Hota mig inte en jävla gång till.

Detta är inte nån jävla sumpig dikt.
Utan detta är tårar direkt från hjärtat.


"Omogenhet, vad består det av egentligen...?
Tydligen är hela du en omogen klump som inte inser dina egna fel utan fortsätter med livet och tror att du kan komma undan de fel du har orsakat dina käraste.
Snart vill ingen veta av dig längre.
Jag hoppas du inser det ganska snart.

Om man en gång har bråkat så måste man ta itu med det innan ett annat börjar, annars blir det dubbelt så svårare att bli eniga.

Vi är otroligt olika nuförtiden. Jag har insett det, ja.
Jag känner dig inte längre, inte känt dig på många år.
Du känner inte mig heller.
Vi stod som närmast för några år sedan, efter det så förvandlades du mitt framför ögonen på mig.
Vem är du egentligen?!
Om detta fortsätter så kommer du bli ett monster i mina ögon.
Och inte moster som du nån gång kommer att bli.

Jag förstår mig inte på människor. Det har jag vetat länge.
Jag kan hjälpa dem och råda dem, men förstå dem?
Nej.
Du är någon som jag aldrig kommer att förstå.
Men jag förstår djur..
Och det gör verkligen inte du.
Du kan verkligen få ett djur att känna sig oälskad och ovälkommen i ditt hem och hjärta.
Men det är inte så olikt av hur du behandlar oss människor heller.

Du stöter oss ifrån dig hela tiden.
Du vill verkligen bråka med oss.
Är det bara ett rop på hjälp eller ett rop om att du är uttråkad...?
Du gör ingenting lättare om du bara skall insistera på att göra oss illa, vi som bara vill dig väl.

Nu ska jag inte låta som om jag vore ett jävla helgon.
Det är jag absolut inte.

Visst, jag sa emot dig.
Visst, jag replikerade dig.
Visst, jag kunde ha reagerat annorlunda.
Men ett är säkert, jag kastade bara sanningen i ansiktet på dig.
Men det godtog du ej.

Du tror att du står över mig.
Du tror att du kan dominera och köra med mig, eller hur?
Du respekterar mig inte ett dugg har jag förstått.

En sak är säker, jag har gjort klart för dig att mig sätter man sig inte på.
Jag tar ingen skit.
Jag är inte aggressiv, jag försvarar mig bara.
Och det har jag all rätt till mot dina krigsattacker.

Jag älskar alla mina syskon, tyvärr dig också.
Men snart har du ingen kvar på din sida.
Jag håller dig inte bakom ryggen mer, du lilla korta snorunge.

Du är i alla fall inte min storasyster mer.
Eftersom jag har nu kommit underfund med att jag är dubbelt så mogen än du är i detta skick.



Om du hotar mig en enda jävla gång till...
Ja, då får du helt enkelt ta konsekvenserna i hur jag kommer att agera... "

Din lillasyster.