hatar söndagar och måndagar men tisdagar - fy faeeen.
Regnet fortsätter att ösa ner, deppiga dagar detta.
Skittråkigt att ut o gå.
Paranoidens dag idag med.
Kornkrossaren pajade ihop. Nån idiot (jag vet vem) hade haft kvar korn i själva krossen där man häller ner det man vill krossa.
Om man startar maskinen i detta fall så orkar den inte gå runt, då pajar propparna - den blir överbelastad alltså.
Så man måste gräva och ta bort varenda litet korn som finns kvar.
Då måste man alltså sätta ner handen där dessa mördarknivar eller va fan det nu är, och försöka knixa och leta upp allt som sitter fast.
Paranoid som jag kan bli ibland när jag absolut inte har nån anledning att vara, för det mesta, så stod jag där - balanserade på havrevagnen - och inbillade mig att maskinen kommer att starta vilken sekund som helst medan jag har handen inuti maskinen!
Fy fan vilken hemsk känsla.
Fantasin flyter på och man inbillar sig mer och fler hemska tankar om hur jag kommer att förlora handen.
"Blodet kommer spruta, eller nej, tänk om jag förlorar alla fingrar som sedan sitter fast där i maskinen och inte kommer loss...
Hmm, kanske hela handen kommer att mosas ner till småbitar..."
Jag bytte hand då och då, bara för att se till att jag inte behöver riskera min högra hand hela tiden - om nu maskinen skulle ha startat.
När jag väl är klar, på darriga ben, så kommer jag ju på att propparna är ju döda redan och krossen kan inte gå i gång av sig själv.
Dummare kan man ju känna sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar