Jag var ute på promenad med Azza.
Jag gick som vanligt på vägen genom skogen.
Det är ju mörkt som fan, och skumma ljud hörs överallt.
Vi vände på det vanliga stället och gick förbi en avsidesväg - där Azza blev konstigt uppmärksam och tittade dit hela tiden.
Hon vände sig om och skulle kolla bakom "axeln" flera gånger.
Jag kom att tänka på något som pappa berättade förut - att om man går in där så kommer man till slut fram till slaktavfalls-stället där björnar brukar härja.
Mörkt som det var så började min fantasi spöka och jag inbillade mig att björnarna kommer springandes efter mig och lilla Azza.
Hade musik i lurarna, och lägligt nog så spelades i samma stund en låt som hade knepiga bakgrundsljud.
Tyvärr så har jag stor ibillningsförmåga, som inte blir ett dugg bättre av att jag även kan få en sjuk släng av paranoia när det är dålig tajming.
Jag började springa, drog hunden efter mig.
Till slut så kom jag fram till närmaste grannhuset, och kunde pusta ut.
Och känna mig väldigt dum. . .
Inte fan var det nån björn i skogen inte.
Nu ska det drickas kaffe och se film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar