onsdag 17 februari 2010

Det mesta är bara en enda stor suck just nu.

Känns som att fem miljarder planer går i stöpet på en och samma gång.


Har varit isolerad här på gården i två veckor, cirka lisa, och kommer vara isolerad två veckor till.
Päronen ska ju till Teneriffa nu på lördag så jag måste sköta gården medan de är borta.
Det känns lite........deprimerande.

Glömde helt bort det där för en vecka sedan så jag hade sett framemot nästa helg, eftersom jag o Kickan hade planerat fest.
Nope, nu blev jag plötsligt påmind och måste göra henne besviken som vanligt.
Så vi får ta det där om tre veckor ungefär.... Suck

Hade även planerat att göra en snabbvisit till klanen i morrn men det går ju såklart inte.
Tänkte att jag skulle ha kunnat ta bussen tillbaka på kvällen men nu har de ju tagit bort den bussen.
Jag har ju liksom inte åkt buss på några år....hehe.
Så jag måste ändå åka tillbaka tidigt med moder.

Skall in till gynekologen i morgon. Därav mitt stadsbesök.
Usch, är min enda tanke. (Inte Yrrol stil nu alltså...)
De ska alltså kolla om jag har livmoders cancer.
De gör sådana undersökningar på alla 23 åringar.
Usch. Bara tanken på om jag har det gör mig sjuk.

Och så är jag besviken för att bebben inte har kommit ännu.
Loys har inte hört av sig ännu.
Så inget har hänt.
Det var säkert bara ett falskt alarm.


Det mesta är bara en enda stor suck just nu.

Så det var bara en liten varning...

Nån gång idag blir jag moster.
Loys drog in till BB i morse, hon kände på sig;
Happ, nu är det dags för bebben och ploppa ut. Ja, om en stund iallafall.
Jag slog vad om att det skulle bli idag, så jag hoppas jag vinner nåt. Bebisen kanske? Skulle vara ett underbart pris.
Hoppas i alla fall att det blir en flicka, det är ju bara pojkar i den familjen. Men jag misstänker tyvärr att det blir en pojk. Nåja, det blir vad det blir.

Hon måste höra av sig snart och berätta hur det går eller hur det har gått.
Man kan ju inte ringa dit, störa mitt i alltihopa.


Som vanligt är jag helt slut.
Är hungrig, skall väl göra middag snart. Eller nån kanske har gjort nånting?

Längtar tills ikväll för då brukar jag träna medan jag ser på Alias.
Underbar kombination.
Innan såg jag på Buffy, för det är bra peppning det där.
Fighter och spänning för att inte hinna tänka på hur pass slut man verkligen är i benen och armarna.


Jag står alltså på en sån där, men jag ser inte lika glad ut som den idioten.


Annars är allt prima, alla lever, alla hostar så det skräller.
Jag är den enda som inte är sjuk så jag pimplar Enchinegard(??) eller va fan det stavas som.
Blev dock sjuk förra natten, vaknade säker 10 ggr av att jag inte kunde andas.
Näsan var helt igen täppt.
Men nu på morgonen så var allt bra igen.

Så det var bara en liten varning...

söndag 14 februari 2010

Riktigt underhållande om man är lättroad.

Helvetet har brakat loss här på gården.
Kalvar och lamm föds om vartannat, och döden går i hälarna på oss.

Slet ut mig i förregår med en nyfödd kalv.
Men han var tvungen att vandra till andra sidan. Farsan misstänkte att han inte var färdigutvecklad.
Usch det var så hemskt. Kalven brölade och man hörde att han hade ont. Varje gång jag försökte skrubba han torr på hans vänstra sidan så skrek han. Antagligen hade han på nåt sätt slagit sig i födseln eller så blev det så där på vägen ut till vårt rike, ibland kan det bli för trångt för stora kalvar när de ska förbi bäckenbenet.
Och kalvarna kan isåfall bli halv söndermosade...
Hans morsa var heltokig eftersom hon ville beskydda den lilla när jag satt och torkade honom, och hon har långa jävla horn så jag väntade mig hela tiden ett horn i ryggen eller i nacken.
Men det gick bra. Måste sätta kossan på plats bara.

På kvällen skulle jag gå och kolla en tre dagars gammal kalv, Yngve heter han.
Men han var borta. Helt försvunnen.
Jag irrade omkring i beckmörkret med en liten fjuttig pannlampa, såg fanimej ingenting.
Morsan hans, Solbritt - som är helt svart(tycker det är komiskt) stod helt obemärkt och åt.
Tillslut fattade jag att jag borde kolla bäcken.
Självklart hade han trillat ner i vattenhålet de dricker ur.
Bakbenen var fastkilade i hålet och jag drog och lyfte upp stackarn, han väger minst 50 kilo, en otroligt stor kalv för att vara så pass nyfödd egentligen.
Morsan hans måste ha vetat att han var fast därnere, för så fort hon såg att jag sprang ner dit så följde hon efter som ett skott.
Kärringjävel som inte stod där nere med honom, vilken jävla morsa alltså!
Inte ett dugg pålitlig.
Men jag tinade upp hans ben med bara händerna, sprang och hämtade strö som jag skrubbade han torr med.
Lillen kunde knappt stå på bakbenen, de var ju nästan förfrusna.
Men allt blev bra. Ledde bort han till vindskyddet där han fick värme av de andra djuren.

Inte nog med det.
En fin liten tjurkalv som nog är runt ett halvår gick bort igår.
Morsan hans hade nog helt plötsligt slutat brytt sig i honom, så han tynade långsamt bort.
De gör ju de när de inte får mat eller kärlek.
Han hade ingen livslust överhuvudtaget. Vi fick in honom i stallet så han fick värme och tillgång till mat - men han orkade ingenting längre.
Försökte få upp han på fötter.
Stora djur måste stå upp, annars har de ingen chans att överleva.
Kroppen fungerar ju inte som den ska annars, speciellt inte magen och tarmsystemet. Det är likadant med hästar.
Men vi misslyckades. Det gick fort det där.

Nån som mår helt prima är lilla Agda som föddes för en vecka sedan.
Vi trodde ju att det var en tjurkalv, men nu när navelsträng-stumpen försvann så fattade man att Aha, inte var det där nån pissväg inte, och så checkade man om han hade några balls. Men nope, det är en fin liten kviga det där.
Hon är så rolig att skåda ibland.
Småkalvar kan vara precis som kattungar, de får plötsligt ett ryck och springer fort som fan åt ett håll och skuttar sedan tillbaka.
Riktigt underhållande om man är lättroad.

Vart en jävla ko special detta.
Men inget annat har ju hänt på sistone så.



Weeho, snart skall jag se den senaste Legend of the Seeker.


torsdag 4 februari 2010

Snacka om snöstorm ute

Ok, det blev ingen tripp till stan idag, too bad.
Men upp med humöret.
Ang kommer med sin pápá alldeles snart.
*skall försöka inte tjata om ciggen*
*I......can't..........stand....it*
Snart kommer de, wee!

Har just slitit ut mig, mitt sinne och mina små muskler.
Sågade ved, högg ved, fixade mat o vatten till djuren.
They're stuffed och jag är helt slut.
*pust*

Bar även upp ett matbord på vinden.....själv.
Min rygg blir snart en fossil. Fattar inte hur jag pallar.

Har just kommit på mig själv med att jag gnäller ganska mycket.
Men det går inte att göra nåt åt så länge jag existerar kring detta ställe.
Måste härifrån innan jag kan bli happy happy again.

På tal om happy happy.
Såg ett par scener ur film-världens sämsta askunge saga.
Another Cinderella Story hette den eller nåt sånt.
När askungen och "prinsen" skulle dansa tango på skolbalen så garvade jag i två minuter och gick sedan fort därifrån.
Sådana där äckliga fjant scener får mig att rysa efter ett par långa skrattattacker.


Fan, jag måste ju ut och mocka. Men Ang kommer ju snart.

Helvete.


Snacka om snöstorm ute...!

onsdag 3 februari 2010

"Kaffe är morgonens bensin."

Fan vad skönt, jag hittade en snusdosa.
Med lakritssmak så det var faktiskt halvt gott.
Det äckligaste jag vet är ju snus, men när man ej har cigg så kan man bli så pass desperat att vad som helst duger....

Har inte fått besked ännu men tanken är ju att jag äntligen ska få komma in till stan imorgon.
Åh heliga ciggens ande, snart kommer jag.

Jag skall alltså in till arbetsförmedlingen imorgon.
Måste fråga dem angående UGA pappren, och när vi ska ha våra intensiv mötes-dagar, och diverse och annat.
Sedan antagligen raka spåret till klanen och sedan till gården igen.
Ang hänger på.

Så ska jag luta mig tillbaka medan hon sliter ute i stallet......Mwahahahahaha
Ha....

Fryser som vanligt my ass off.
Kallt inne, jag eldar så gott jag kan.
Tuff att komma ihåg och tänka på eldningen när man har femtielva andra saker att ta itu med.
Alltid van att farsan gör det där.
Men han ska ju vara så kisch och ha jobb inne i stan nuförtiden.


Fan den här snusen är ju hur svag som helst ju.
Äckligt.





Nej jag måste dra och dricka lite kaffe så jag vaknar nångång.
Kaffe är ju morgonens bensin.

Åh jag kan använda mig av Kakko som en liten stillbilds reklam.
Så här står Tony med sin kopp och säger, med sluten mun....?
(Tänk er även att han pratar finska)


"Kaffe är morgonens bensin."

tisdag 2 februari 2010

Natalie rocks. Fast Nathalie rocks hard.

Kan knappt sluta fnissa. Är så komiskt - första säsongen av Buffy menar jag.
Fighting scenerna är nog det sämsta - nästan värre än Xena - krigarbitchen eller vad fan det nu heter.
Men det är väl Buffys trademark det där - dålig stridsteknik...
Sedan musiken! Är så 80 tal! Fast den är ifrån -97....
Replikerna är lika dåliga som det alltid har varit, jag menar, alla senare säsonger är likadant.
Blir aldrig upgraded.

Trots allt så är det lika roligt, nästan, som förr när man var en liten flicka och satt fastklistrad framför tvn och följde varje Buffy-punch eller Buffy-line.



Blev himla sugen att se León alldeles nyss.



Natalie rocks.
Fast Nathalie rocks hard..

Tror jag måste städa innan jag sätter igång med nåt annat....

måndag 1 februari 2010

Enda man tänker på är cigg, cigg, cigg

Detta är nästan komiskt.
Min granne, har börjat knarka igen. Så det var därför han stack till sthlm.
Han pallade inget mer.
Förstår han ju, på sätt och vis. Han började väl eftersom han inte orkade med att bo här mer..
Vem orkar stanna här för alltid?
Jag pallade bara bo här i ..ja vad blir det... 15 år...?
Och nu har jag bara lust att skjuta mig själv varje dag.

Dock, dock, så är det underbart med mer space, helt hus för mig själv igen!
Plus att jag snodde hans tv. (Han hade lämnat precis allting.)
Visst, han kommer knappast skita i allt, han kommer väl tillbaka en vacker dag igen och tar tillbaka sakerna såklart.
Men under tiden, ja då kan jag få ha en lyx-tv tycker jag :)

Det kryper i hela mig nu.
Abstinensen är på hög nivå och jag är alltigenom desperat.
Ciggen tog slut igår, har letat igenom varje vrå efter nåt spår från en cigg.
Hittade två halv fimpar faktiskt.
Hittade en halv cigg på vinden, den var säkert ett par år.
Hittade en halv i en jacka.
Desperat ja. Stolt, ja det också.
Jag kommer ju inte in till stan, bara pappa som gör det när han jobbar.
Och han skulle vägra köpa åt mig, han är ju total emot min ovana...

Stor suck.

Måste komma in till stan på nåt vis, eller ta ett djupt andetag och sluta helt enkelt.
För ett tag iaf.
Alla rökare vet hur detta är.
Enda man tänker på är cigg, cigg, cigg..