen.
Äntligen skall jag få slappna av och bara vara ledig en helg.

Måste komma ihåg att köpa present till lille far. Är ju en stor dag på söndag kom jag just på.
Pappa uppskattar ju alltid godis så det är ju ett lätt val.

Nu ska jag fortsätta skriva på min fortsättning.

*Out

Musik frossa

Sken upp mitt liv med att skaffa lite ny musik.
Äntligen! Var på tiden Nut!
Har varit så in i helvete less på musiken jag har lyssnat på dag ut och dag in.

Däribland hittades...

Bon Jovis nya The Circle, var ju bara tvungen att lyssna på den.
Ehum, ja... Medel är väl det enkla ordet.
Fanns ingen låt jag fastnade för. Alls.
Nja kanske Work For The Working Men. Var nån slinga i den som jag gillade.



Children of Bodoms nya, Skeletons In The Closet.
Det är ett samlings album av alla covers som bandet har gjort.
Men alla Bodoms coverversioner är ju helhärliga.
Första spåret är ju till exempel alldeles underbar.
CCRs Looking at my backdoor - fullständigt 5 *
Vidare så är det covers på t.ex Ramones, Poison, Billy Idol, Slayer, Iron Maiden, Britney Spears, Alice Cooper. osv osv.

Yes.


Sen fick jag tag i Muses nya också, The Resistance.
Uprising är väl helt klart en av de bästa låtarna på albumet, den låt som är mest känd just nu.
Men jag måste säga att varenda låt är speciell på sitt vis, och jäkligt bra är de också.
Helt enkelt en stor Muse känsla av alltihopa.



Vidare så gav jag ett öra till Sick Puppies nya album, Tri-Polar.
Jag är inget fan av sådana här pojkband som jag kallar det.
Men dessa pojkar är ju lite annorlunda mot Atreyu och dylikt.
Det var några låtar man kunde fastna för, t.ex Should've Known Better, och sista spåret är helskön; White Balloons.



Så fick jag äntligen klorna i Stratovarius nya album också, Polaris
(Vad är det i år med att heta nåt med Polar på sina album?)
Låten Blind, är nog den mest åtråvärda låten i detta album.
Glad att bandet är sig likt och bara skriker Stratovarius.



Med en glädje så hittade jag Within Temptations nya live album, An Acoustic Night At The Theatre.
Albumet innehåller några av mina favoriter.
Och de är underbart spelade med stor orkester och vacker sång.
Fick till och med en klump i halsen när jag hörde detta albums version av Somewhere.
Den var så vacker.
Sharon sjöng duett med Anneke van Giersbergen från bandet The Gathering.
Sista spåret blev en glad överraskning för mig.
Det är nämligen en helt ny låt, Utopia med Chris Jones som gästsångare.
Den var helt ok. kanske mer än ok.
Den där okända brittiska Jones har ju en underbar röst!
Tydligen finns en video ute, måste kolla in den och se om mannen är nåt att titta på också.



Så, nu ska jag fortsätta frossa i musik och fortsätta skriva lite material.

Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden

Satt och grät i mammas famn vid köksbordet.
Inte gjort det sen jag var en liten flicka.
Gråter inte öppet nu på äldre dar, men idag så hände det bara - med bra skäl.
Det gör så ont, så ont att veta vad en annan människa har för onda åsikter om en.

Mamma hade bett mig att läsa ett mejl som hon fick av min syster.
Där var det skrivet en massa falska anklagelser och sjuka antydningar om min personlighet, mitt beteende och ja, allt om mig.

Nu ligger jag i en svår depression.

Pappa verkade märka det också. Han är ingen person som märker av andras känslor och så vidare. Han undrade plötsligt hur det stod till med mig.
Jag verkar vara lätt att förvåna nu för tiden..


Till lite gladare nyheter så är min fot bättre.
Jag kan gå på den utan att behöva bandage, dock så är ankeln fortfarande uppsvullen.
Kan inte se fotknölen, knappt.


Nu ska jag gå och dö en stund och grubbla.
Situationen kommer ju inte bli bättre, men jag måste sysselsätta mina känslor och min hjärna med nånting.
Annars förgås jag fullständigt.